Igår köpte jag ny mobil. Eller snarare: jag tecknade ett 24-månader långt kontrakt där mobilen ingick. Som tur var var Emanuel med som moraliskt stöd, annars hade jag aldrig orkat.
För gick jag till The phone house och snackade med en försäljare i en timme. Sedan gick vi ca tio meter till ett sånt där mobilstånd fick efter mycket om och men samma mobil och abonnemang fast till ett mycket bättre pris där.
Det jobbiga var att jag fick så jävla dåligt samvete för att jag upptagit så mycket av The phone house-försäljarens tid. Jag tröstade mig med att ståndförsäljaren troligen har mer provisionsbaserad lön, men det dåliga samvetet gnade ändå i mig när jag gick hem med min flashiga mobil.