Hur man börjar ett nytt liv.

Hejhej bloggen! Idag har jag varit sjukt ambitiös och gjort pizza (!) som jag dessutom ätit tillsammans med min bror. Vi har alltså haft en liten familjemiddag trots att mina föräldrar är bortresta.

Imorgon tänkte jag börja mitt nya liv och komma i självslig balans innan jag åker till Bryssel så jag inte ligger där som ett jävla vrak. Hur börjar man då ett nytt liv? Min plan är som följer:

  1. Tänk positivt!
  2. Gå på en skitbrutal detoxdiet som bara inkluderar grönt te och fruktjuice som ska matchas efter min personlighetstyp.
  3. Läs lite tjejtidningar och bli ”inspirerad”.
  4. Raka benen.
  5. Ta på sig piffiga kläder.
  6. Träna lite skön yoga.
  7. Skriva spännande saker här på bloggen.

Jag har även en massa spännande saker att skriva om. Som våldsglorifiering, åldersgräns på bloggar och det nya socialt accepterade kvinnoförtrycket.

YEAH!

Körde nyss ett skönt litet träningspass med Broder Daniel som soudtrack. Åt sedan efter tallriksmodellen samt tog ett skönt avslappnande bad.

Man ba: beach 2011! Här kommer jag!

Den egentliga betydelsen av ”beach 2011” är alltså: ”ha starka muskler så att man pallar springa runt, dricka sprit och vara snygg samtidigt”.

Att prioritera.

På sista tiden har jag varit sjuk och trött och haft så himla mycket roligare saker för mig framför att tänka på vad jag äter och träna. För det första blir det så sjukt uppenbart hur mycket tid man lägger på sånt till vardags (i egenskap av lite halv-ätstörd) och det är ganska jobbigt att få insikt om hur många timmar man egentligen kan ägna åt mat och sin kropp.

Och så kommer den där andra insikten, den om att det är rätt svårt att skaffa eller bibehålla någon slags ”drömkropp” om man inte är villig att uppoffra saker och spendera tid på det. Den om att man måste prioritera här i livet, eller att i alla fall jag måste göra det såsom min relation till min kropp och mat ser ut idag.

Jag vet i alla fall en sak och det är att jag inte tänker sätta mig i en situation där jag tränar flera timmar varje dag igen. Kroppen orkar faktiskt inte med så hård träning och det ger absolut ingenting i längden. Och att jag inte kommer att prioritera bort roliga utekvällar eller mys med mina vänner för att dra till gymmet.

Saker jag tänker på.

Ibland tänker jag på hur det skulle vara att känna sig full av vitalitet och livsglädje. Ni vet: sprudla av energi, livslust och ha en massa tid och ork över att göra roliga saker. Vara vid god hälsa, helt enkelt.

Ibland tänker jag på hur det vore att bara trivas med sin kropp, att vara nöjd med hur man ser ut, träna för att må bra, äta nyttigt men ändå inte vara fixerad. Ha ett riktigt friskt förhållningssätt till sin kropp, helt enkelt.

Jag tror jag ska skaffa det.

5 anledningar till varför jag bantar.

Spiderchick har skrivit en lista över varför man inte ska banta. Okej, detta är varför jag bantar.

  1. Om jag går upp en kilo får jag massiv jävla ångest. Kuk-ångest. Jag gillar att ha så kallad kontroll över vad jag äter och således också min vikt.
  2. Jag tror att folk kommer gilla mig mer om jag är smal. Orimligt men sant.
  3. Jag gillar att känna mig lite duktig som lyckas stå emot mina hungerkänslor, dessutom får jag något att syssla med i och med att jag besöker gymmet ca varje dag.
  4. jag tycker att det är förbannat snyggt med synliga revben.
  5. VAD FAN ÄR MENINGEN MED LIVET OM INTE ATT VARA SMAL???????? Hela min illusion om det perfekta livet, det jag strävar efter, skulle gå i krasch om jag fick någon slags insikt om att det inte är allt att vara smal. Fan vad jobbigt det skulle vara att inse att det man levt för i ca fem års tid skulle vara helt onödigt.

Jag inser att bara en ätstörd resonerar såhär, men det gör jag. Och det är därför jag bantar: för att jag är störd. Jag har varken anorexi eller bullemi men jag är jävligt fixerad vid att alltid gå ner ytterligare ett kilo. Varför, kan man fråga sig.

Jo: för att ha något att bry mig om, något att tänka på. För egentligen är jag ganska nöjd med hur jag ser ut. Men vad mitt liv skulle kretsa kring om jag inte skulle banta hela tiden, det vågar jag knappt tänka på.

Valoutfit.

Byxor och jacka är second hand, halsduken är från Åhlens och tröjan är från Monki. Nu ska jag rösta, träna och sitta barnvakt, så det blir tyvärr ingen valvaka för mig. Men jag är verkligen otroligt spänd inför resultatet, det känns som om det kan sluta hursomhelst och jag vet inte ens vad för block jag hoppas på. Lika bra det, kanske, så slipper man bli besviken.