Etikett: tjej

Dejta någon annan då.

Alltså, jag fattar ju också att det finns social press på killar att ta notan vid en dejt. Vad jag däremot inte begriper är det satans gnället. Om det var så att folk började sprida ut rykten om killar som inte tog notan eller om främmande kom fram till en på stan och ba ”såg att du ej tog notan, du är ingen riktig man” så skulle jag fatta att det var störigt, men så är det väl ändå inte?

Om vi jämför med smink för tjejer då. Jag antar att många killar förväntar sig att man som tjej ska sminka sig och göra sig fin, kanske raka benen, om man dejtar. Om jag inte hade velat göra detta hade jag inte  gjort det, och om killen hade dumpat mig för den sakens skull hade jag tyckt han var ett arsle. Men jag vet att det finns andra killar som inte är så dumma i huvudet.

Många människor är idioter som beter sig både rasistisk och sexistiskt. Många skulle nog förvänta sig att du betalade notan. Men då tycker jag att du ska säga: ”nej, tyvärr, jag tänker inte betala notan bara för att det förväntas av mig på grund av mitt kön” och helt enkelt skita i det och skita i tjejen, om du tycker det är en så stor grej. På samma sätt som jag inte passivt hade accepterat om nån snubbe höll på och tjatade om att jag skulle sminka mig och så och sen ändå gnällde om det. Man väljer vilka människor man umgås med och det är absolut inte så att alla kvinnor kräver att killen ska betala notan, och då får du helt enkelt dejta någon av dem.

Satsa på begagnat.

Det är inte ofta jag läser Slitz. Eller snarare, jag har liksom aldrig gjort det i hela mitt liv. Jag har väl tänkt ungefär såhär: ”nåja, det är väl nån jävla grabbtidning som handlar om vilken kändis som har snyggats tuttar”. Objektifierande, visste, men kanske inte världens undergång. Nåja, jag blev i alla fall intresserad av denna artikel som heter ”Satsa på begagnat i sommar” efter att en vän ”tipsat” mig om den. Den begagnade ”varan” är i detta fall, hör och häpna, en tjej!

Artikeln inleds med lite vanligt blaj. Typ att man ska dumpa din förra tjej som man värmt sängen (och sig själv) med under vintermånaderna och ersätta henne med något av ”högre kvalitet”. Endast detta är ju skrattretande, ty jag tror knappast att den genomsnittliga Slitzläsaren kan välja och vraka. Men ja, det var ungefär vad jag förväntat mig.

Men det blir värre! Slitz rekommenderar nämligen att du ska ”satsa på begagnat”, alltså nydumpade tjejer. För detta krävs bara ”en grundlig kunskap inom den högst nischade gren av beteendevetenskapen som ägnat sig åt rebound-tjejernas psyke”. Sedan börjar författaren berätta hur dessa tjejers psyke fungerar. Typ att de är extremt bekräftelsekåta, att de är villiga att gör allt för att få en kille och så vidare. Och sen kommer artikeln in på det där med hur rebound-tjejer har sex. Såhär lyder det:

Själva sexet med reboundtjejen är också en avdelning med enorm dold potential. Hon är per definition extremt lättmanipulerad och samarbetsvillig, och ställer gärna upp på det mesta.

Jag tycker överlag inte om en objektifierande tonen i dessa tidningar, men det borde ju knappast vara en nyhet. Det är en kritik som dessa skrifter bemöts med ofta, och den lär inte tas på allvar och avvisas som någon slags åsikt som endast ”galna feminister” innehar. Det behöver helt enkelt inte sägas igen. Men jag tycker att det är uppseendeväckande och oroväckande att de, utan att skämmas, skriver att man ska välja tjejer som är sårbara i syftet att få dem att passera sina gränser. Det är ett beräknat utnyttjande som jag inte förstår hur någon kan uppmuntra.

När tidningar som Slitz anklagas för att uppmuntra sexuella övergrepp så brukar det vara ett jävla gnäll. Det ska ses som skämt eller vi ”feminister” tar det för allvarligt. Men det är inte en särskilt konstig slutsats att dra, att denna typ av texter uppmuntrar sexuellt våld, när man framställer tjejer som varelser vars svaghet man ska utnyttja för att pusha våra sexuella gränser.

Tjejsamla.

Språkrådet har alltså presenterat nya ord för i år. Ett av dessa ord är ”tjejsamla”. Birgitta Lindgren förklarar:

Det betyder att man inte samlar så maniskt som vissa killar gör, utan nöjer sig med några stycken. Det anses vara mer typiskt tjejer att samla så. Killar kan ju ofta bli nördiga i sitt samlande.

