Centerpartiets ungdomsförbund Cuf driver en kampanj under namnet #vemägerdig där de skriver om att staten inte borde ”lägga sig i” så mycket och att folk ska bestämma själva. En väldigt viktig ingrediens i denna kampanj verkar vara tillgång till alkohol och krogens stängningstider. Cufare tycker att det är en viktig frihetsfråga att kunna vara på krogen så länge en vill.
Kan en ens tala om frihet om ens starkaste relation till ofrihet är att inte kunna vara på krogen hur länge som helst?
Raljerade lite kring detta på twitter och fick en massa spännande svar. Bland annat att alkohol är en ”fråga som ungdomar bryr sig om” och att det därför är naturligt att driva den som ungdomsförbund. Nå, det är såklart bra att ni driver ungdomsfrågor men det finns såklart en uppsjö av sådana, och det säger fortfarande något om er att ni väljer att fronta alkoholfrågan så hårt. En massa ungdomsförbund gör inte detta, så det är ju knappast den enda ungdomsfrågan.
Grejen är nog snarare den att Cuf vänder sig till en speciell slags ungdomar: de som inte haft något annat bekymmer i livet än att krogen stänger tidigt. Och ja, det kan en väl såklart göra, men då får en nog stå ut med att ens så kallade ”politik” kommer att ses som tramsig.
Sedan så var det en person som ville förklara varför Cuf hade valt att fokusera på krogfrågan:
Politik ska vara ”enkelt att relatera till” och ”inte så krångligt”. Ja, då är såklart alkoholfrågan en jättebra fråga! Eller? Är det inte i själva verket en ganska krånglig fråga eftersom den innefattar en massa frågor som rör folkhälsa, arbetsmiljö, gatuvåld och en massa annat. Alkoholens negativa effekter är knappast obefintliga. Alkoholfrågan är, liksom politik generellt, krångligare än vad Cuf verkar vilja låtsas om. Det finns en mängd olika aspekter att ta med i beräkningen. Men om en har perspektivet ”buhu, staten ska inte bestämma vad jag ska göra” så blir såklart alla frågor enkla, det är väl bara att härleda något resonemang om rätten till sin egen kropp.
Samma banalitet visa Cuf på i sin inställning till myndigheter. Under rubriken ”Slutar jorden snurra om Rymstyrelsen lägger ner” skriver de:
Nämnder för hemslöjd och mot diskriminering, Statens Kulturråd. Sverige har hundratals myndigheter. Alla kostar pengar, alla har makt. Behöver vi ha så många?
Förutom humorn i att Cuf uppenbarligen verkar tycka att politik som inte direkt leder till att jorden fortsätter snurra är onödig så är detta ett klockrent exempel på liberal populism. Cuf tycker att det finns ”för många” myndigheter, och så väljer de några som de tycker låter onödiga. Vad ska vi med hemslöjd och motstånd mot diskrimineringen till? Helt utan någon slags undersökning av kostnader och uppgifter, vad de faktiskt uträttar och liknande. När de skrivit om denna fråga mer detaljerat har det låtit i stil med rubriken, typ såhär: ”blir ditt liv katastrof om arbetsmiljöverket lägger ner”. Nej, kanske inte, men arbetsmiljön kommer såklart försämras. Detta är att föra en diskussion på en plågsamt låg nivå.
När en kritiserar folk för att fördumma politiska samtal så brukar en anklagas för att vara en elitist som vill att politik ska vara svårt. Jag tycker att det är viktigt att människor inte känner sin alienerade från det politiska samtalet för att de kan för lite eller liknande, det är extremt viktigt att vara inkluderande. Däremot så tycker jag inte att politiken för den sakens skull ska förvandlas till någon jävla lekstuga.
Att tro att människor är för dumma för att kunna förstå komplexa frågor är ju endast att underkänna deras intelligens, att tro att de inte kan bättre. ”Jaja, vi slänger in lite krogöppettider här så kan alla ungdomar bli indignerade för att de inte får vara ute så länge de vill”. En kan gott och väl förklara komplexa samband på ett pedagogiskt sätt som människor kan relatera till, det behöver inte vara på denna extremt låga nivå som Cuf tyvärr gör det till.
Mitt favoritungdomsförbund Cuf sysslar i vanlig ordning med min favorithashtag, nämligen #vemägerdig. Bland tweetsen fann jag ett utmärkt exempel på liberal populism, nämligen Wagenius som sprider myten om att vi har för många myndigheter i Sverige för att de ska vara möjliga att räkna.