Etikett: staten

Även priviligierade ska få studiestöd.

Ibland säger folk saker i stil med att vi borde ta bort studiemedlet eller något annat bidrag från de som har det bättre ställt. Gällande studiebidrag är detta en modell som finns i vissa länder, bland annat Italien som jag förstått det. Bara de som inte har föräldrar som kan betala utbildningen får hjälp från staten. Denna modell brukar säljas in med att det minsann är orättvist att rika personer får sin utbildning bekostad med skattemedel.

Det finns flera problem med denna modell. Det första är att i stödet för välfärd eroderar i stater som inte har detta system. I generella välfärdsstater, alltså stater där alla får ta del av välfärden på någorlunda lika villkor, så är stödet för välfärden generellt högt. I stater där det bara delas ut till de som har det sämst så upplevs förr eller senare hela arrangemanget som att fattiga ”tar” pengar från folk med mer pengar, vilket gör att stödet för välfärden blir mindre och mindre. Att förespråka en sådan modell är alltså att på sikt arbeta för mindre och mindre välfärd även för de som har det sämst (kan ej ange källa på rak arm, men detta anses enligt min föreläsare i förvaltningspolitik ganska vedertaget inom statskunskapen). Dessutom skulle det kräva en hel del extra administration vilket inte direkt är gratis.

Men det problem jag främst ser, framförallt i fråga om just studiebidrag, är att det upprätthåller en jävligt konservativ familjemodell. För grejen är att få som studerar liksom bara har sina egna pengar, det kommer snarare handla om att de ska få pengar från familjen. Och detta innebär såklart att de kommer vara mer beroende av sina familjer.

Och ja, det är faktiskt ett problem att vara beroende av sin familj även om en kommer från en privilegierad bakgrund. I många familjer så förekommer det våld och sexuellt våld. I desto fler så finns det en massa normer och värderingar som barnen förväntas upprätthålla i sina så kallade livsval. Att då behöva hålla sig på god fot med sin familj för att de ska finansiera ens utbildning kan vara ett jävligt stort problem. Till exempel kan det vara så att en blir tvungen att välja vad en ska bli utifrån sina föräldrars tycke och inte utifrån vad en vill.

Sedan tycker jag att hela idén att vuxna människor som faktiskt pluggar, något som kommer hela samhället till del, ska behöva vara beroende av sina föräldrar. Många avslutar inte sina studier förrän de är typ 30. Det är fan inte rimligt att en ska bli försörjd av familjen till dess.

Så det som kan låta som ett rimligt förslag vid första kollen, nämligen att privilegierade inte ska bli försörjda av skattepengar, är i själva verket något som både kommer föranleda mer högerpolitik och dessutom stärka konservativa samhällsstrukturer. Det är bättre om människor behandlas som individer i statens ögon, inte som medlemmar ur en viss familj.

Polisen måste kritiseras.

Det är intressant det här. När en kritiserar polisen får en alltid ett gäng kommentarer i stil med ”men vad vet du om deras arbete???”. Inte så mycket faktiskt, då jag inte är utbildad polis, men jag vet att deras syfte är att upprätthålla lag och ”ordning” och att de gör detta på demokratisk grund. Detta måste ju ge mig rättigheten att säga något om deras arbete? Det är ju trots allt så att jag är en av dessa medborgare från vilka polisen hämtar sin legitimitet. Det är ju inte som att polisen är någon slags ideell organisation, utan det är människor som har fått extra befogenheter för att upprätthålla demokratiskt fattade beslut.

Jag vet inte allt vad polisen gör, och mycket de gör är säkert fint och bra, men jag vet också att polisen i många fall gör jävligt keffa saker. Till exempel: misshandlar människor som uttrycker missnöje kring polisens agerande, som nu under Pride. Det handlar liksom inte om att de ”avhystes” lite snällt utan om att de blev attackerade och fick pepparsprej i ansiktet.

Eftersom jag saknar full kunskap om polisen och polisens metoder så kritiserar jag det jag ser, i det här fallet poliser som använder våd mot personer som gått med poliskritiska plakat. Att jag inte har hela bilden gör inte att jag inte kan kritisera det som från min synvinkel verkar vara ett maktmissbruk. Om det finns omständigheter som gör min tolkning fel så kan dessa läggas fram i ljuset, istället för att rakt av säga ”du har ingen rätt att ha en åsikt, för du vet inte allt om polisen”. Så jag har ingen rätt att ha en åsikt om hur våldsmonopolet som teoretiskt existerar på bland annat mitt mandat utövas?