Tydligen har de innan haft med ordet ”tjejkött” som alltså ska åsyfta ljust kött. Jag har även hört ordet ”tjejlyssna” som innebär att man lyssnar på samma låt om och om igen.

Finns motsvarande ord för killar? Kan inte dra mig till minnes något ord som föregås av ”kill” på det här sättet.

Jag måste säga att jag tycker att det är ytterst märkligt att språkrådet vill slå fast betydelsen av ”tjejsamla”. Inte för att det skulle vara något negativt i ordet i sig, men i så fall borde väl även det mer maniska ”killsamlandet” få en plats?

Att gå från ett ideal direkt in i ett annat.

Det här inlägget av Christina är otroligt bra. Det handlar om angelägenheten kring att göra om kroppskomplex, ett problem som drabbar väldigt många personer och främst kvinnor, till någon slags sjukdom som man måste bli frisk från på egen hand. Tydligen kallas det CBS, Competitive Body Syndrome.

Jag blir också trött på detta ständiga sjukdomsförklarande och individualiserande av fenomen som uppstår till mångt och mycket på grund av vårat samhälle. Det blir liksom bara ytterligare en del av förtrycket när man ständigt uppmanas till att bryta sig bort från detta för att bli en bättre, lyckligare och roligare människa. Ibland känns det som att man inte försöker bryta sig ur sina kroppskomplex för sin egen skulle, utan för någon annans. För att uppnå ett annat ideal, idealet av den starka, friska entreprenörsstjejen som behöver äta ordentligt för att orka starta företag.

Varför kan man inte få prata om något annat utan att först säga om barnet är en kille eller tjej?

En liten grej vill jag klargöra kring underbaraClaras ovilja att berätta om könet på sin unge. Såhär var det: UnderbaraClara födde barn. Hon skrev inte vilket kön barnet hade under de första typ tre dagarna. Folk började fråga. Clara undrade varför det var så himla viktigt för dem att veta och då bröt helvetet löst. Hur kunde Clara undanhålla människor denna information? Hur kunde Clara göra en så stor grej av vad barnet hade mellan benen?

Clara hade inte gjort någon grej av detta alls, det var alla som frågade som gjorde en grej av det. Faktiskt. Clara skrev absolut inte såhär: ”jag har fött barn men jag kommer inte berätta vilket kön det har”. Däremot så förutsattes det att hon skulle berätta om sitt barns kön så till den milda grad att det var provocerande bara det att hon inte skrev det. Är inte det konstigt?

Varför är man en ”fåntratt”, som Calle så fint uttrycker det, bara för att den första informationen man delger om sitt barn är könet? Varför kan man inte får prata om lyckan med att ha fått ett barn utan att behöva skriva om det är en kille eller tjej? Varför är det så förbannat viktigt för människor att veta barnets kön att de till och med minns denna oförrätt typ ett år efter att det inträffade?

Och så undrar jag vem det är som tvingar någon till något här. De som tycker att det är ett fruktansvärt brott och stöld på sin två dagar gamla bebis identitet att inte skriva vilket kön hen har det absolut första man gör efter födseln, eller vi som tycker att det är helt okej att man kanske inte berättar könet det första man gör utan pratar om andra saker istället. Som hur mycket man älskar när ens barn ler eller att det är friskt eller att det ens lever. Hur glad man är att man har fått sätta ett liv till världen. Varför kan man inte få prata om det utan att först säga om barnet är en kille eller tjej?

Era rubriker: Om jag fick leva en dag som man.

Nu har jag skapat en alldeles egen kategori för läsarrubrikerna, för det kom så många. Tänkte köra samtliga i ordning. Denna kommer från everlasting.

Trots att jag är övertygad feminist så har jag aldrig riktigt känt av det där kvinnoförtrycket som så många snackar om. Jag ser det ju såklart hela tiden i min omgivning, men personligen har jag sällan känt mig nedtryckt för att jag är kvinna. Kanske beror det på att jag alltid haft de där svaren som man ska langa på härskartekniker och annat trams naturligt, jag har inte behövt läsa mig till det.

Jag har aldrig varit blyg och osynlig, jag har alltid tagit plats och vågat ha åsikter och säga emot. Jag har alltid trott på mig själv tillräckligt mycket för att våga göra det. Sen har jag lidit av typiska tjej-åkommor också. Som ätstörningar och p-pillerdepressioner och en vilja att vara liten och gullig men jag har alltid varit tillräckligt förbannad och frispråkig och intresserad av att alltid uttrycka min åsikt för att låta det ta överhanden.

