Etikett: sjuk

Alla hemska saker som kan hända.

Jag minns när jag trodde att jag hade HIV för något år sedan. Fan vad hemskt det var.

Det värsta var att jag läste på massa om sjukdomar i samma veva och fick nys om hepatit. Inte för att jag inte visste att det fanns innan, men jag visste inte att det var obotligt och kunde vara så jobbigt att leva med.

Och detta är fan skitjobbigt: oralsex kan leda till muncancer. Jag som alltid brukar tänka att det är lugnt med just oralsex (om man inte har herpes eller så, men det märks ju liksom) och så är det inte det! Sjukt jobbigt. Sen tänker jag på mitt ömma tandkött och alla svårläkta sår som bryter ut ibland. Det ska tydligen vara ett av symptomen.

Nu kommer jag tänka på detta varje gång jag har sex i framtiden. Hatar att sex måste vara potentiellt farligt. Hatar att jag måste vara så jävla fånig och nojig.

Arbetsförnedringen.

Imorgon har jag då råkat dubbelboka mitt besök på arbetsförmedlingen med en arbetsintervju. De kommer säkert bli jättearga och dra in min alfakassa (som jag ändå inte får) eftersom jag inte är ”redo att ta ett jobb”. Det gjorde dem när jag var sjuk till ett möte. Jag antar att man måste ansöka om det igen sen då och tänker bara: fan vad mycket pengar sommåste gå till den administrationen.

Jag hoppas för deras egen skull att de tar sitt förnuft tillfånga och fattar att jag är redo att ta jobb nnär jag faktiskt tänkte dra på en arbetsintervju.

Dagens outfit.

Byxorna och blusen är second hand, halsbandet är från Gina Tricot.

Fräscha saker som hänt mig idag:

  1. Sov förbi klockan med tre timmar. Jag har aldrig försovit mig innan!
  2. Satt vid datorn och hostade så smått, och sen plötsligt flög det ut snor i storleksordningen 1 vindruva på mitt tangentbord. Jag ba: ”fresch”.
  3. Insåg att jag behöver, alltså har ett behov av, ett par nya vinterskor. Jag har inga som är täta och går att bära tillsammans med något annat än ”skinny jeans”.

”Politiker är ju också människor”.

Angående Otto Littorins avgång, folk som ba: ”politiker är ju också människor”. Ja, men man ska fan tåla lite stryk av media om man nu har valt att göra politisk karriär, för det är ju inget som bara ”händer”, det är något man kämpar ganska hårt för. Privatliv säger ju dessutom en del om en person, och dessutom om man nu har begått ett brott som ens parti har utmålat som typ det värsta och mest moraliskt depraverade en människa kan göra.

Nu tycker förvisso inte jag att brottet i sig är något att orda om, men om det nu är sant (vilket jag antar att det är med tanke på omständigheterna) så tycker jag att man som politiker borde stå upp för de värderingar man uppenbarligen har.

Att vara politiker är inte bara att ta beslut och annat trams, det är även att upplåta sitt privatliv till allmän beskådan på gott och ont, något annat måste man vara jävligt illusionerad för att tro.

Livet.

Det är svårt att komma ifrån känslan av alltings jävlighet när man är på värsta paradisön där man kan plocka fikon och citroner direkt ur trädet och all alkohol är skitbillig, och så blir man sjuk så att man knappt kan sova och snörvlar hela tiden. Fräscht.

Nu ligger jag och tycker synd om mig själv samtidigt som Emanuel lagar mat. Alltid något.