Etikett: skatt

Det är inte vår lön som avgör vad vi är värda.

Det finns en grej som vissa göra som går ut på att räkna ut vad ”vi” ”tjänar” på olika folkgrupper, framförallt ”invandrarna”. Detta är såklart främst en fråga om rasism, eftersom ”invandrare” i dagens så kallade debatt är ett kodord för rasifierad.

Detta är problematiskt av väldigt många olika skäl, framförallt för att det är jävligt vidrigt att gå omkring och räkna ut vad olika människor är ”värda” ekonomiskt. Det är att ta debatten på rasisters villkor, där allting handlar om att ”bevisa” att ”invandrare” minsann visst är vära något för att de bidrar och så vidare.

Men vad jag tänkte ta upp nu var inte detta, utan själva mätmetoden.

Det brukar nämligen gå till som så, att det som räknas ut är hur mycket som betalas in i skatt och hur mycket som ”tas ut” i form av sociala förmåner och så vidare.

Men problemet med den här mätmetoden är att skatten baseras på lönen, vilket innebär att den som har en lägre lön ”bidrar” mindre till samhället. Men att göra något för en låg löne innebär ju egentligen inte att det en bidrar med är mindre värt, bara att omständigheterna gör att någon kan betala mindre för det.

Rasifierade personer tjänar i regel mindre. Det har troligen ganska lite att göra med deras kompetens, och desto mer att göra att vi lever i ett samhälle med strukturell rasism. Detsamma gäller kvinnor, som ju inte bara utför en massa underbetalt arbete utan även en massa gratisarbete, typ hushållsarbete, känslomässigt arbete och reproduktivt arbete. Tänk om dessa grupper skulle kräva lika lön! Det skulle bli ekonomiskt kaos.

Är rasifierade personer och kvinnor mindre värda för samhället på grund av detta? Är det kanske inte rentav tvärt om, att dessa grupper utför mer saker för mindre pengar, alltså att de är mer värda för samhället?

Det är dessa människors lågbetalda arbete som gör att vita män kan sitta och ta ut jävligt höga löner och framstå som om de är mer värdefulla. Dessa människor exploaterar i själva verket andra människors arbete, men i dessa beräkningar framstår det ändå som att de betalar in mer till ”samhället”.

Jag tycker inte att vi ska räkna ut vad någon människa är ”värd”, men om vi ska göra det så kan vi inte utgå från vad den människan tjänar. Vi måste istället utgå från vad människor faktiskt producerar, vad hen tillför samhället, om vi ska ha någon måttstock över huvud taget.

Om nedskärningar och näringslivsanpassning på högskolan.

När en skriver om saker som nedskärningar på olika fakulteter på högskolan så är det vanligt att en möts av argument i stil med ”men vadå, hade det varit bättre om de drog ner på medicinska fakulteten istället? Vill du att folk ska dö i cancer eller vad?!?!?!? Läkekonster räddar liv!!!”. Nej, det hade såklart inte varit ”bättre” eftersom det suger oavsett vilken kunskap det dras ner på, men jag tycker inte heller att medicinsk forskning är sådär skitmycket viktigare än samhällsvetenskap. Båda är sjukt viktiga men på olika sätt. Samhällskunskap räddar kanske inte individuella människor på samma sätt, men det är en jätteviktig del i att bygga bra samhällen vilket i slutänden också är livsnödvändigt.

Däremot är det ett problem när vinstintressen får styra forskningen, oavsett vilken fakultet som premieras eller missgynnas. Det är nämligen inte bara olika ämnesområden som drabbas eller gynnas utan också vilka frågor som anses viktiga inom ämnesområdena. Om den fakultet som gynnas kortsiktigt av denna logik slutar leverera till näringslivet så kommer den knappast att få ha kvar sina anslag. Forskningen som helhet missgynnas av att ständigt få sina pengar villkorade med att de ska leverera resultat som kan leda till vinster för näringslivet. Det säger ju sig självt att saker och ting vrids i en viss riktning. Det är inte nödvändigtvis den mest samhällsnyttiga forskningen som bedrivs utan den som kan tänkas gynna näringslivet. Frågan är inte om näringslivet för närvarande råkar göra rätt prioriteringar, frågan är vad som ska vara utgångspunkten. Samhällsnyttan eller nyttan för företagen.