Om jag bara bytte biologiskt kön för en dag, alltså att allt annat i min genuppsättning och min bakgrund var precis detsamma förutom att jag hade en y-kromosom istället för en x-kromosom så hade väl det mest intressanta varit att kunna notera vilka skillnader i personlighet som uppstår bara genom själva det biologiska könet. Jag tror att det finns skillnader, men det skulle vara intressant att se vilka de var och hur tydliga de var ur ens eget perspektiv.

Och så skulle jag göra allt det jag brukar göra och kolla om folk behandlade mig annorlunda. Om folk lyssnade på mig med mer respekt när jag pratade. Jag vet inte vad jag tror faktiskt, antagligen skulle det vara en skillnad men jag tror inte att den skulle vara så stor. Eller jag hoppas inte det, eftersom jag försöker invagga mig själv i den där övertygelsen om att jag inte går miste om något för att jag är kvinna.

Det mest intressanta hade varit om man fick jämföra att bara byta kön rent biologiskt med att ha levt hela livet med samma genuppsättning och alltså jämföra det som är biologiskt betingat med det som är effekter av uppfostran.

Det hade säkert varit stor skillnad, men jag undrar om jag hade varit en lyckligare människa om jag var kille. Jag tror inte det, jag hade nog varit precis lika bitter och hatisk men kanske lite sämre på att laga näringsriktig mat.

Vem får vara med och krossa idealen?

Det här tycker jag är svinkul. Egoina har dragit igång någon kampanj för att krossa osunda ideal (bara det, liksom) där hon har uppmanat folk att skicka in bilder på sina lår. Paow vill såklart inte vara sämre och uppmanar även sina läsare att skicka in bilder på sina kroppar. Resultatet blir att Paows smala, snygga fjortisläsare skickar in bilder på sina förhållandevis snygga kroppar.

Sen bryter stormen lös. Folk blir svinsura på Paow eftersom hon bara lägger upp bilder på smala tjejer (stämmer det ens?). Paow skriver ett inlägg till sitt försvar där hon frågar om hon verkligen ska strunta i bilder på smala tjejer, vilket jag tycker är en otroligt rimlig invändning. Om man tänkte publicera bilder på folks kroppar så ska man väl publicera alla som kommer in?

För det första så är inte alla tjejer som Paow lagt upp bilder på skitsmala. För det andra är det ju inte så konstigt att det är så i och med att Paows läsare är yngre, och de flesta börjar inte bygga upp sina fettdepåer fören efter fjortistiden. Sen skriver hon ett till inlägg där hon kritiserar Egoinas snabbmatskonsumtion och tycker att hon uppmuntrar till osunda vanor. Då blir Egoina skitsur och lämnar redaktörsjobbet på Paows pojkväns bloggsajt.

Det är såklart sjukt omoget av Paow att säga att Egoina kommer att dö av övervikt men hela den här soppan sätter verkligen fingret på det otroligt problematiska i att ”krossa idealen”. Det är bara de med rätt kroppsform som får göra det. Om man är för smal så fungerar ens kropp inte i den normativa ”krossa idealen”-mallen, är man för tjock och ohälsosam så är det också destruktivt. Man ska vara lite gulligt småmullig som Egoina. Låren går visserligen ihop, men hon är fortfarande snygg.

Jag kan också känna att dessa kampanjer ökar medvetenheten kring min egen kropp. Jag skulle till exempel aldrig ha tänkt på huruvida mina lår ”går ihop” eller ej om det inte var för Egoinas kampanj kring det. Och hur mycket jag än blir matad med att det är okej att se ut på en massa olika sätt så kommer jag fortfarande att ha mina preferenser. Det bästa sättet att komma åt detta är, i alla fall för mig, att helt enkelt inte tänka på det så mycket.

Visa gärna upp dig själv i underkläder, PAOW!

PAOW har återigen lagt upp en lättklädd bild på sig själv. Folk är sura, som vanligt. Inte ska en ung kvinna behöva visa upp sin kropp på det sättet. PAOW har skrivit ett inlägg till sitt försvar, där hon snackar om att hon är stolt över sin kropp och om att killar inte alls möter samma respons när de visar upp sig.

Jag menar, när Hugo lägger ut en bild på sin överkropp eller på sig själv i underkläder så är det helt ok. Ni skriver att det är sexigt. Snyggt. Läckert. Ni vill ha mer. Men ingenting om att han saknar självrespekt? Varför inte det? VARFÖR ska det vara så?

Läser lite i kommentarsfältet och stöter såklart på det vanliga gamla tjafset om att en feminist minsann inte visar upp sin kropp!