För grejen är, att vi kan inte lita blint på polisen. Polisens metoder måste genomlysas, granskas och kritiseras. De sitter på en jävligt viktigt post i samhället. Att enskilda personer saknar full kunskap om polisen gör inte att vi inte kan eller bör kritisera dem, bristen på kunskap är ju rentav ett av huvudproblemen. Det funkar inte att ha en organisation som är sjukt otransparent, och sedan mena att den inte går att kritisera just på grund av detta.

Om en tror att polisen gör allting rätt är en faktiskt mest bara väldigt väldigt naiv. Vi måste se den inneboende risk för maktmissbruk som alltid finns när en har en organisation likt polisen och vi måste försöka stävja den risken genom att ständigt uppmärksamma övertramp, ständigt efterlysa mer transparens. Och framförallt; vi måste alltid alltid håla polisen ansvarig för de övertramp de gör sig skyldiga till. Ty de är, i tjänst, inga ”vanliga medborgare”.

Poliser är inte ”privatpersoner”.

Det pågår ju protester i Husby nu på grund av att polisen har skjutit en person till döds och dessutom ljugit om det hela, något jag verkligen tycker ni ska läsa om här, här och här. Om ni bara ska läsa en grej, läs pressmeddelandet från megafonen.

Alltid när det talas om polisens våldsanvändning så kommer folk och talar om ”självförsvar”, att polisen måste få försvara sig och så vidare. Till exempel kan det låta såhär: ”men hur skulle du själv göra om en person attackerade dig”. Nå, den första frågan en ska ställa sig är såklart vad som utlöste attacken. Det är inte som att polisen bara ”står” någonstans och hänger och sedan blir påhoppad helt från ingenstans.

En grej en måste begripa när polisen diskuteras är att polisen inte är några ”vanliga personer”, de har ett våldsmonopol som bland annat ”berättigar” dem att bära vapen och annan utrustning som underlättare deras våldsanvändning. De omfattas också av speciell lagstiftning som ger dem vissa befogenheter vanliga personer inte har. De har även en utbildning som gör att de borde vara mer kompetenta än ”vanligt folk”.

Frågan är inte vilket agerande som är rimligt från privatpersoners sida i pressade situationer, frågan är hur vi vill att polisen ska agera, vilken funktion de ska fylla och så vidare. Vill vi att de ska skjuta personer till döds, ljuga om det och sedan med våld slå ner de protester som uppstår? Är detta en rimlig institution att ha i ett samhälle?

Snälla, rör er bort från denna puckade debatt som bygger på att försvara enskilda polisers agerande som vore de privatpersoner. Polisen är inte en samling individer utan en myndighet, ett medel vilket staten använder för att utöva makt över sina medborgare. Hur denna makt ska utövas, om den ens ska göra det, är en politiska fråga och inte en fråga om individer.

Staten och kapitalet.

Det är alltid lika roligt att se indignationen hos diverse ”vettiga” borgerliga när det kommer fram nyheter som denna om att regeringen ”utreder” en ny anställningsform för ungdomar som går ut på fenomenalt dålig anställningstrygghet och dessutom att arbetsköparen ska tilldelas pengar då hen anställer. Liberaler tävlar om att fördöma detta för det är ju inte alls någon fri marknad och företagen ska inte få pengar och så vidare och så vidare och jag blir så otroligt matt på den grunda analysen och plakatpolitiken.

Det finns någon slags föreställning om en ”god” kapitalism inom borgerligheten, och främst inom den typ av marknadsliberalism som har kommit att vara den dominerande ideologin under en tid. E god kapitalism är alltså en kapitalism där marknadskrafterna får verka fritt och på det viset tjäna folkets intressen, där lukrativ verksamhet också är verksamhet som är bra för samhället i stort och där staten lägger sig i så lite som möjligt. Staten ses i dessa teorier som en bromskloss för näringslivet som helst ska vara så liten som möjligt och inte ”lägga sig i” och försöka styra marknaden på olika sätt, eftersom den osynliga handen ändå kommer att göra så att det blir bäst för alla.

