Jag har fått den kniviga frågan om hur en ska hantera sexism i släkten. Jag har haft det här problemet i ganska liten utsträckning, inte för att jag inte har stött på sexism i släkten utan för att jag alltid har varit en person som älskar att diskutera/bråka och därför för det mesta typ tröttat ut folk så till den grad att de inte pallar vara sexistiska med risk för att få mig på sig. Vidare så har jag ofta fått uppmuntran när jag tagit den här typen av diskussioner. Jag förstår dock att det kan vara otroligt jobbigt att hantera sånt när det dyker upp i sammanhang som en inte kan undvika, såsom släkt.
Mitt tips är att fokusera på känsloargumenten. Försök inte ”vinna” över folk på din sida rent ideologisk, för det kommer troligen att leda till ännu mer ifrågasättande och som värst att folk kör med ännu mer sexism mot dig, och det är ingenting en ska dra igång om en inte pallar med det. Säg istället: ”jag blir illa till mods när du säger/gör sådär, jag skulle uppskatta att du slutade med det i min närhet”. Det är såklart inte garanterat att detta fungerar heller, och kan även det leda till obehagliga situationer, men min erfarenhet är ändå att folk oftare lägger ner om en framställer det som en personlig fråga och inte som något politiskt. Jag brukar dra till med den här taktiken när jag inte är upplagd för den tunga politiska diskussionen, och det fungerar ofta bra, speciellt om det görs inför andra så att den tilltalade personen känner att det är pinsamt att inte visa respekt.
Detta kan såklart också leda till andra trixiga situationer. Bland annat att folk ska hålla på och ursäkta sig i en helt orimlig omfattning och typ förklara sig med att de har en vän/syster/whatever som tycker att det är ”okej” med sådana skämt. Jag vet inte om det handlar om att de förväntar sig att en ska säga att en tycker att det är ”okej” eller vad som är grejen. Jag brukar oftast hantera detta genom att säga typ ”ok, men jag tycker inte det” och lägga till något om att det är lugnt bara hen inte gör om det. Absolut inte säga ”men det är lugnt/inte så farligt” för detta kommer enbart tas som en bekräftelse på att personen kan fortsätta.
Jag kan också tycka att det kan vara okej att dra vita lögner för att slippa. Ett exempel som tyvärr inte relaterar till sexism var när jag var på någon slags tillställning där några personer sysslade med otroligt mycket alkoholromantik, varpå jag sa typ ”jag skulle uppskatta om ni lade ner för jag har problem med alkoholism i släkten och tycker att det är obehagligt”. Det blev lite jobbig stämning och så vidare, men det fungerade! Jag tänker mig att en skulle kunna köra samma grej med sexism, typ säga att en precis lämnat en väldigt sexistisk partner eller något, givetvis beroende på vad en själv känner sig bekväm med. Oavsett om det stämmer för dig personligen eller inte (ofta gör det ju tyvärr det) så är risken väldigt stor att det stämmer för någon annan i sammanhanget. Ofta kan det vara viktigt att uppmärksamma människor om att sexismens mörkaste sidor är något som inte drabbar ett fåtal, utan som finns i princip överallt. Det kan nog ofta vara en ganska rejäl tankeställare för den som tycker om att slentrianmässigt skämta sexistiskt.
Tyvärr är det ofta jobbigt att ifrågasätta sexism. Många personer är fan beredda att gå över flytande lava för att värna sig ”rätt” att vara sexistiska svin i tid och otid. Det handlar om att göra det ännu jobbigare för personen ifråga att käfta emot än att bara lägga ner hela grejen. Då kan det till exempel vara en smart strategi att framstå som ”känslig”, det vill säga som om risken är stor att en blir uppenbart ledsen/sårad om personen som är sexistisk fortsätter. Jag har kört den här taktiken ett par gånger, alltså påtalat min egen, sanna eller uppdiktade, känslighet inför sådant och insinuerat att jag kan komma att ta väldigt illa upp om det hela fortsätter. Inför detta tenderar folk faktiskt att backa, för de flesta vill inte ställa till en scen. Om du dessutom är yngre så kan du använda idén om att vuxna ska ”ta ansvar” och liknande till din fördel.
De flesta vill ha bra stämning och tycker att det är obehagligt när folk tar illa vid sig eller blir ledsna, och med tanke på detta kan en framställa det som en fråga om att en tar illa upp och inte om något som primärt är politiskt. Nej, det är inte optimalt, men det kan vara en räddning i ett sammanhang där en inte pallar eller kan ta den ”stora” diskussionen men ändå vill slippa sexismen.
Sedan tycker jag att det är jätteviktigt att en stöttar andra som tar upp liknande grejer, för det betyder verkligen så jävla mycket. Oavsett om en gör det öppet eller om en tar personen till sidan och säger att en tyckte att det hen gjorde var bra så är det en viktig markering om att hen inte är ensam om att känna som hen känner.
