Etikett: sex

Surrogatmödraskap.

Jag läste om surrogatmödraskap i Dn, det var ett utdrag från en bok som hette Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan, som tyvärr inte finns på webben(av upphovsrättsskäl antar jag).

Hela frågan om surrogatmödraskap är intressant, jag är givetvis positiv i egenskap av liberal, då jag tycker att det är upp till var och en vad den ska göra med sin kropp och hur den får exploateras.

Vad jag däremot upprörs starkt över i den här debatten liksom i prostitutionsdebatten är att vissa anser att man har en medfödd ”rätt” till att kunna få egna biologiska barn alternativt sex. För det första är ingetdera en mänsklig rättighet, en mänsklig rättighet kan i och för sig enligt mig endast vara saker man redan har och som inte får ifråntas en, som rätten till sin kropp och rätten att skörda frukten av sitt arbete. Jag kan även acceptera fri skolgång och sjukvård som mänskliga rättigheter, eftersom dessa dels tjänar samhället mycket och dels är relevanta för att man ska kunna styra sitt eget liv i någon mån, vilket jag tycker är en mänsklig rättighet. Det är jävligt svåra frågor och det medger jag, det här inlägget är dock inte ämnat att handla om det.

Vad som däremot inte kan accepteras som en mänsklig rättighet är att få knulla eller bilda familj, för det innebär alltid att en annan person har en skyldighet att knulla med dig eller skaffa ett barn med dig. Visserligen kan man jämföra detta med att rätten till skolgång innebär att någon är skyldig att undervisa dig, dock är det väl inte riktigt så i och med att riktigt jobbiga elever titt som tätt blir utvisade från skolor, på samma sätt som jag antar att en hemtjänsteman kan vägra åta sig en patient som beter sig svinigt.

Men vad det framförallt handlar om är att sex och barnafödande är jävligt personligt för många (barnafödande måste ju vara personligt för alla psykiskt friska individer och troligen för de flesta ickefriska också), med detta säger jag inte att det inte får kommersialiseras, men jag vill inte ha ett samhällsklimat där folk går omkring och utgår från att de har en naturgiven rätt till det. Om de är för vidriga för att ha sex med ska de inte kunna kräva det av samhället.

För min del får både barnafödande och sex kommersialiseras men det får inte utropas till en rättighet, det är att förlöjliga och underminera hela debatten som egentligen bör handla om rättigheten att upplåta sin kropp åt sådana aktiviteter man önskar utföra, alltså avtalsrätt, och hur detta bör göras på ett sätt som undviker exploatering i största möjliga mån.

Överlag tycker jag att alltför många saker utropas till rättigheter när det egentligen handlar om saker du får från samhället antingen för att man demokratiskt kommit fram till att det är en rimlig sak att ge sina medborgare eller för att det är rimligt rent samhällsekonomiskt (som att du får socialbidrag för att inte behöva begå brott för att försörja dig eller ligga på gatan och se ”skräpig” ut). Det är egentligen inte en fråga om rättigheter, det är en fråga om allmän trivsel för de övriga som ingår i samhället som kanske inte vill riskera att bli rånade eller som har för mycket empati för att orka se uteliggare dag och om samhällsekonomi. Att kalla allt detta för rättigheter är inte korrekt, det är snarare fördelar du får i och med att du är medborgare.

Att framstå som verklighetsfrånvänd pk-elit är det sista vi vill.

Jag fick ett svar på mitt inlägg om SD och Brå, och vill ge ett svar i ett eget inlägg. Dels för att jag inte vill uppfattas som någon slags sympatisör och dels för att jag vill tydliggöra min åsikt ordentligt.

Anledningen till att man förnekar är ju för att BRÅ är statistik-nördar. Hela SDs ”undersökning” är så ovetenskaplig att jag får ont i magen. Man kan inte bara undersöka hälften av alla dommar utan att redovisa vilka det är, hur man har valt ut dem.
Visst, mörkertalet kan ses som löjligt i sammanhanget, men det gäller ju bara om samma samband kan ses där (alltså antal invandrare som är förövare). Det kan ju vara så att personer är mer benägna till att anmäla någon som är invandrare? Då blir ju mörkertalet större för svenska förövare, och man kan då bara uttala sig om sambandet man kan se bland dömda förövare.