En annan dryg sak är detta ständiga utspelade av olika fakulteter mot varandra, som om det var ett nollsummespel där det bara finns en viss summa pengar som måste fördelas. Lite som Sd gör när de ställer invandringsbromsen och pensionsbromsen emot varandra. Jag vill inte ställa olika fakulteter emot varandra, jag vill ställa högskolan på ena sidan och till exempel sänkta skatter på andra sidan. Ta bort jobbskatteavdraget och ge pengarna till högskolan så att Sverige kan bli en kunskapsnation på riktigt, så att vi slipper kompromissa bort kvaliteten i ämnen som inte anses vara tillräckligt nyttiga för näringslivet. Då kommer vi få råd med både medicin och samhällskunskap, så slipper vi bråka om vilket som är viktigast.

Jag vill att människor ska förstå konsekvenserna av nedskärningar på högskolan. Det rör sig om att jag och en massa andra elever som investerar en massa tid och pengar i vår utbildning får ut mindre av det i slutänden och att samhället som också investerat en massa i detta får mindre kunniga akademiker. Detta är en stor förlust för alla inblandade. Även om jag klarar mig igenom kurserna med högsta betyg så förlorar jag en massa kunskap och djup på att inte ha så mycket föreläsningar eller seminarietid som hade behövts.  Är det värt det för de besparingar som görs?

Skattebefria de första 84000.

I brist på en seriöst debatt om medborgarlön så vill jag i alla fall ta upp en grej som hamnar lite i samma kategori: höj skattetaket till 84000 om året. Alltså: låt folk tjäna 84000 kronor innan de måste börja betala skatt.

Anledningen till detta är att man inte ska behöva skatta fören man har kommit upp i den mängd pengar som man är berättigad till varje månad. Om man har under 7000 (eller något närliggande, minns ej precis) i månaden så är man berättigad till ersättning, eller socialbidrag. Därför är det egentligen ganska konstigt att folk måste skatta på de första 7000 varje månad.

Detta system sätter folk i situationen att de ”egentligen” tjänar 7000 i månaden men måste skatta bort en massa pengar, och därför måste söka bidrag för att ”skarva”. Det skapar en massa onödigt arbete och förnedring för personen, det skapar även en massa administrativt arbete för både skattekontoret och socialen.

Det är konstigt att man ska behöva betala skatt om man inte ens har så att man klarar sig. Det skapar en massa onödigt arbete och utgifter. Därför skulle jag vilja att man skattebefriade de första 84000 man tjänar om året eller de första 7000 varje månad, precis som man nu skattebefriar de första 18000 man tjänar om året.

Vad tror ni om detta?

Frihet till skattepengar måste innebära ansvar också.

Blir så fruktansvärt matt. Jag har inget emot privata alternativ av principskäl, jag tycker att man ska få öppna upp friskolor och vårdcentraler om man vill. Det är schysst med konkurrens och om de statliga/kommunala alternativen anstränger sig för att hålla jämna steg så ser jag inget problem. Vad jag däremot ogillar är när saker och ting säljs ut, vilket är en helt annan sak. Att entreprenörer på egen hand bygger upp verksamheter ser jag inga problem i, så länge de står för investeringarna själva.

Det förutsätter ju dock en grej, nämligen att det ställs vissa krav på ett företag vars inkomst bygger på att det tar över statliga nyckeluppgifter mot skattefinansierad ersättning. Till exempel att man är tillräckligt seriös för att bygga upp verksamheten själv och inte sälja tillståndet till att driva den på blocket. Att ett sådant förfarande är enligt reglerna är en jävla skam.

Jag kan inte tolka den här fadäsen på något annat sätt än att man inte  behöver mer än att specificera namnet och elevmängden på skolan för att få tillstånd att driva friskoleverksamhet, vilket jag tycker är märkligt. Borde man inte åtminstone lägga upp någon slags handlingsplan innan man kammar hem det? Det rör sig alltså om att man få ett tillstånd att dela ut officiella betygsdokument såväl som att få skolpeng, borde det inte krävas en aning mer specifikation innan man får tillståndet?

Det är bra om personer som har en ide på hur man kan förbättra skolan får en möjlighet att starta friskolor. Jag är helt övertygad om att det finns personer som framförallt vill skapa en bra verksamhet och i andra hand tjäna pengar på det. Det som pågår är dock rövarkapitalism, en vinstidé som går ut på att skaffa tillstånd till att ta över statlig verksamhet för att sedan sälja dem till högstbjudande. Tjäna pengar på att bete dig oansvarigt! Jag mår illa.