Den nyliberala retoriken, alltså den om att dåliga företag ska försvinna med hjälp av konkurrens, är just bara retorik. Sanningen är att stora delar av näringslivet över huvud taget inte skulle klara sig om det inte var för staten. Staten ger uppstartsbidrag, krishjälp, staten utbildar och vårdar arbetare, staten tillhandahåller barnomsorg och äldrevård så att människor kan arbeta istället för att stanna hemma med barn och äldre. Staten gör helt enkelt en jävla massa saker för att arbetskraften ska kunna växa, ha rätt kompetens, bibehålla sin arbetsförhet och så vidare vilket är en absolut grundbult i att det ska kunna finnas någon form av tillväxt. Det är även staten som medelst sitt våldsmonopol upprätthåller ägandestrukturerna i samhället. Under vissa förhållanden så hjälper även staten till att slå ner uppror bland arbetare. Staten springer helt enkelt kapitalets ärenden. Ibland på sätt som är positiva för samhället i stort, ibland genom att försämra för arbetarna.

En kan väl tro på någon slags utopisk värld där staten ”inte lägger sig i” men att tro att detta är något som borgerligheten kommer att bistå med är verklighetsfrånvänt. Alliansen har sedan de kom till makten inte gjort annat än att använda gemensamma resurser för att stärka kapitalets intressent, och det ofta på arbetarnas bekostnad. De har till exempel skapat en situation där facklig organiserings försvårats brutalt och där människor är såpass desperata efter att få jobb att de kan ta i princip vad som helst. De har även i högre grad börjat förse olika företag med gratisarbete eller i alla fall subventionerat sådant. RUT- och ROT-avdragen är också exempel på hur staten använder gemensamma resurser för att betala kostnader som annars hade fallit på företagen och konsumenterna som oftast kommer från medel- och överklass. Det hela marknadsförs med en retorik om fria marknader och konkurrens och gud vet allt, men i slutänden blir det bara gemensamt betalade av privilegierade personers företagande och konsumtion.

Visst kan en fnysa om att de saknar ”ideologisk ryggrad” och sedan lämna frågan där i någon slags tro om att det skulle kunna komma en borgerlighet som inte gör det, men som det ser ut idag så är detta helt enkelt hur kapitalismen fungerar. Idén om att det kommer få att skapa ett ramverk för kapitalismen där detta inte sker tycker jag är utomordentligt naiv. Människor med mycket pengar kommer oundvikligen att försöka påverka politiken, vilket de också kan i kraft av sin privilegierade position.

Den som blir indignerad när den här typen av politik uppkommer borde försöka se hur det hänger ihop med samhällssystemet i stort. Det går inte att förklara detta som enskilda misstag eller avvikelser i kapitalismens egentliga väsen, det är helt enkelt alltför vanligt förekommande. Det går inte att förvänta sig av kapitalet att det inte ska sträva efter att korrumpera den politiska makten till att tjäna kapitalets intressen. Det går inte heller att förvänta sig av den politiska makten att den inte ska korrumperas då kapitalkrafterna växer sig starkare. Kapitalismen kommer ständigt att söka efter nya områden att ta över och göra vinst på, och verklighetsbeskrivningarna och politiken kommer att anpassa sig efter detta, speciellt om det finns en grundläggande ideologi i samhället där kapitalismens ses som god.

Sluta nära denna idé om den goda kapitalismen där staten ses som problemet så fort det går illa. Det handlar inte om ideologisk ryggrad, det handlar om klassintressen. Makten, både den politiska och den ekonomiska, samarbetar för att stärka sina positioner. Detta sker på bekostnad av arbetarklassen. Staten och kapitalet sitter i samma båt, och så vidare.

Jag vill inte ha någon allmän hyllningskör av filantroper.

Sverige behöver tydligen fler filantroper för filantropi är minsann bättre än statlig finansiering, eftersom man då kan ställa uttryckliga krav på dem man finansierar och att filantropen är delaktig i projektet, skriver några välgörenhetsvurmare i SvD. Inställningen till filantropi är tydligen väldigt negativ här i förhållande till i till exempel USA och det är något dåligt.

Artikelförfattarna själva medger att inställningen till filantropi har mycket att göra med hur egalitärt, alltså jämlikt, samhället är. Grattis till den insikten! Jag tycker personligen att det är ett sunt tecken att filantropi inte är en statussymbol.

Hela debattartikeln kokar ner till att filantropi ska bli avdragsgillt. Varför ska rika människor få skattesänkningar när de donerar pengar till ändamål som de själva kan välja och vraka bland? Ja, visst är det bra om de gör det, men faktum är att många av dessa ändamål går hand i hand med företagens ekonomiska intressen. Till exempel donationer till forskning inom de områden företaget verkar. Varför ska det vara avdragsgillt?

