Etikett: studier

När borgerligheten saknar argument kör de med moralism.

Alliansen vill alltså sänka bidragsdelen i studiebidraget med 300 kronor och höja lånedelen med 1000 kronor, något jag såklart vänder mig emot då jag anser att bidragsdelen måste höjas rejält.

Vad jag tycker är intressant när den här typen av förslag kommer upp är mängden människor som diskuterar studenters karaktär. Studenter är bortskämda och borde minsann jobba utanför studierna eller bara äta gröt och nudlar och då kommer det gå bra. En kan tydligen inte förvänta sig att en ska kunna konsumera lika mycket som när en jobbar heltid, trots att studier ju faktiskt är en heltidssysselsättning som kräver en jävla massa jobb och så vidare och så vidare.

När jag tänker på studiemedel så tänker jag inte främst på att jag typ ska ha extra pengar att köpa kläder för. Istället tänker jag på alla de studenter jag känner som inte har besparingar eller föräldrar som kan skjuta till pengar som hamnar i kläm på grund av ekonomiska problem. Människor som tvingas sluta studera och jobba för att de inte får ekonomin att gå ihop annars. Jag tänker också på den samhällsrisk som finns i att tvinga människor att skuldsätta sig mer och mer, risken är nämligen överhängande att de pengarna inte kommer kunna betalas tillbaks, vilket kommer bli ett jävligt stort problem både för enskilda individer och samhället som helhet.

När borgerligheten inte ha några verkliga argument så kör de med moralism. Centrum för debatten är inte vilken typ av samhälle vi har och hur vi skapar det, utan istället diskuterar enskilda individers, hypotetiska eller faktiskt existerande spelar inte så stor roll, prioriteringar. Det pratas om att enskilda studenter väljer att läsa kurser som inte anses vara samhällsnyttiga nog (som om kunskap inte var värdefull om den inte leder till tillväxt), om att enskilda studenter som handlar ett par byxor för mycket eller festar för mycket och så vidare och så vidare.

”Förtjänar dessa personer verkligen mer pengar?” frågar de sig. Jag undrar i mitt stilla sinne varför det är så viktigt att reda ut vad folk förtjänar och inte. Det viktiga är väl att ha ett system för högre studier som fungerar både för människorna som studerar och för samhället i stort. Ett system som inte gör att personer som inte har ekonomisk trygghet från hemmet struntar i högre studier för att de inte vågar sätta sig i skuld, ett system som inte tvingar människor att jobba extra vid sidan av trots att de inte pallar med det, ett system i vilket folk slipper gå omkring och känna ständig stress för sin ekonomi och istället fokusera på studierna, ett system som inte bygger upp en gigantisk skuld som sedan inte kommer kunna betalas av då det blir allt svårare att skaffa jobb även för akademiker.

Det är ett stort jävla problem att så många studenter knappt får ekonomin att gå ihop, det gör att många tvingas hoppas av studier i förtid, många bränner ut sig eftersom de tvingas jobba extra vid sidan av heltidsstudier och att många helt och hållet avstår från att studera. Sedan finns det såklart de som inte har problem med ekonomin och som kanske kommer använda de där extra pengarna till att festa eller något annat dåligt och omoraliskt, men det är väl ändå inte ett särskilt stort problem i jämförelse?

Och visst, studenter kanske är bortskämda om en jämför med folk som har det värre, kanske människor i andra länder som måste betala för sin utbildning och som inte har tillgång till studiemedel alls. Frågan är väl hur detta möjligtvis kan vara ett problem. HUR kan det vara ett problem att folk har det bra? Denna eviga moralism finns till för att täcka över det politiska i olika skeenden. Istället för att diskutera vilket samhälle vi vill ha, vilka prioriteringar vi vill göra, så diskuteras enskilda individers eventuella okloka livsval, bortskämdhet och så vidare och så vidare. Det här är över huvud taget inte relevant, för det handlar om politik och inte om att avgöra enskilda individers karaktär.

Högre utbildning är fortfarande en klassfråga.

En grej jag hatar är när folk går på andra för att de saknar högskoleutbildning, som om det skulle göra en människa okunnig. Högskoleutbildning är verkligen inte nödvändigt för att kunna vara en vettig person, och det är heller ingen garant för det. Många som pluggar på universitet vet ju fortfarande inte ett skit om någonting.

En kan ha problem med att slutföra gymnasiestudier av en massa olika skäl. Jag själv blev deprimerad och som tur var kunde min skola fixa så att jag fick läsa på halvfart vilket nog berodde på att jag var ganska självgående och inte kostade så mycket för dem. Andra har haft betydligt mindre tur, men fortfarande varit sjukt intelligenta människor.