Det finns absolut kulturella skillnader, det förnekar jag inte (och BRÅ förnekar inte heller att invandrare är överrespresenterade i kriminalstatistiken: http://blogg.svd.se/faktakollen), men vad SD försöker bevisa med sin undersökning är bara väldigt uttänjda halvsanningar så då blir det mest bara jobbigt att lyssna på dem och ta dem på allvar.

När det gäller vetenskapligheten i SD:s undersökning är väl det enda jag kan säga att man aldrig ska lita på vetenskap utförd av eller på uppdrag av politiska partier, men detta gäller lika mycket SD:s undersökning som den där jävla sexköplagsutredningen. Annars är det inget statistiskt dåligt underlag att välja 114 slumpvisa brottslingar om man ska göra en studie och våldtäktsbrott, de flesta valundersökningar görs på ett underlag om kanske 1000-2000 personer, vilket i sammanhanget är en försvinnande liten del, men dem ses ändå som statistiskt relevanta. Huruvida det är korrekt eller inte låter jag vara osagt, min poäng är att lite vad som helst kan gå under namnet ”vetenskap” och ”statistik” och att SD:s undersökning inte är ett undantag (förutsatt att urvalet är slumpmässigt).

Gällande mörkertalet är det givetvis relevant om man har lyckats bevisa att det är mer troligt att en invandrare blir anmäld och dömd för sexbrott. Om det finns sådan bevisning så är det helt och hållet korrekt men om det bara är spekulationer så är det minst lika illa. Jag tvivlar hursomhelst på att mörkertalet är tillräckligt stort för att göra statistiken representativ för befolkningen i stort.

Jag håller med om att SD är värdelösa, mest för att det är ganska uppenbart vad de haft i åtanke när de gjorde sin ”undersökning”, vilket gör det till dålig vetenskap per definition, detta är dock inget unikt för SD som parti, väldigt mycket forskning bedrivs på statens initiativ i syfte att bevisa att det finns underlag för den politik man önskar föra, FHI är till exempel en stor jävla bevismaskin.

Det jag blir upprörd över är att man alltid skriker ”lögn och förbannad dikt” såfort SD gör ett uttalande, ibland hänvisar man till att retoriken är typiskt ”nazistisk”, ibland är det dålig vetenskap och så vidare. Om man alltid hanterar det SD säger på det sättet så kommer man bara stärka deras och andras övertygelse om att det är ett parti som missförstås och fryses ut för att de inte tillhör den sk ”pk-eliten”, alltså ett parti som representerar verklighetens folk och vågar säga det alla tänker men inte vågar, vilket delvis stämmer. SD lever på att de är utanför och missförstådda.

Jag tror att det bästa sättet att hantera SD på är att erkänna att den problematik de talar om finns (bara den som faktiskt existerar, såklart) men leverera bättre lösningsförslag och lyfta fram det positiva med invandringen. Annars så kommer det att framstå som att pk-eliten i storstäder är verklighetsfrånvända och inte förstår de problem som ”vanligt folk” har. Det är ett jävligt dåligt intryck att ge i dagens läge så jag tror att man måste sluta diskriminera SD:s bevis och argument, för utanförskap gör grupper starka och det vill vi ju inte, eller hur?

Hjälp mig!

Jag ska göra ett reportage om prostitution och vill ha lite hjälp. Min intention är att göra ett reportage om prostitution i Sverige och hur sexköpslagen påverkar de inblandade. Jag tänker inte moralisera då jag ställer mig positivt till ett avskaffande av sexköpslagen, men jag vill samtidigt inte göra någon liberal propaganda.

Därför vill jag ha tag på sexsäljare och sexköpare för att intervjua, både sådana som är nöjda med sin situation och sådana som skulle vilja komma ur den. Jag vill också ha tips på böcker, filmer, forskning och artiklar som handlar om prostitution i allmänhet och sexköpslagen i synnerhet. Vet ni nån kul debattartikel skriven av typ Beatrice Ask som är sjukt moraliserande, nån riktigt bra nationsomspännande forskningsrapport, någon som säljer/har sålt/köper/har köpt sex som skulle kunna tänka sig att ställa upp eller är ni kanske själva i branschen.

Jag gör intervjuer över telefon, mejl eller IRL och total anonymitet kan självklart garanteras, om inte annat genom att jag inte behöver känna till er identitet. Alla berörda kommer att få läsa igenom reportaget och ha åsikter om framställning.