Jag är helt för att människor med stora förmögenheter använder delar av dem till saker som gynnar allmänintresset, men jag förstår inte varför de inte ska kunna betala skatt som alla andra eller varför de skulle bli särbehandlade. Rika människor är inga barn som behöver ”uppmuntran” för att kunna göra korrekta moraliska beslut och dessutom hyllas människor som skänker mycket till välgörenhet redan som det är.

Det är ovanligt att personer är emot filantropi i sig, jag har nog aldrig träffat någon som liksom tycker att det är fel. Vad som däremot stör rörande detta är att människor kommer undan med det ena och det andra, som fiffel med skatter, underbetald arbetskraft i låglönefabriken, skövlande av regnskog och så vidare för att de skänker en miljard till miljöforskning. Filantropi kan användas som ett sätt att slippa ta sitt ansvar både för sin verksamhet och som medborgare och ändå kunna framstå som ”god”. Jag minns till exempel när Blondinbella skrev att hon tyckte skatten skulle vara lägre, för då kunde hon dricksa mer vid restaurangbesök.

Jag blir såklart glad om någon väljer att göra gott för sina pengar, men jag tänker inte delta i någon allmän hyllningskör och jag tycker verkligen inte att politiker ska göra det för att ”skicka en signal”. Jag ser inte vad samhället skulle tjäna på det. Det är såklart utmärkt om mer pengar går till allmännyttig forskning och så vidare, men det är väldigt viktigt att grunden för vetenskapliga framsteg, bra skolor och så vidare inte ligger i filantropi med direkt inflytande från företagen utan från ett allmänintresse och en allmän finansiering som styrs demokratiskt.

Varför ska staten ge oss något som redan finns?

En grej jag lackar på är när folk ba: men shopping är ju jättefolkligt. Vill du inte att folk ska få göra folkliga saker?!? Är du en sån där kulturelitmänniska som tycker att folk ska gå på teaaaateer istället? Sedan tycker dem att de har bevisat att jag minsann inte är någon trevlig vänster som bryr mig om underklassen, ty underklassen är folket och ägnar sig således åt folkliga saker. Detta har jag stött på som argument både för att bygga en galleria på slussen istället för att försöka skapa ickekommersiella offentliga utrymmen och som argument för reklam på tunnelbanan.

För det första är saker i regel folkliga för att de är lättillgängliga och för att de tar stor plats i det offentliga rummet. Att shopping är något många ägnar sig åt som ett fritidsintresse bygger ju på att budskapet om kommers trycks på oss från alla håll och kanter. Inte undra på att något blir folkligt då. Även personer som är medvetna om det negativa i konsumtionssamhället brukar har dragningar åt att konsumera ty det är lättillgänglig underhållning som fyller dem flesta med kortvariga känslor av lycka.

Men detta är i sig inget argument för att man ska upplåta mer utrymme i det offentliga rummet till kommersen. För det första blir kommersen knappast i underläge bara för att vi tar bort reklamen från tunnelbanan eller inte bygger en galleria på slussen. Reklam och gallerior finns överallt, det råder knappast någon brist på dessa varor. Jag tror inte att det finns så många som tycker att det finns ett behov av en till galleria på samma lilla område eller någon som tycker att det finns ett behov av reklam på tunnelbanan, utom näringslivet då. Däremot tror jag att det finns en massa personer som inte bryr sig om reklamen. Och så finns det ju dem som tycker att reklamen är ful och ska bort.

Min poäng är att jag inte ser någon folklig sammanslutning för att behålla reklamen, för att få fler gallerior. Jag har aldrig sett det efterfrågas av någon annan än politiker och näringslivsmänniskor. Det betyder såklart inte att gallerian inte kommer besökas och dessutom uppskattas när de väl kommit på plats, men det finns inget behov av den.

Vad det däremot finns ett behov och en efterfrågan av hos en massa människor som kanske inte är folkliga men likväl nyttjar tunnelbanan och har begränsade resurser är offentliga utrymmen som inte är kommersiellt exploaterade. Om staten bara levererade det som en majoritet efterfrågade skulle vi inte ha någon statligt understödd HBTQ-rörelse, ty det är ju inte folkligt att vara HBTQ, det enda som skulle visas på våra tv-kanaler skulle vara melodifestivalen och så vidare. Men det fina är att utbudet av folkliga saker brukar komma av sig själv eftersom det är kommersiellt gångbart. Så då kan väl staten syssla med det som inte är kommersiellt gångbart med som ändå efterfrågas, om än inte av 50 %.

Låt religiösa grupperingar själva bestämma vem de ska inkludera och inte.

