Mitt skrivande är politisk aktivism, inte någon jävla popularitetstävling.

Ganska ofta får jag frågor om vad jag tycker om att vissa personer tycker att jag är dum i huvudet, typ att det skrivs om mig på flashback eller att någon som jobbar för Politism tyckte min text om dem var dum eller liknande.

Jag undrar lite varför. Alltså, jag tänker att det borde vara ganska uppenbart att mitt främsta intresse inte är att hålla mig på god fot med folk? Det är klart att det är tråkigt om folk inte tycker som jag, men det är såklart något jag räknar med när jag försöker hålla mig kritisk till samhället.

Min inställning är att försöka tänka på detta så lite som möjligt. Jag har gjort mitt val i denna fråga, och jag tror inte att det är bra för mig att älta det så fort någon tycker illa om mig, det skulle bli jävligt mycket ältande.

Varför vill människor tvinga in mig i att tänka på det här egentligen? Vari ligger värdet? Jag antar att det handlar om att få mig att känna mig ensam och osäker. Men jag är inte osäker, jag har mina ideal som jag tror på och står för, och jag har många som gör det med mig. Sedan kan en såklart aldrig bli älskad av alla om en ska stå för någonting över huvud taget.

Att ständigt gå omkring och tänka på vad folk tycker och tänker om en är en form av självcensur som jag inte vill ägna mig åt. Mina ideal sträcker sig längre, går djupare, än att jag backar för att någon tycker att jag har fel. Mitt skrivande är politisk aktivism, inte någon jävla popularitetstävling.

Donationstankar.

Funderat på detta som Anna-maria tog upp här, om ersättning för bloggare. Jag försökte innan med reklam men fick inte in något, vilket dels beror på att jag inte orkade trixa med det och del på att denna blogg är väldigt långt ifrån konsumtionsinriktad, och jag är inte intresserad av att börja peppra inläggen med sponsrade länkar och så vidare. Vidare insåg jag att även om det skulle komma in pengar så skulle det vara företagen som tjänade mest på det, och det ville jag inte.

Sedan har jag lagt det på is och bloggat på som vanligt. Det tar mycket tid, men just nu har jag den tiden och tycker att det ger mig tillräckligt mycket i form av bekräftelse och utvecklings om skribent. Jag har dock funderat på att ha donationsmöjlighet här, men inte riktigt orkat fixa med det. Och så är det det där; är det jag producerar värt för någon att betala för? Kommer det framstå som pretentiöst? Och värre; kommer det att få mig att sluta värdera att folk uppskattar det jag skriver och istället räkna pengar?

Men sanningen att säga så kostar det att blogga. Inte bara för att jag lägger tid på det, utan för inköp. Dator, kamera, smartphone och så vidare är visserligen saker jag säkert skulle köpa ändå, men det skulle inte ligga alls lika högt på prioriteringslistan. Nåja, ni som har någon kunskap i ämnet eller själv har donationssystem på era bloggar/hemsidor, hur funkar det? Är folk villiga att betala för något de kan få gratis?

Skrivandet.

På sista tiden har jag verkligen börjat ta mitt skrivande på mycket större allvar. Någonstans har jag väl börjat känna att det jag skriver påverkar människor. Folk blir berörda av mina texter och det gör mig så himla glad att det är så, för jag vill verkligen beröra och påverka.

Jag känner att jag vill komma vidare med skrivandet på något sätt. Jag vill helt enkelt jobba med det. Det känns så konstigt att skriva, för jag har alltid tänkt att det här med att jobba med skrivande är något som är få extremt talangfulla personer förunnade. Jag vågar inte riktigt lita på att jag kan, helt enkelt.

Men så får jag de där kommentarerna där folk skriver att de börjat tänka på nya sätt när de läst mina inlägg, eller att jag beskriver precis det som känner men inte kunnat sätta ord på själva. Och så läser jag mina egna texter i efterhand och jag tänker att det här är ju bra. Och så skriver jag om något jag är engagerad i och jag känner att ”fan, jag kan ju det här”. Jag kan ju formulera mig, jag kan ju förklara mig. Jag är kanske inte bäst på det, men jag kan det.

Och jag känner också att det är något jag verkligen älskar att göra. Jag älskar känslan av att få till det, jag älskar känslan av att nå ut, att veta att det finns någon som läser det jag skriver. Att någon tar det till sig. Och jag älskar också att det får mig att tänka annorlunda, att se saker och ting ur nya perspektiv, att stapla upp argumenten svart på vitt och se vad som fungerar och inte.

Men det är alltid svårt att våga satsa på något som är så otroligt osäkert, där konkurrensen är så hög och som ligger en så varmt om hjärtat.