Jag hoppas att någon här kan förmedla en kontakt eller i alla fall en kontakt som kan förmedla en kontakt. Om inte annat lite kul material av annan typ, om ni skulle kunna sprida ordet på era bloggar eller vänner så vore det också underbart. Tack på förhand!

Min hårväxt.

Hanna Fridén har tagit någon slags initiativ och uppmanar tjejer att skicka in bilder på sina håriga kroppsdelar för att visa att det är ”normalt”. Självklart är det en kille som blir upprörd, tycker det är äckligt och att det inte finns något att ”kämpa” emot. Han skriver följande  i Hannas kommentarsfält:

Tjenare lurvtussar. En fråga bara: Seriöst, är det någon som tycker att det är snyggt med håriga armhålor eller ljumskar? Jag tycker det är totalvidrigt på kvinnor och fruktansvärt avtändande. Jag tycker att även att det är vidrigt på killar, men jag bryr mig inte lika mycket efter som jag inte någonsin känt mig attraherad av män. Men om jag någongång ska ligga med en kille så ska han fan vara välansad.

Jag har inte riktigt fattat vad det är ni kämpar för och var i problemet ligger. Gillar ni hår är det väl bara att ge fan i att raka sig. Gillar ni även sex så får ni väl försöka hitta den stackars saten som klarar att kamma mittbena på er utan att slakna. Men varför denna kamp?

Kram

Eller:

Upprörd? Nej inte alls. Bara fascinerad över ert behov av att visa upp era armhålor. Sen fattar jag inte delen med självförtroende. Självförtroende får man av att trivas med sig själv oavsett vad andra tycker. Gör man inte det får man väl ändra på sig tills man hittat rätt. Om ni ska försöka ändra på fria människors värderingar, smak, och ideal så är ni ju precis lika goda kålsupare själva. Jag ogillar inte håriga kvinnor, och tycker inte på något sätt att de borde raka sig. Valet är fritt. Jag tänder bara inte på dem och tycker att det ser förjävla äckligt ut. Och sist jag kollade hade man rätt att tycka vad man ville, eller?

Hanna svarar väldigt roligt på hans kritik och skriver vettigt om hur det kan vara en så jävla big deal att brudar inte rakar sig.

Jag är inte någon håraktivist, jag ger blanka fan i om folk rakar sig eller inte och ser det inte som någon större grej om man väljer att avstå. Om jag har en fast sexpartner brukar jag raka mitt underliv enligt den personens preferenser, helt enkelt för att jag själv inte bryr mig särskilt mycket om mitt underlivs behåring och därför inte ser det som särskilt viktigt att jag får behålla ”min” frisyr. Det viktiga för mig är att ha ett fungerande sexliv och om min partner tycker att det är äckligt att slicka mig om jag är hårig, ja, då rakar jag, om jag tycker att hens oralsex är värt besväret. Jag tror detta är den generella inställningen, det vill säga att man ser det som tjänster och gentjänster man gör varandra i en relation (observera att jag menar alla typer av sexuella kontakter, även om resonemanget är mer applicerbart på ickeengångsligg eftersom det då finns ett större utrymme för dialog om hårväxt). Om relationen fungerar som den ska så bör inte hårväxt vara ett problem, för då kan man i regel göra vissa uppoffringar för varandra.

Det lustiga med den här killen (han kallar sig själv Bastardo) är att han själv inte fattar att det är sådana som han som är problemet. Visserligen får alla ha sina egna preferenser och därmed tycka att hår är äckligt, det som inte är okej är att folk, i synnerhet män, alltid måste tjata om hur äckligt vissa typiskt feministiska attribut är. Som hår på benen/under armarna eller bara att inte vara allmänt tillfixad hela tiden.

Om du har problem med hårväxt, säg det till dem som blir berörda av det, sannolikt din sexpartner. Om du har så mycket problem med det så att det inte längre bara handlar om preferenser utan faktiskt om att du blir rent äcklad av hår så borde du kanske överväga att söka hjälp för det, om det är ett problem i din vardag, vill säga. Däremot är det inte nödvändigt att berätta för hela världen vilken

Problemet är inte att kvinnor rakar benen, det tycker ingen vettig människa. Problemet är att kvinnors hygienrutiner alltid ska göras till föremål för allmän debatt på ett helt annat sätt än killars. Det är äckligt med brudar som är tjocka, inte duschar dagligen eller inte rakar sig, men det är inte alls samma standard att killar ska uppnå allt detta. Tjejer reduceras allt som oftast till att vara ett slags utsmyckning av det offentliga rummet. Ofta när det tala som tjejer så recenseras deras kroppar, stil och ansikten i detalj, men killar blir inte alls utsatta för utseendemässig dissektion på samma sätt.

