Jag hoppas att ni inte tröttnar på mina svartvita landskapsbilder för det är nästan det enda jag fotar nu.
Idag gick jag till jobbet, jobbade två timmar och sa upp mig. Orkade inte ringa människor som inte ville prata med mig. Men det värsta ärändå det där lilla inblicken man får i folks liv ibland: en av dem jag ringde grät och sa att ahn jag sökte inte var där, att han kanske skulle komma nästa vecka, men att hon inte visste. Känslan av att här ringer jag frun som sitter ensam och övergiven och försöker sälja vin. Det känns bara så fel.