Etikett: tanke

Säg inte allt du tänker, säg saker du står för.

Ibland när en diskuterar rasism och sexism så säger folk att de bara ”säger vad de tänker”. Detta är något som konfunderar mig djupt. Jag funderar på alla tankar som flyger i mitt huvud dagligen, och hur många av dem som är fullkomligt idiotiska och som jag aldrig någonsin skulle uttala högt eftersom jag inte står för dem.

En kan tänka en jävla massa saker. Jag kommer inte gå in i någons huvud och döma den för vilka tankar den tänker, ens om jag hade kunnat. Vad som däremot är viktigt är vilket förhållningssätt en har till sina tankar och idéer, vilket plats en tycker att de kan få ta i det offentliga rummet och så vidare. Vissa personer verkar tycka att allt de tänker också är lämpligt att säga.

När du uttalar något så är det inte samma sak som att tänka det. Istället för att bara finnas i ditt huvud så är det plötsligt ord som påverkar andra i din omgivning. Ingen säger allt hen tänker, någonstans går alla tankar igenom ett filter innan en hasplar dem ut sig. Personer som ”bara säger vad de tänker” har fortfarande gjort ett urval, fortfarande bestämt att de ska ge uttryck för just de specifika tankarna med exkludera andra.

Om en säger något måste en också vara beredd att stå för det. En kan inte förvänta sig att säga saker utan att behöva ta konsekvenserna av det, på samma sätt som en inte kan förvänta sig att en kan slå folk bara för att en ”kände för det” och sedan slippa ta ansvar. Det är fortfarande så att du gjort ett val: valet att ta den där impulsiva tanken, värdera den som något världen behöver höra och uttala orden. Det är inte något som sker passivt, utan inblandning av ditt förstånd. Det är en ytterst aktiv handling.

Det finns inget behov hos världen av att höra alla dina tankar. Säg inte allt som poppar upp i ditt huvud, säg saker du står för istället. Allt blir så sjukt mycket enklare då. Du kommer inte att behöva stå till svars för dumheter som du egentligen inte menade. För inte kan det väl vara så att du sa dessa rasistiska eller sexistiska saker för att du faktiskt menade dem?

Problemet är inte att Bamse har blivit skändad utan att verkligheten är för smärtsam för att tala om.

Migrationsverket har i samarbete med Bamse gett ut en serie för barn om asylpolitik. I slutet så får de som söker asyl avslag och får åka hem igen. Jag har inte läst hela serien men hela poängen är att hemkomsten skildras som något positivt. Detta har såklart väckt kritik eftersom det anses osmakligt, och det försvaras med att syftet är att lugna de barn som söker asyl.

Jag håller med om att det är ett mycket osmakligt sätt att skildra det hela på, men jag förstår också tanken att man vill lugna de barn som söker asyl. Hade det varit bättre att skildra hemkomsten som något hemskt, eller att helt enkelt gå runt det genom att låta dem få asyl. Jag vet inte vad som hade varit bäst, egentligen.

Kanske kan man då tycka att de inte ens borde ha försökt. Jag vet inte jag. Jag tycker någonstans ändå att det är hedervärt att de ger det ett försök. Även om slutet är plumpt så gillar jag verkligen konceptet att göra processen begriplig för barn och jag tror att det hade blivit konstigt hur man än avslutat det.

Om något så sätter detta fingret på vilken otroligt jobbig fråga asylpolitik är att ta ställning till. Hur ska man kunna förklara för ett barn på ett vettigt sätt att vissa helt enkelt inte får stanna, för att vaddå? Det blir omöjligt och okänsligt hur man än vrider och vänder på det. Det går helt enkelt inte att förklara på ett skonsamt sätt för sanningen är tyvärr inte vacker och underbar.

Hela grejen är så jävla smärtsam att det gör ont i mig. När man försöker förklara det såhär så blir det bara så uppenbart hur jävla fel och orättvist det är. Och hur man än vrider och vänder på det är problemet inte att Bamse har blivit ”skändad”, utan att vi lever i en orättvis värld.