Skandal när man får vad man beställt.

Dagens missöde måste ju ändå vara detta. Konsumtionsprinsessan Mogi gick på ett café och fick mat hon inte tyckte om. När hon konfronterade servitören med detta svarade han rätt och slätt att ”andra tycker om soppan”. Skandal att man inte får pengarna tillbaks, tycker Mogi.

Lite villkoret när man äter ute är väl att man får den rätt man beställer och att den smakar som den gör. Om den nu är bränd eller så kan jag ju förstå reaktionen, men om det helt enkelt bara är en smak man ogillar? Ska man som kund ha ”rätt” att få en annan då? Jag har nog aldrig hört någon resonera så innan faktiskt.

Sen har Mogi en långt utläggning om att det är extra dåligt för att det är så dyrt. Bland annat kostar en kopp te 45 spänn. Jag håller med om att det är hutlöst men jag skulle aldrig vara så nipprig att jag betalade den summan. Jag antar att servitören tänkte att om hon har råd att käka här så har hon väl fan råd att köpa en ny maträtt om den nu inte faller henne i smaken. Så hade i alla fall jag tänkt.

Att skapa behov.

Sitter och chilläser Mogis blogg lite sådär på kvällskvisten.

Jag måste köpa 6 stycken Mateus muggar i lila, de är himla snygga men attans vad svåra de är att få tag på, säljer slut överallt, vet ni vart man hittar de lila muggarna? Den ultimata te/varm choklad med fluffif grädde muggen!

Har ni någonsin känt ett behov av en ”ultimat te/varm choklad med fluffif grädde mugg” någon gång? Till den grad att ni ”måste” köpa den, och sex stycken dessutom.

Jag slår väl in öppna dörrar nu men… konsumtionssamhället och människorna som anammar det till denna grad gör mig bara så trött.