DennisM har ju påbörjat ett mindre korståg mot Islam, och har nu skrivit om att han anser att moskén ska ha skyldighet att viga homosexuella, precis som svenska kyrkan.

Homovigsel är en intressant fråga. Jag tycker såklart att homosexuella ska ha samma rättigheter som heterosexuella och om jag själv var präst eller hade en ledande position inom kyrkan skulle jag såklart vara för homoäktenskap. Däremot rör frågan kyrkas och statens åtskillnad på ett intressant sätt.

Anledningen till att kyrkan måste viga homosexuella är att kyrkan har rätten att låta folk ingå juridiskt äktenskap. Kyrkan har alltså samma befogenheter som staten när det gäller äktenskap. Det tycker jag är konstigt, ett rimligt arrangemang hade i mina ögon varit att låta alla vigslar ske borgerligt och låta kyrkan ha kvar sina ceremonier. Det finns inget rimligt skäl till att kyrkan ska kunna binda folk till varandra juridiskt.

Extra orimligt blir det i ljuset av att muslimska, judiska eller buddhistiska samfund inte alls åtnjuter samma rättigheter. Med andra ord är Sverige en stat där kristendomen åtnjuter extra fördelar, även om vi låtsas vara sekulära.

Detta gör också att vi inte kan ställa samma krav på muslimska kyrkor som på kristna helt enkelt för att de muslimska kyrkorna saknar rätten att viga folk juridiskt. Om man vill ge moskén samma skyldigheter som kyrkan ska man börja med att ge den samma rättigheter. Om man ska dra Dennis resonemang ännu längre så skulle man ju behöva ställa samma krav på alla religiösa grupperingar, som jehovas vittnen, pingstkyrkan och så vidare, vilket ju faller på sin egen orimlighet. Det rimliga här är att ställa krav på de grupper som också åtnjuter fördelar, vilket är svenska kyrkan.

Men istället skulle man bara kunna skita i att låta religiösa samfund ha dessa rättigheter och därmed slippa problemet med att staten ger vissa religiösa grupperingar större rättigheter än andra. Varför ska religiösa grupper har rättigheter utöver den grundlagsstadgade religionsfriheten alls egentligen?

Låt staten ta hand om den juridiska vigseln och låt olika religiösa grupperingar själva bestämma vem deras ceremonier är öppna för. Man kan tycka att det är infantilt och fel att utesluta folk på grund av deras sexualitet, men staten ska inte ha befogenheten att tvinga olika föreningar att inkludera folk efter vissa premisser. Det skulle i slutänden sätta käppar i hjulet för alla möjliga grupperingar, som herrklubbar eller kvinnojourer.

Vissa föreningar tillåter vissa människor. Det kan man tycka vad man vill om men om man inte är välkommen får man väl helt enkelt söka sig någon annanstans. För det är fan ingen rättighet att vem som helst ska kunna vara med i vilken klubb som helst. Och det är ingen rättighet för klubbar att kunna binda folk juridiskt.

Att sätta demokratiska principer åt sidan för att skydda demokratin är som att knulla för att bli oskuld.

Kissie har skrivit ett inlägg om att Anders Breivik inte förtjänar en advokat, speciellt inte en skicklig sådan. Jag kan tänka mig att hon inte är ensam om den här åsikten. Många personer tycker nog att Breivik är jordens avskum och borde skjutas på fläcken.

En absolut grundpelare i demokratin är rättssäkerheten. Att alla får en rättvis rättegång, hur vidrigt brottet de har begått än är. Även de högt uppsatta tyskar som begick brott mot mänskligheten under andra världskriget fick en ordentlig rättegång efter kriget. Och det är fantastiskt, tycker jag. Att även de hemskaste människorna som begått de vidrigaste brott får en ärlig chans att försvara sig.

Att döma ut en människa på förhand och inte ens berättiga den en rättvis rättegång passar sig inte i en demokrati. Förvisso kan man tycka att demokrati bara handlar om att folket får bestämma, men i en utvecklad demokrati har man även en massa mekanismer som försvarar systemet och skyddar medborgarnas rättigheter. Rättssäkerheten är en sådan, för det är jävligt lätt för en illvillig stat att ta makten om man kan döma vem som helst på helt godtyckliga grunder utan rättegång.

Terrorism syftar till att förstöra demokratin, att få igenom sin politik genom våld. Om man inte ger terrorister en rättvis rättegång så har de vunnit. Det är det som har skett i USA, där har grundlagen stått på undantagstillstånd sedan kriget mot terrorismen inleddes. Detta leder till att staten har fri lejd för att utsätta medborgarna för terror. Man har tagit bort demokratin i hopp om att man ska kunna bekämpa de krafter om hotar den.

