Etikett: skit

Varför skulle det vara bra att folk har olika åsikter?

När folk avslutar en diskussion med att säga typ: ”jag håller inte med dig men de är ju tur att folk är olika”, hur tänker man då? På vilket sätt är det bra om folk har destruktiva eller felaktiga åsikter?

Det är ju viktigt att det finns utrymme för olika åsikter och att människors känner sig bekväma med att uttrycka dem, men jag kan verkligen inte anse att det är en bra sak att människor är klimatförnekare, rasister och så vidare bara för själva diversitetens skull. Folk kommer alltid att tycka olika om olika frågor och det är bra för det för diskussionen framåt. Men det för väl inte samhällsdiskussionen framåt att folk går omkring och tycker skit på dåliga grunder.

Åsikter jag tycker suger:

  • Skattefusk är acceptabelt.
  • Man ska ha strängare fängelsestraff.
  • Den som blir våldtagen får skylla sig själv.
  • Det är okej att överkonsumera.
  • Klassklyftor är bra.

Och så finns det såklart en massa andra åsikter som jag inte tycker tillför någonting. Inte så att jag vill förbjuda folk från att ha dem, men jag tycker inte att det är bra att folk ”tycker olika” på dessa områden. Jag har verkligen väldigt svårt att se ett egenvärde i detta.

Ingen borde få delta i den här skiten.

Tydligen (enligt DennisM och Kissie då) så har Hanna Widerstedt Aspergers syndrom. Kanske inte de bästa källorna i världen men jag skriver om det ändå, för jag tycker det är intressant detta att båda anser att en person med aspergers inte kan anses förmögen att fatta sina egna beslut eftersom hen lider av en sjukdom.

Är det verkligen OK att ta med en person med en sjukdom för att öka underhållningen och tjäna mer pengar, när personen skämmer ut sig själv inför hela landet..?

Jag håller med om att underhållning som Big Brother är ytterst tveksam ur ett etiskt perspektiv men aspergers är faktiskt inte någon sjukdom utan en funktionsnedsättning. En person med aspergers kan visst ta beslut rörande sitt eget liv.

Egentligen tycker jag inte att program som Big Brother ska göras alls, men om man nu måste så anser jag att man ska göra en helhetsbedömning av varje persons psykiska hälsa och förmåga att fatta välavvägda beslut kring sitt deltagande och som inte skulle passera gränsen för vad en människa kan tänkas vilja göra i rutan. Men det skulle aldrig fungera, för då skulle liksom hela programidén gå åt skogen.

När man castar till ett program som Big Brother så eftersöker man ju aktivt udda typer; gränslösa personer, personer med starka humörskiftningar, personer som kan tänkas komma himla dåligt överens med varandra och så vidare för hela programidén är att skapa drama och underhållning på andra människors bekostnad och sådant skapas när personer går över gränser, bryter ihop och så vidare och så vidare. Det är inte en olycklig bieffekt av programformatet utan dess själva syfte, allt är ju gjort för att maximera dramamängden. I det fallet är det säkert en merit att ha en personlighetsstörning.

Jag vet inte om deltagarna har någon skyldighet att berätta om psykiska hälsa och eventuella diagnoser. Jag kan tänka mig att det är så och att castarna till Big Brother faktiskt gnuggat händerna lite när de fått in en deltagare med aspergers i hopp om att de ska leda till extra drama och anledningar till förakt hos tittarna. Om det är så tycker jag att det är djupt oetiskt. Utöver det så tycker jag att alla ska bedömas på samma villkor, och en rimlig bedömning är i mitt tycke att ingen levande människa mår bra av att delta i ett program vars själva syfte är att skapa drama, så splitt och få människor att passera sina gränser.

Marknadskrafterna.

En gång hängde jag med ett gäng borgerliga ungdomar här i Bryssel. Ni vet sådana där personer som tycker att marknaden löser alla problem om ger folk vad folk vill ha. Sådana som tycker att om marknaden producerar sockriga frukostflingor istället för nyttigt bröd så är det helt i sin ordning för det är ju vad folk efterfrågar. Vi var i någon slags möteslokal för att hålla diskussioner.

I möteslokalen fick vi alla pennor, vanliga enkla bläckpennor. Men inte bara det, samtliga pennor var förpackade i en plastbehållare som ni kan se på bilden och jag kände bara för att säga: om detta är vad den fria marknaden har lyckats producera så kan ni ta alla era osynliga händer och lägga på hyllan. Om detta är vad marknadskrafterna har lett fram till, vad folk faktiskt efterfrågar, då tycker jag ärligt talat att det vore på sin plats med lite politisk styrning.

Ärligt talat så tror jag inte att det har funnits någon efterfrågan alls på bläckpennor inpackade i plaströr. Jag tror inte att det gör någon människa det minsta lilla mer tillfredsställd med livet att den här produkten existerar. Ändå så går det åt en massa plast för att tillverka dessa emballage som troligen slängs omgående i 99 % av fallen. Den enda som sparat det är nog jag, som en påminnelse om kapitalismens förmåga att skapa meningslös skit.

Folk måste börja ta hand om sin egen skit.

Hanna Fridén har skrivit om nedskräpning och att Ulla Hamilton vill utöka skräpförbudet till att även gälla fimpar.

Jag tycker verkligen att fimpar på marken i parker är ett jävla ofog. Det är äckligt som fan och jag tycker att det bör åtgärdas. Hanna anser att man ska sätta ut fler askkoppar, vilket jag kan hålla med om eftersom askoppar är extremt ovanligt. Men ärligt talat så tror jag inte att det skulle funka, för folk är så jävla vana vid att slänga sin fimp precis där de står.

