Etikett: sdu

Problemet med dialog.

De senaste dagarna har det pratats en del om en elevblockad som hölls mot Sdu på globala gymnasiet. Vissa menar att detta är fel och odemokratiskt eftersom alla riksdagspartier tydligen måste representeras om något ska respresenteras, trots att ett av dessa riksdagspartier tydligt ställer sig emot grundläggande demokratiska värden.

Vissa menar att en istället för att köra bort Sdu ska föra så kallad ”dialog” men dem. Jag undrar vad en förväntar sig att få ut av en sådan ”dialog” med Sdu. Problemet med Sd såväl som Sdu är inte typ att de är ”bråkiga ungdomar” utan att de företräder en rasistisk ideologi. Det är ingenting en kan komma bort från med hjälp av någon ”dialog”. Sdu kommer inte sluta vara rasister för att du pratar med dem, möjligtvis kan enskilda medlemmar övertygas men Sdu som organisation kommer fortfarande att ha samma ideologiska grund.

Vad förväntar en sig få ut från denna ”dialog”. Kanske byta lite perspektiv? Kanske komma överens om att en nog ändå tycker i grunden lika trots allt? Ha lite mysigt samförstånd? Få någon Sdu:are att säga att de faktiskt vill ha kvar de som gör rätt för sig? Slänga lite statistik i någons ansikte om hur mycket vi faktiskt tjänar på invandringen? Är det någon som förväntar sig att detta ska fungera? Någon som tror att detta kommer få Sdu som organisation att byta riktning? De har tydliga politiska idéer och om de blir insläppta får de sprida dessa, och de normaliseras som en del av ”demokratin”.

Nej, det enda rimliga i ett sånt här läge är att ge ett blankt nej, att säga att sådana åsikter accepterar vi inte. Det har ingenting med Sdu:arna som individer att göra, det är en fråga om de ska få vara där och representeras som organisation. Som organisation står det för något tydligt politiskt, som privatpersoner kan de ändra sig, kanske med hjälp av ”dialog”. Det betyder dock inte att de ska få bli insläppta som politisk organisation. I det här fallet måste vi se dem som representanter för ett politiskt projekt, inte som individer.

Därför blir jag provocerad när folk snackar om att de minsann pratade med en Sdu:are och att hen var ganska rimlig eller att de kom bra överens och sedan använder detta faktum för att dra något resonemang om att vi minsann kan föra dialog. Så kan det säkert vara, det finns väl sympatiska och osympatiska individer i alla läger. Problemet är inte individerna som sådana utan politiken. Du kan ha hur många givande diskussioner med en Sdu:are som helst, hens engagemang i Sdu är fortfarande ett engagemang för ett mer rasistiskt samhälle.

Jag tror att vi måste sluta se på rasistiska och nazistiska organisationer som en fråga om individer som hamnat på glid, som kan komma på bättre tankar med hjälp av ”dialog”. Vi måste behandla dem som de politiska organisationer de faktiskt är. Sedan kan vi se annorlunda på enskilda individer som befinner sig i dessa rörelser, men det gör inte att rörelsen som sådan ska betraktas som en stökig tonåring som vi bara kan tala till rätta.

Prides ledning springer rasisters ärenden.

Två Sdu:are anser sig vara utsatta för rasism eftersom de inte fick vara på ett uttalat separatistiskt möte på Pride. Det hela rörde sig om en programpunkt dit ickevita hbtq-personer fick komma och diskutera sina erfarenheter av sin position. Anledningen till separatismen var att fler ska känna sig trygga med att tala fritt om sina erfarenheter. In på mötet kommer två vita män som insisterar på att få vara där, och när de sedan blir bortkörda så anser de sig utsatta för rasism. De tycker att det ska få vara där eftersom de minsann har betalat för sig, som om det var det enda som krävdes för att få närvara på ett uttalat separatistiskt event av många andra de har att välja på.

Att personer från Sdu tar alla tillfället i akt att ställa till bråk och få uppmärksamhet förvånar mig inte, vad jag däremot anser riktigt jävla illa är att arrangörerna för programpunkten blev tvungna att avbryta ytterligare en gång för att förklara sig inför dessa personer. Det var ledningen för Pride som ansåg att de skulle göra detta trots att de redan hade fått det förklarat för sig och att många kände sig illa till mods. De fick inte heller ta någon annan utgång för att slippa stöta ihop med Sdu:arna.

Jag tycker att det är uppseendeväckande att man från ledningens sida valde att ålägga arrangörerna detta krav. Sdu:arna var knappast där för att skapa någon djupare förståelse för vikten av separatism utan ville enbart bråka. Jag tycker att dessa personer borde ha blivit utkastade omedelbart efter ett sånt beteende. Att de betalat inträde spelar ingen roll, ty enda syftet med deras besök var att förstöra. Varför ska man acceptera sådant? Det handlar inte om att vara ”öppen” för andra åsikter, det handlar om att festivalen måste få fylla sitt syfte. Det kan den omöjligt göra om man tillåter personer som dessa. Du kan bli utkastad från en krog fast du betalat inträde om du beter dig illa, på samma sätt ska du också kunna bli utkastad från Pride om du uppvisar fientlighet. Istället för att kasta ut dem så springer ledningen deras ärenden. Jag mår illa.

Att man från ledningens sida spelar dem rätt i händerna och accepterar deras retorik på bekostnad av att ickevita hbtq-personer ska kunna känna sig trygga på självaste Pride tycker jag är skamligt. I ljuset av detta blir Anarchoprides kritik av Pride så mycket mer relevant. Det är en sak att hålla en festival som är öppen även för mer normativa personer, en helt annan sak att acceptera personer som kommer dit för att förstöra i någon slags förment anda av ”öppenhet” och ”tolerans”.

Om man inte från ledningens sida gör något åt det här och så kommer det per automatik leda till att ickevita känner sig mindre välkomna på Pride. Då kommer syftet med det hela, nämligen öppenhet och tolerans, att motverkas. För att vissa personer i en marginaliserad position ska kunna vara öppna så måste andra personer uteslutas. Pride ska vara öppet för alla människor, men inte för alla åsikter eller beteenden. Om man inte accepterar de regler som sätts upp, till exempel att en programpunkt är separatistisk, så har man fan inget där att göra.