Ett argument verkar vara att Hanna är en del av problemet då även hon laddar frågan med ett stort symboliskt värde, men det håller liksom inte riktigt eftersom den poäng Hanna gör INTE är att man ska vägra raka sig, utan att de som inte vill raka sig inte ska känna sig tvungna att göra det på grund av någon slags påhittad norm. Det är fullt rimligt att göra en stor grej av att människor inte sköter sin rakning på ett för dem föredraget sätt för att de tror att de måste tillfredsställa alla eventuella sexpartners i deras omgivning. Den poäng den upprörda killen gör är att det är motbjudande med hårväxt, vilket han presenterar som sin egen åsikt med samtidigt låter påskina att det är orimligt att tycka annorlunda.

Hur man kan tycka att lite bilder på hår är så upprörande onödiga är för mig en gåta. Antingen så tycker man inte att ”kampen” behövs, och då kan väl skratta åt alla dumma feminister som kämpar för ingenting, eller så tycker man att det är ett vettigt initiativ. Det tredje alternativet är att man inte anser att alla ska få bestämma över sin egen hårväxt och då kan man väl försöka ändra på det. Att som Bastardo göra en stor grej av att det är en onödig kamp, att hår är skitäckligt och dessutom påstå att man tycker att alla ska få bestämma över sig egen hårväxt känns ganska motsägelsefullt. Visserligen kan man tycka att folk ska få bestämma själva och samtidigt ha egna preferenser, men då fläker man väl inte ut dessa i den här typen av sammanhang? Vad vill man då uppnå för förändring?

Nog om det. Jag är som jag innan förklarade ingen håraktivist, men nu gör jag ett undantag för att jag blev så jävla upprörd. Jag har faktiskt till och med sparat hår för att ta de här bilderna, då jag annars har för vana att raka både armhålor och ben. Så Hanna, här har du mina ludna ben och armhålor i mycket dålig kvalitet, jag önskar att jag hunnit odla mer hår men tiden var för knapp.

Underbart.

Jag fullkomligt älskar att en av de där politikerna som köpte sex vägrar hoppa av valrörelsen.

För det första undrar jag hur det ens är möjligt att vägra, han måste väl gå om partiet tycker det? Det lär ju dessutom suga att stå där med sina partikamrater när alla vet vad man gjort, vilket de väl lär göra. Om inte annat visar det på ett ganska gediget engagemang för ens politik.

Men om det nu är möjligt så tycker jag att han uppvisar jävligt mycket balle. Så jävla coolt att erkänna, utan att ens komma med en massa långsökta förklaringar (mer än att ”det var en fyllegrej”, vilket i mina ögon knappast räknas som långsökt förklaring) eller ens visa några övertygande tecken på ånger inför partiet.

Nu tycker jag fortfarande att han är en idiot som köper på Malmskillnadsgatan men det är så himla skönt att det inte görs nån jävla pudel, utan att han bara erkänner och vägrar avgå. Jag önskar från djupet av mitt hjärta att det ska kunna så ett litet frö av liberalism i sexköpsdebatten, men det är väl som alltid för mycket att hoppas på.

”Politiker är ju också människor”.

Angående Otto Littorins avgång, folk som ba: ”politiker är ju också människor”. Ja, men man ska fan tåla lite stryk av media om man nu har valt att göra politisk karriär, för det är ju inget som bara ”händer”, det är något man kämpar ganska hårt för. Privatliv säger ju dessutom en del om en person, och dessutom om man nu har begått ett brott som ens parti har utmålat som typ det värsta och mest moraliskt depraverade en människa kan göra.

Nu tycker förvisso inte jag att brottet i sig är något att orda om, men om det nu är sant (vilket jag antar att det är med tanke på omständigheterna) så tycker jag att man som politiker borde stå upp för de värderingar man uppenbarligen har.

Att vara politiker är inte bara att ta beslut och annat trams, det är även att upplåta sitt privatliv till allmän beskådan på gott och ont, något annat måste man vara jävligt illusionerad för att tro.