Friskolor eller fria vårdalternativ behöver inte vara något negativ men det måste finns krav på den som ska starta något sådant, krav utöver att namn och elevmängd har specificerats. Det är egentligen inget konstigt med det, ty det är klart som fan att den som driver sin verksamhet med hjälp av skattepengar ska vara seriös och leverera. Friskolor ska finnas till för att skapa mervärde för folket och inget annat.

Valfrihet, innovation och entreprenörskap i alla ära, men frihet, och framförallt frihet till skattepengar, måste innebära ansvar också. Det där med ansvar är ju dessutom något som alliansen är pigga på så varför inte utkräva lite här?

Användandet av skattepengar måste ifrågasättas.

Det här tyckte jag var ett väldigt bra inlägg om det här med skatt. Om hur vanligt det är att folk, så fort man pratar om skatter, drar någon utläggning om. ”men kan du inte bara betala de där extra kronorna för att de där personerna ska få vad de nu får”.

Självklart skall vi hjälpa varandra och skatt är inte dåligt att betala. Men det är dåligt när vi inte respekterar varandras tid eller liv, genom att anse att våra målsättningar är viktigare än deras. För varje tillägg vi gör till offentlig verksamhet och för varje verksamhet som vi väljer att ha kvar så måste vi vara medvetna om att det är människors tid, liv och relationer som vi tar i anspråk. Inte pengar.

Skatt är bra, det tycker jag verkligen. Jag har inte heller något emot att vi har ett så högt skattetryck som vi har idag. Däremot så tycker jag att man ska vara medveten om att det inte bara handlar om ”några kronor hit eller dit”. För det första blir det ganska många kronor när saker och ting slås ihop, och för det andra så måste dessa kronor komma någonstans ifrån, det ligger en ansträngning bakom varje intjänad krona.

Det duger inte att säga ”men kan du inte bara avvara de där kronorna”. Man måste fundera på vad prioriterar och varför. Vem som får ta del av satsningarna som sker och vem som får betala. Med det inte sagt att det inte finns saker det är värt att betala skatt för, det finns såklart en mängd olika saker som är väldigt viktiga och som jag tycker att man ska finansera gemensamt. Men det finns också en massa saker av mer tvivelaktig natur dit det går skattepengar och det måste faktiskt ifrågasättas.

Era rubriker: Det här är min åsikt om kungahuset.

Jag är emot monarki. Jag tycker illa om att Sveriges folk representeras av en person som på intet sätt har blivit vald av detsamma. Jag tycker inte heller att yrken ska gå i arv. Det är i min mening otroligt konstigt att vi lägger representationen av vårat land i händerna på en människa bara för att hen råkade bli född i rätt familj. Jag ser det helt enkelt inte som värdigt för ett demokratiska land att ha en kvarleva som kungahuset som ansikte utåt.

Ofta när man pratar om kungen så nämns det att vi inte skulle kunna ha en president i Sverige för att vår demokratimodell är uppbyggd utefter att vi har ett kungahus. Jag måste säga att jag inte fattar varför vi skulle behöva ersätta kungen med en president över huvud taget. Vilka viktiga uppgifter utför egentligen kungen? Han åker på stadsbesök, men det gör ju faktiskt statsministern också. Utöver det klipper han väl band och hänger med andra kungafamiljer, men det är faktiskt saker jag känner att vi kan vara utan.

Det handlar alltså inte bara om vem som utför dessa uppgifter utan även om det ens finns något behov av att de blir utförda. Det kan mycket väl vara så att kungen är väldigt viktig för Sverige, men ärligt talat så är det något jag vill se lite mer belägg för innan jag tror på.

Viktoria verkar vara en otroligt kompetent person och jag har absolut inget emot att hon kommer representera Sverige. Jag skulle gärna se att hon engagerade sig politiskt eller jobbade som diplomat (som hon har utbildning för) så att hon skulle kunna föra Sveriges talan i en massa viktiga frågor. Däremot så tror jag inte att hon kommer tillföra så mycket som drottning, och det är enligt mig ett otroligt slöseri på en människa som i mina ögon verkar vara smart, diplomatisk och vettig. Varför ska hennes handlingsutrymme kringskäras för att hon inte kan uttala sig politiskt?