Men att sätta demokratiska principer åt sidan för att skydda demokratin är som att knulla för att bli oskuld. Det kommer aldrig att fungera.

LCHF-sekten.

Det här tyckte jag var roligt. Cissi Wallin har insett varför hon gick upp i vikt när hon käkade enligt LCHF, det berodde på den enorma mängd kalorier hon åt. Det är ju inte så konstigt att man går upp om man svullar i smör, speciellt om man får i sin kolhydrater från t.ex. mjölk, så att svälteffekten uteblir.

LCHF-människor kan ju verkligen vara fullkomligt galna. De tjatar alltid om att det inte spelar någon roll vad vetenskapen säger efter de kör på det som funkar för dem, men att det skulle kunna vara så att LCHF inte fungerar för alla vägrar de ta in. De är lurade av statens och kolhydratindustrins hantlangare livsmedelsverket till att äta en kost som gör dem överviktiga.

Den eviga sanningen inom all bantning, dvs kalorier in-kalorier ut, verkar upphävas i LCHF-metodens förlovade land. Nu väntar jag bara på att LCHF-mobben ska invardera Wallins blogg och berätta att det är livsmedelverket som har manipulerat hennes våg så att hon ska tro att hon väger mer.

Ordinera lite skön Yoga istället för dyr och meningslös ”mångtusenårig kunskap”.

När alternativmedicin diskuteras så hörs ofta argumentet om holism, alltså att man inom de flesta alternativa synsätt ser ”hela människan” medan man bara ser symptomen inom skolmedicinen. Alternativmedicin bygger dessutom enligt utövarna på flera tusen år av kunskap och antas alltså på grund av tradition vara något bra.

Detta är för det första inte sant, även inom västerländsk medicin är man väl medveten om att kroppens olika delar påverkas av varandra, av ditt psykiska välmående och av yttre faktorer. Om du motionerar och och äter bra mår du bra och så vidare. Iden om att holism bara finns inom österländsk läkekonst är på det stora hela bara en välspridd myt.

Jag gick till en massör för några veckor sedan och hon talade mycket om hur mitt psyke och min kropp skulle samspela. Bland annat hade jag ryckningar i händerna som enligt henne kunde bero på att jag blivit överfallen och därmed hade kvar i muskelminnet att reagera vid beröring eller när jag kände att jag inte hade kontroll. Hon berättade också om att hennes jobb som massör inte bara är att massera, utan även att tala med patienten om vad vissa spänningar kan bero på eller bara rent  allmänt om livet. Det handlar om att få patienten att slappna av och känna en samhörighet, detta är folk som sysslar med alternativmedicin djupt medvetna om (massage är ju visserligen inte pseudo, men folk som sysslar med massage är ofta positivt inställda till alternativmedicin i stort och arbetssätten är liknande).

Alternativmedicins effekt bygger allt som oftast på placebo. När du ligger där och får nålar stuckna i dig kan det vara första gången på flera år du känner på din kropp, pratar om din kropp och ”tar hand om” din kropp. Medvetenhet om din kropp är bra för både den fysiska och den mentala hälsan och därför mår du ofta automatiskt bättre när du har ägnat den lite uppmärksamhet. Sen vill man nog gärna känna att det gav effekt vilket man således också gör.

Det som hjälper dig när du går hos en akupunktör är inte deras ide om var man ska sticka en nål för att det ska sluta göra ont i huvudet, det är att du får tid att känna och att någon ägnar dig uppmärksamhet och givetvis att du tror att det ska hjälpa. Man ska givetvis inte underskatta effekten av att bli tvingad att känna efter och reflektera över sin kropp men en sån behandling tar tid och tid är pengar, i alla fall när staten ska betala för en timmes akupunktur.

Mycket mer kostnadseffektivt är då att ordinera yoga eller liknande mindfullnessträning, det ger inte bara samma positiva effekt på välmåendet utan är även just träning, vilket alla är överens om är bra. Det riskerar inte heller att vara skadligt, och eftersom det är så jävla hypat som träning för välmående så kan man nog få lite placebo på köpet. Men framförallt är det mycket billigare, det kostar 150 spänn för en timme på stockholms stads gym, istället för 800 drygt spänn i timmen som de flesta akupunktörer, homeopater och liknande kvacksalvare tar.