utmaning – Fanny Åström

Elva frågor.

Fick en till såndär utmaning med elva frågor från Alex.

Om du fick lägga till en sak på/till dig själv, vad skulle det vara? (sångröst, en extra arm osv)

Antar att detta inte inkluderar superkrafter? Nån cool grej så att jag slapp sova eller i alla fall hade ett mycket mindre sömnbehov. Jag har hört att det finns människor som har extra litet sömnbehov, typ bara behöver fem timmar om natten. Det hade jag inte bangat på. Annars så hade jag nog velat ha fotografiskt minne eller någon annan förmåga som underlättande informationsinsamlande och inlärning.

Hur många personer kan du helt ärligt säga att du har älskat utanför familjen i ditt liv? (kompi eller partner eller annat)

Tre stycken (utan inbördes ordning).

Emil. En av mina äldsta och fortfarande närmaste vänner.

Emanuel. Mitt ex.

Samt Hilda. Också en av mina äldsta och närmaste vänner.

Om du har börjat gilla en person, vad skulle den personen kunna göra för att få dig att säga upp kontakten så fort du bara kan? Om du bara får välja en sak?

Svår fråga. Jag tror det finns få saker som skulle kunna få mig att säga upp kontakten med en person jag börjat gilla. Vissa politiska böjningar, som nazism, skulle jag ha svårt att acceptera men har å andra sidan svårt att tänka mig att jag skulle hinna börja gilla någon innan jag upptäckte något sånt.

Den mest irriterande frågan du någon sin fått, och av vem?

Den värsta alla kategorier är väl: ”men vadå, är du feminist eller?” med ett sånt där överlägset tonfall. Annars så tycker jag att frågor som berör hur jag kan vara socialist/feminist på grund av vad någon annan socialist/feminist gjort eller sagt är ganska uttjatade.

Det mest irriterande påståendet du fått höra om dig själv? (typ; du är inte alls gay, det är bara en fas.)

Alltid när folk tillskriver mig åsikter på grund av min politiska position.

Vad är det dummaste du någonsin har gjort?

Jag bytte skola från Norra real till Kunskapsgymnasiet efter bara några veckor. Det var korkat såhär i efterhand, eftersom Norra real är en grymt mycket bättre skola. Men egentligen tror jag att jag hade vantrivts där ganska mycket, så jag ångrar det egentligen inte. Men ”på pappret” så var det ett korkat beslut.

Länka till ett filmklipp eller låt som du tycker att alla borde se/höra.

Här hade jag velat länka till Killing us softly 4 men det verkar som om den inte finns på Youtube längre. Detta är istället en himla bra genomgång om problemet med välgörenhet som konsumtionsvara.

Hur vill du bli när du blir gammal? Och hur tror du att du blir? Sur, gaggig, gullig, bullbakande osv.

Jag hoppas och tror att jag kan komma att syssla med forskning, skrivande och/eller politik på heltid. Då kommer jag att bli en sjukt skarp och kunnig tant.

Vad tycker du om att så många saker är uppdelat i kön, tex matte och husse, servitris och servitör osv. Tycker du att det borde finnas ett könsneutralt ord för dessa, typ som hen?

Väldigt ofta så använder man ju bara ett av orden fast det finns två. Som i fallet lärare, man säger ju inte lärarinna (eller jag gör i alla fall inte det) eller brandman. Tråkigt nog är det nästan alltid det manliga som blir norm och allmängiltig, men så är det i de absolut flesta språk. Det hade väl varit praktiskt om alla titlar var könsneutrala men jag kommer inte att göra någon ansträngning för att förändra det. Dessutom tror jag att just frågan om språkets könskodning är ganska oviktig ur en jämställdhetssynpunkt.

Hund eller katt?

Katt. Hundar luktar illa och så vill de ha uppmärksamhet hela tiden. Men egentligen så vill jag inte ha något djur alls.

Hur definierar du en familj?

En grupp (minst två) personer som delar vardag, detta oavsett släktband eller relationsform i övrigt. Jag anser även att ens släkt är ens familj även om man inte delar vardag, även om jag sällan använder ordet familj när jag typ ska hälsa på mina kusiner. Men alla får väl bestämma vem de vill kalla för sin familj, jag skulle däremot inte kalla mina närmaste vänner för familj även om de betyder mycket för mig och att jag i vissa fall står närmre dem än min ”riktiga” familj.

Bra jobbat.

Jag tvingade mig själv att åka hit för att jag visste att det fanns ett behov. Ett behov av att släppa taget, lämna min trygghet hemma i Sverige. Jag hade redan från början målsättningen att inte återvända någon gång under min tid här.