Jag tycker helt enkelt att kungahuset ska avskaffas omgående och har svårt att förstå varför arrangemanget har så stort folkligt stöd som det ändå har.

Sluta vandalisera det som har byggts upp och ägs av oss alla bara för att tillfredsställa sina egna intressen.

Den här historian göra min otroligt upprörd. Någon har sprutat in gift i ett par träd vid norrmälarstrand, och tydligen också vid sickla udde, så att dessa träd långsamt dör. Rådanade hypotes är att anledningen varit att det skymmer utsikten från vissa lägenheter.

Varför gör det mig arg att någon dödar träd? Det kan tyckas vara en oviktigt fråga, men det säger så mycket om hur vi ser på den gemensamt ägda, det offentliga rummet.

Hur kan man tycka att det är okej att förstöra något som är vårat gemensamma för att få en bättre utsikt från sin bostadsrätt? Om det hade varit någons privatägda träd hade det såklart aldrig accepterats, men nu när de är offentligt ägda är det plötsligt en annan sak. För offentlig egendom är helt enkelt inte lika viktig som privat.

Det är extremt respektlöst för alla personer som njuter av att vistas på dessa områden och njuter av naturen. Det är respektlöst mot alla som betalar skatt, som delvis går till att finansiera växtlighet i staden.

Människor måste börja värna om det gemensamma. Börja plocka upp sitt jävla skräp, börja slänga sina fimpar på lämpliga ställen och sluta vandalisera det som har byggts upp och ägs av oss alla bara för att tillfredsställa sina egna intressen.

Veckans nipprigaste.

Detta är nog det nipprigaste jag läst denna vecka:

Personligen tycker jag att lyx-skatt kan vara vettigt på produkter som Louis Vuitton, Gucci, Armini, osv. Anledningen är att de till stor del använder handarbete och ofta avstår från fabrikstillverkning och därmed inte för utvecklingen och ekonomin framåt. Möjligen en utmaning att definiera vad som ska lyx-beskattas, men det borde gå att lösa.

Okej? Så det ska alltså beskattas högre om du konsumerar produkter med hög kvalitet, som är väldigt dyra och som för det mesta har producerats under goda villkor för arbetarna för att de är gjorda med handarbete och att man därför inte har drivit utvecklingen framåt?

Personligen så tycker jag att det är skitbra om folk som har råd konsumerar kvalitet istället för att köpa 100 h&m-väskor. Mycket mer miljövänligt. Varför ska det straffbeskattas? Det är ju bara otroligt märkligt. Observera att detta uppkom i en tråd där de i princip rådde konsensus om att vi ska sluta med olika straffskatter/subventioner.

Jag tycker man ska bötlägga alla som inte aktivt bidrar till den tekniska utvecklingen, de jävlarna.

Problemet är inte kostnaden, problemet är att hela Sveriges representant inte är vald av folket.

Hanna Fridén har skrivit intressant om kungahuset. Hon anser att man ska göra med kungahuset som man har gjort med svenska kyrkan, alltså göra skattebidraget frivilligt.

Det skulle absolut vara en bättre lösning än som det ser ut nu, men jag har två invändningar.

För det första ställer jag mig emot hela konceptet med att införa frivilliga skatter. Hela skattekonceptet är väl ändå någonstans att alla bidrar och alla får ta del av. Många personer anser att man ska ha olika grader av medborgarskap, och alltså bara betala skatt för det man är villig att nyttja, en ide jag ställer mig helt emot eftersom den undantagslöst skulle leda till att rika människor sket i att betala skatt och samhället utarmades (ryser när jag tänker på eventuella kommenterar från arga nyliberaler över detta, men skitsamma).

Jag inser dock att det inte riktigt är samma sak när det kommer till kungahuset eller kyrkan som t.ex. sjukvård eftersom det inte är något man nyttjar och tar slut på på samma sätt. Oavsett om man betalar kyrkskatt eller inte får man ju vara i kyrkan, till exempel. Jag anser dock att det optimala vore om svenska kyrkan sköttes som en helt separat instans med en avgift, och inte som en semidel av staten med en skatt.