Om du skulle vara det minsta lilla feminist så skulle du inte lägga upp dessa typer av bilder, det bekräftar bara vad vårat mansdominerade samhälle anser om kvinnor, dvs att det ända de duger till är att klä av sig och tillfredställa männen och göra saker som de vill. Jag är minst lika stolt över min kropp som du är men jag skulle aldrig lägga ut en bild på mig själv i vare sig underkläder eller bikini, för jag vet att det finns människor ute på nätet som inte alltid har så goda avsikter med andra personers bilder och för mig räcker det att jag själv vet hur stolt jag är över mig själv.

Den här tjejen snackar om att folk inte alltid har goda avsikter med andra människors bilder. Ärligt talat så bryr jag mig inte ett skit om någon runkar åt en bild jag lägger ut. Jag vill kanske inte veta det men det är verkligen inget som hindrar mig från att lägga ut bilder på mig själv. Är inte det lite samma resonemang som att det är upp till mig som kvinna att inte klä mig sexigt för att ingen ska vilja våldta mig.

Jag undrar varför folk måste vara så himla sexnegativa hela tiden. Jag tror verkligen att det är fel väg att gå, att ständigt vilja att folk ska gömma sina kroppar. Det snackas alltid om objektifiering men är det verkligen att vara en sak att ta en bild på sig själv med underkläder? Hur mycket hud måste man visa för att förvandlas till en pryl.

Seriöst: jag gillar att knulla och jag gillar att vara snygg och sexig. Jag rakar gärna benen och fitthåret till en söt liten frisyr och tar på mig lite schyssta underkläder när det vankas knulle! Jag gör mig mer än gärna åtråvärd för min partner. Jag ser absolut inget problem med det. Om jag hade raggat på folk (vilket jag inte gör då jag har fast sällskap) så hade jag troligen visat upp min kropp. Inga konstigheter!

Hur kommer det sig att när tjejer visar lust att vara snygga och åtråvärda så är vi objekt och när killar visar lust så är de onda players? Jag är inget objekt för att jag vill ha kuk och gör vad som står i min makt för att få det. Jag skulle vara ett objekt om jag bara låg helt livlös och lät vem som helst göra vad som helst med mig.

Jag blir så trött på att det fortfarande, år 2011, är fult av tjejer att visa lust till sexuellt umgänge. Så fort man låter någon stoppa snoppen i en så handlar det om att man är svag för tjejer ska alltid alltid spara på sig och hålla på sig och inte falla för sina lustar. Och killar uppgift i livet är att ständigt tänja på våra gränser och använda sitt övertag som män för att kunna knulla oss!

Visst kan det vara så att PAOW gör saker de flesta inte skulle göra eftersom hon vill ha bekräftelse. Men det är faktiskt inget konstigt med det heller. Hon är 17 år gammal och experimenterar med sig själv och sin sexualitet och det finns inget dåligt eller fel med att vilja bli uppmärksammad för sin kropp då.

Det är år 2011 och man kan vara både kropp och själ, allt i ett. Man degraderas inte till enbart kropp bara för att man visar upp den och använder den. Man förlorar inte förmåga att tänka för att man lägger upp en bild på sig själv i underkläder. Och framförallt: både tjejer och killar kan visa upp sig, vara sexiga, vara åtrådda utan att för den sakens skull degraderas från människor till prylar.

Humor hos reklaombudsmannen.

Min nya hobby är att läsa anmälningar som skickats in till Reklamombudsmannen och utlåtandena på dessa. Fruktansvärt rolig läsning.

Det bästa är referaten som alltid görs under rubriken ”anmälan”.

Anmälaren anser att bilden är kvinnoförnedrande. Fotomodellen står med lyfta armar, lätt särade ben och halvöppna läppar. Byxorna sitter långt nedhasade på höfterna. Bilden har knappast något med sol och bad att göra, den är bara porrig. Anmälaren vill inte att hennes fyra barnbarn, som alla är flickor, ska bli matade med budskapet att en ung flicka måste klä av sig och exponera sin kropp för allas blickar om hon vill ”hänga med”. Det kan vara svårt för en ung person att värja sig mot de där bildernas ständiga, tysta budskap. Det talar ofta direkt till vårt undermedvetna.

Jag kan verkligen tänka mig det arga brevet som anmälaren har skickat in, hur hon orerar över sina jävla barnbarn och den moderna tidens osunda ideal. Håhåjaja. Och sen läser tjänstemannen detta, som hen har läst många gånger förut i och med att typ alla reklamer med lättklädda tjejer anmäls som diskriminerande och sexistisk(hur det nu kan vara diskriminering eller sexism att visa modeller klädda i badkläder i en badklädesreklam), vill egentligen bara göra sig jävligt löjlig över det men kan inte, och skriver därför om det hela lite förminskande. Jag tycker det är otroligt roligt.