Jag skulle säga att det är ett problem där lösningen måste komma från båda hållen, både när det gäller fimpar och när det gäller skräp. Visst borde det finnas fler papperskorgar och askkoppar, men det måste även ske en attitydförändring.

För folk har den här tendensen att bara gå iväg från sin skit. Om jag sitter i en park så städar jag efter mig även om det är en bit till närmaste papperskorg. Om papperskorgen är full går jag till nästa eller ställer skräpet bredvid papperskorgen, vilket ju borde underlätta vid städning. Om jag sitter i en park och röker så slänger jag inte mina fimpar i gräset, jag samlar ihop dem och slänger dem i papperskorgen (för det går när de hunnit slockna). För det är min skit som jag ska ta hand om.

Det är klart man inte kan förvänta sig att folk ska bära sina saker ända hem, men man kan väl kräva att man ska bära sitt skräp i alla fall en tvåhundra meter innan de bara slänger det på marken. Vissa gitter ju inte ens gå fem meter till en papperskorg, och med den vetskapen i sinnet så tvivlar jag på att askkoppar vid varje papperskorg skulle minska fimpkastandet något alls egentligen. Sen ska man helst göra det ändå, så att ingen hade något att skylla på längre och för att underlätta för de som vill ta hand om sina fimpar.

I många länder så säljs det speciella fimpaskar som är lukttäta och har någon smart mekanism. Gud vad jag önskar att det fanns här så att alla som dräller fimpar omkring sig inte hade kunnat lägga dem där. Och nej, det är kanske otrevligt att bära runt på skräp men oavsett så är det du som ansvarar för när du äter, dricker eller röker.

Jag vet inte om jag tycker att skräpböter är vettigt, men det är för att polisen saknar resurser för att spana. Jag tror dock inte heller att det skulle lösa sig genom att enbart sätta upp fler papperskorgar eller askkoppar. Det måste till en attitydförändring, helt enkelt. Att folk fattar att de är förpliktigade att ta hand om sin egen skit och gör det efter förmåga, istället för att skylla ifrån sig. För man kan gå 200 meter med skräp i handen och man kan fimpa i en ölburk eller liknande när man sitter i en park. Så jävla svårt är det faktiskt inte.

Vilket block jag ”hejjar” på.

Det lär ju inte vara någon överraskning för den som följer min blogg att jag tänker rösta pirat på valdagen, men trots detta har jag en åsikt om vilket block som bör vinna. Trots att jag innerligt hatar alla partier (utom möjligtvis f! och vänsterpartiet) så hejjar jag faktiskt på det blåa blocket (som dessutom ser ut att vinna).

Inte för att jag tycker deras politik är bra, jag tycker den är skit, men jag tycker att det är det bättre av två dåliga (herregud, socialdemokraterna vill stimulera ekonomin genom fler jobb i offentlig sektor, jävla idiotdrag). Vad det framförallt handlar om är dock att jag hatar det politiska klimat vi under en väldigt lång tid haft i Sverige: socialdemokraterna är de självklara ledarna och deras politik har format Sverige till den socialiststat vi är. Socialdemokraterna har alltid kunnat vara säkra på att vinna och att få bestämma, även om moderaterna tillfälligt får makten fyra år så vet socialdemokraterna att de kommer få den tillbaks nästa, för att moderaterna alltid missköter sig och för att folk i slutänden vill ha det gamla trygga och inte det nya, spännande. Socialdemokraterna lever på en myt om att moderaterna är ett parti för den yttersta överklassen, som bara vill montera ner välfärden och förstöra för hederliga arbetra.

Nu är detta inte sant längre, för det första finns inte den här extrema skillnaden mellan de olika blocken kvar. Den enda stora skillnad jag kan se är att moderaterna vill stimulera ekonomin genom skattelättnader och socialdemokraterna vill göra det genom satsningar inom den offentliga sektorn (för då får fler lön som de kan spendera, synd att allt går till skatt för att finansiera reformen då), i övrigt är det väl i princip samma skit.

Moderaterna har svikit sina liberala väljare vilket är djupt tragiskt, när de kommer till makten är de uppenbarligen måna om att upprätthålla den svenska överlägsna moralen. Men trots detta så måste det finnas något som gör att socialdemokraterna vill förnya sig, vilket de väl inte gjort de närmaste tjugo åren. Socialdemokraterna måste känna att det finns ett hot mot deras position som Sveriges självklara ledare, så att de kan ta sig i kragen och faktiskt föra en politik värd namnet.

Jag vill helt enkelt att det blå blocket ska vinna för jag vill att Sveriges politiska klimat ska bli lite tuffare, handla lite mindre om procentenheter och gå tillbaks till ideologiska frågor. Liberalism eller socialism, inte 7,5 miljoner eller 10 miljoner i skattesänkningar för pensionärer eller några hundralappar mer eller mindre i plånboken. Socialdemokraterna måste börja erbjuda en på allvar annorlunda politik, annars kommer svensk politik fortsätta vara så innerligt ointressant som det är idag. Men för att det ska hända så måste de förstå att deras politik inte längre funkar på dagens väljare. Man kan inte ha det enorma välfärdssystem man hade under 70-talet, man kan inte längre agera Moraliskt föredöme för resten av världen för Sverige är inte längre så jävla rikt och coolt, vi är faktiskt ett helt vanligt land.

Tilläggas bör att jag kommer känna skadeglädje oavsett utgång, då jag, som sagt, hatar både blocken innerligt och helst skulle se att båda förlorade.