Min primära invändning är dock att det finns en stor skillnad mellan kyrkan och kungahuset eftersom kyrkan inte har i uppdrag att representera Sverige/svenska folket. Att jag är emot kungahuset beror inte på att jag inte vill betala för det, det beror på att jag inte vill att den instansen ska anses representera mig på något sätt. Även om det blev frivilligt att betala till kungahuset så skulle det fortfarande anses vara representativt för Sverige som stort och det är det jag vill komma ifrån, det är det jag ogillar: att hela jävla Sveriges representant inte ens är vald av folket, utan är en kvarleva från ett äckligt klassamhälle där yrken gick i arv.

Vad jag menar med individualism.

Idag fick jag min första ”nu slutar jag läsa din blogg”-kommentar under det här inlägget om framtidens Sverige.

OK, nu slutar jag läsa din blogg. Jag trodde att du var vettig men ack så fel jag hade. Självklart har individualismen främjats de senaste åren – och det är bland det bästa som någonsin har hänt i Sverige. Äntligen kan man se till individernas behov och önskemål, snarare än att tro att alla är lika, och sätta ett vansinnigt skattetryck som ska jämna ut så att ingen kan ha mer än någon annan….

…Vilket är bäst? Att låta var och en välja fritt och ha större möjligheter, eller att tvinga alla att göra på samma sätt? Lyckligtvis är du i en ganska liten minoritet, som bara blir mindre och mindre.

Det är problemet med vänstern, att man tror att man vet bäst – men att alla andra bara inte har fattat det. Hej då, nu ska jag aldrig mer läsa din blogg.

I min text gick jag hårt på individualismen. När jag talar om individualism så menar jag denna övertro till individens förmåga som ofta kommer från högern. Detta tar sig bland annat uttryck i ett förnekande av strukturella olikheter i samhället eftersom ”individer måste få välja själva”. Individualismen sätter käppar i hjulet för den som försöker identifiera ett samhällsproblem och lösa det på strukturell nivå, till exempel genom individuell föräldraförsäkring (ironiskt nog är det från individualistiskt håll man hör argumenten emot just den individuella föräldraförsäkringen).

Det finns gott om strukturella orättvisor som förstör vissa människors möjligheter och för att alla ska kunna leva ut som individer så borde ju dessa i någon mån bekämpas. Därför tycker jag att det är rätt att till viss del lägga sig i hur folk lever sina liv. Jag tycker inte att någon ska få sitt kön stympat eller behöva bära vissa plagg för att deras familjer tillhör en speciell kultur, jag tycker inte att vissa människor ska få barn för tidigt för att de inte har råd med preventivmedel om inte staten subventionerar, jag tycker inte att vissa människor ska behöva begränsa sig till ett mycket litet geografiskt område för att kollektivtrafiken är för dyr och jag tycker inte att bara människor som kan betala eller bor i rätt område ska få tillgång till bra utbildning.

Visst tycker jag att folk ska få välja själva, men för att det ska finnas utrymme för alla att välja själva så måste man ha en stark välfärd. Annars är valfriheten något som kommer endast för den som har pengar eller är rysligt begåvad. Och i mina ögon är det inte en sann valfrihet, det är en valfrihet som är begränsad för vissa människor, medan det stora flertalet saknar valfrihet i egentlig mening. Att ha en stark stat behöver inte innebära att man tvingar alla att göra lika. Man kan ha ett samhälle med en stor acceptans för diversiteter även om sjukvården, kollektivtrafik, skolan och en massa andra saker finansieras gemensamt.

Jag vill ha ett samhälle som accepterar olikheter och låter människor bestämma mycket över sitt eget liv. Jag vill att människor ska kunna utbilda sig till vad de vill utan att begränsas av sin ekonomi, jag vill att människor ska få gå fritt, jag vill att man ska kunna träffas och dansa utan att behöva ha speciella tillstånd, jag vill att man ska få byta kroppslig könsidentitet utan att behöva sterilisera sig. Jag tycker inte om förmynderi, men jag tycker om iden på ett samhälle där alla, oavsett ekonomisk och social bakgrund, kan få möjligheten att följa sina drömmar. För att kunna uppnå detta så måste vi ha en stark välfärd.

Individualism för mig är iden om människan som en isolerad ö, opåverkad av andra människor och samhället vi lever i. Kollektivism handlar inte om att alla ska vara lika, bara om att acceptera att kollektivet spelar en stor stor roll i våra liv, framförallt för våra möjligheter att utvecklas som individer.