Jag tycker bara det är så vidrigt att hålla på och använda något sådant emot någon. De flesta som inte pallar gymnasiet tycker själva att det är skitjobbigt. För det allra mesta har det inte med att en är lat att göra utan att en inte får tillräckligt med stöd. Jag förstår också att många inte orkar läsa på universiteten eftersom det är en otroligt krävande och socialt exkluderande miljö. Jag själv känner mig för det mesta hemma men jag förstår verkligen att en kan känna sig alienerad inför den intellektuella machokultur som ofta råder och alla obegripliga jävla studenttraditioner som ofta är såväl sexistiska, rasistiska och klassföraktande. Att det dessutom är lätt att det strular till sig med Csn och liknande avskräcker nog många som inte har ekonomiskt stöd hemifrån eller sparpengar. Högre utbildning är fortfarande en klassfråga, och jag tycker bara att det är så jävla vidrigt att tycka sig ha rätten att trakassera någon för det.

Mer om högskolebubblan och studielust.

Apropå dels högskolebubblan och inlägget om Top Model Sverige så anmärkte Tanja Suhinina att jag å ena sidan verkar tycka att man måste plugga för något man ”brinner” för, å andra sidan att man inte alls behöver ”brinna” utan att det räcker med att göra ett bra jobb. Missförståndet ligger i mitt inlägg om högskolan,  där jag förstår att jag ger intrycket av att tycka att man liksom måste ha en ständigt glödande passion för det man sysslar med, vilket jag egentligen inte tycker. Givetvis ska man kunna plugga saker och ting bara för att det ger helt okej jobb med bra lön och/eller villkor efteråt. Oavsett så kände jag att jag behövde reda ut mina tankar så skriver en ordentlig förklaring här.

Att människor ströpluggar i väntan på beslut, väljer ”fel” utbildning först eller pluggar saker de egentligen inte ”brinner” för utan bara hoppas ska leda till hög lön är egentligen inget problem. Problemet uppstår när högskolestudier är eller ses som en nödvändighet för att man ska kunna skaffa sig ett acceptabelt jobb över huvud taget, vilket lite är fallet idag. Då hamnar man i en situation där folk pluggar fast de egentligen inte alls har lust med det eller har någon som helst ide om vad de faktiskt vill plugga bara för att de inte har något bättre för sig. Alltså människor som egentligen skulle vilja jobba men av olika anledningar saknar möjligheten och pluggar som ett andra alternativ. Detta utan att dessa kvalifikationer egentligen är nödvändiga för att utföra jobbet utan mer för att det har gått inflation i utbildning. Det är onödigt både för personerna som sitter i denna situation och för samhället eftersom det slukar resurser och skapar inflation i utbildning.

Jag tänker att det här framförallt är ett problem för människor som har en lust att läsa delvis för lärandets skull. För en människa som bara vill ta sig igenom en utbildning för att kunna jobba sedan spelar det kanske inte så stor roll, men för en person med gott läshuvud, stor nyfikenhet och vilja till studier så är det slöseri både för personen och för samhället att hen inte får tid att tänka över och känna in sitt beslut.

Min utgångspunkt när jag skriver detta är mig själv. Jag är en person som passar för högre studier, jag vill verkligen lära mig och jag har lätt för att lära. Men när jag slutade gymnasiet var jag bara trött och kände ångest på grund av all press som fanns kring vad jag ville göra i framtiden, att jag var tvungen att hitta en sysselsättning. Jag hade redan då statsvetenskap i tankarna, så själva valet hade nog inte blivit så annorlunda, men min motivation hade inte alls varit densamma som den är nu. För mig var det perfekt att ta ett uppehåll från allt genom att åka utomlands, för andra är det kanske bättre att ströplugga ett år, vad vet jag. Poängen är att man ska känna lust för det man gör och inte bara ta till det som en sista utväg, speciellt om det rör sig om plugg som både kostar samhället och en själv en massa pengar. Det är verkligen ett stort jävla resursslöseri att personer pluggar utan att ha minsta lilla lust att lära eller någon utsikt om att studierna ska ta dem någonstans.

Jag menar inte att man behöver brinna av passion för det ämne man läser snarare att man ska hitta den motivation som man kan hitta som person. Vissa tycker kanske inte att något visst ämne är skitkul, vissa har kanske inte ”sin grej” på det sättet som jag känner att jag har, utan vill bara ta sig igenom för att ha ett trevligt yrkesliv. Men det är så sjukt jävla onödigt att människor som faktiskt har huvud och lust till studier får den lågan släckt för att de tvingas in i det på tok för tidigt, på grund av en omöjlig arbetsmarknad för de med enbart gymnasieutbildning.

”Självständiga studier”.

Universitet som försöker locka in mig på deras utbildningar med att studierna är ”självständiga” gör mig skeptisk. Att man har självständiga studier betyder i regel att man har lite lärarledd tid och det är bara negativt i mina ögon. Om jag hade velat ha ”självständiga” studier så hade jag sökt ett distansprogram, jag är dock inte intresserad av att gå ett heltidsprogram på högskolan som har en föreläsning i veckan.

Kan inte all program lägga upp information om hur mycket lärarledd tid de har? Det skulle jag verkligen behöva. Jag vill gå kurser med mycket seminarium och föreläsningar, jag tror att jag kommer lära mig mycket bättre då. Ingen självständighet här inte, bara korvstoppning.