På lektionen i fredags så skulle vi fylla i en undersökning som Uppsala Studentkår gjorde angående arbetsmiljö. Det är kul att se att könsfrågan ställs på ett öppet sätt, där en kan definiera sig utanför kvinna/man. På frågan om sexuell läggning fans även asexuell med.
Tramsigt var dock några personer i klassrummet som höll på och raljerade kring frågorna. ”Vad är det här för fånig fråga?” undrade de. Tja, om det nu är så enkelt för dig att placera in din könstillhörighet i en av två kategorier så är det väl bara att göra det och låta människor som inte har det lika lätt för sig få placera sig på ett sätt de känner sig bekväma med.
Jag kan inte släppa tanken på att det kan ha suttit någon där i klassrummet som faktiskt hade ett behov av de ytterligare kategorierna som tillkom. Hur känner hen sig när hen hör något sådant?
Jag har inte heller något behov av dessa extrakategorier, jag är bekväm i att definiera mig som kvinna. Jag kan inte heller förstå ur det känns att vara obekväm i sitt fysiska kön. Däremot kan jag inte begripa människor som måste ta sig egen oförståelse inför detta och göra det till något större, till en fråga om vad som verkligen är rimligt och inte. Hur svårt kan det vara att bara hålla käften ibland?