Innan jag åkte så umgicks jag med en liten skara personer och jag var ofta ensam, sa ofta nej, orkade sällan. När jag åkte fick jag träffa nya människor och testa mina gränser. Det har betytt mycket för mig.

Att resa kanske inte är rätt för alla, men för mig har det verkligen varit nyttigt att komma utomlands. Att komma någonstans där jag inte känner någon och få starta om på nytt. Upptäcka vilka delar av mig som finns där i grunden och vilka som bara är ett resultat av mitt umgänge.

Till min glädje har jag märkt att mitt intresse för att politik och samhällsfrågor finns kvar, fast jag inte har kunnat lufta det på samma sätt så har jag ändå underhållit det. Jag har på ett helt annat sätt lärt mig att se värdet i diskussioner och nya tankar i sig, inte bara som något jag ägnar mig åt för att få status. Jag känner också att jag har blivit bättre på att se andra människor, men framförallt på att se mig själv.

Jag tycker om mig själv nu. Inte på det där hybrisartade sättet som jag kunde gör innan, där jag tyckte att jag var bättre än alla andra samtidigt som jag på ett sätt hatade mig själv. Nu känns det mer balanserat. Jag vet om mina fördelar och nackdelar, jag har aldrig komplex för saker och ting längre, varken min personlighet eller mitt utseende.

Det har varit svårt och jobbigt och jag har saknat mitt hem så mycket, men det har varit värt det. Jag känner mig mycket starkare nu. Jag är stolt för att jag vågade åka trots att jag hade möjligheten att stanna kvar och jobba i Sverige. Jag är stolt för att jag vågade tvinga mig själv till något som jag visste skulle bli svårt och jobbigt. Jag är stolt för att jag inte bangade ur och åkte hem.

Utmaning.

Och så en till utmaning från Elsa. Himla bra frågor!

1. Vilka är dina favorit-TVserier?

Gossip Girl, Mad Men och Dexter just nu.

2. Om du kallar dig feminist: vad innebär det begreppet för dig? Er som inte gör det, hur motiverar ni det? Finns det någon aspekt av begreppet som ni tycker är bortglömd eller någon bit ni vill foga in som fattas?

Jag kallar mig feminist för att jag tror att det finns en könsmaktsordning som leder till att kvinnor blir strukturellt förtryckta, varken mer eller mindre. Sedan har jag en massa andra idéer om vad som är et vettigt feministisk teoribygge, men det är inget jag vill säga är den enda ”sanna” feminism på något sätt.

3. Välj fem saker ni skulle införa om ni fick bestämma allsmäktigt och fritt.

Sådana här frågor är så svåra. Har svårt att ”drömma iväg” eftersom jag är van vid att tänka väldigt mycket på vad som är praktiskt genomförbart. Men om jag fick välja helt själv utan begränsningar; en för evigt hållbar utveckling, robotkommunism så folk slapp jobba med tråkiga saker, avskaffande av samtliga maktstrukturer, inlärningsmaskiner så alla skulle kunna lära sig samma språk och jämlik fördelning av jordens resurser.

4. Vilken är Sveriges roligaste person? Motivering, please.

Alltså, jag gillar ju inte humor… Men jag tycker att Sara Granér är himla rolig.

5. Vad tycker du bäst om hos dig själv och vad ogillar du hos dig själv? Tycker du att andras uppfattning om dig själv stämmer överens med den du själv har?

Den egenskap jag tycker är bäst är att jag är intelligent och duktig på att uttrycka mig. Den sämsta är nog min rastlöshet, jag har väldigt svårt att koncentrera mig på endast en sak samtidigt. Jag upplever att jag har ganska bra koll på vad andra anser om min person. När någon ogillar mig vet jag för det mesta varför, till exempel.

6. Berätta lite om dina fördomar.

Jag kan ha en väldigt tråkig attityd mot människor som är obildade och tänka att de är ignoranta eller ointelligenta. Detta är den enligt mig värsta fördom jag har som jag ständigt försöker arbeta bort, för det är sjukt osympatisk.

Sedan har jag även fördomar mot till exempel objektivister, jag tänker att de flesta har någon slags empatistörning eller är typ 15 år gamla. Jag brukar även tänka att alla arbetslinjemoderater har fötts med silversked i mun och inte fattar att folk kan ha det svårt. Dessa fördomar känner jag däremot inget större behov av att bli av med eftersom de i ganska hög grad faktiskt stämmer.

7. Vad tror du krävs för att kunna älska någon livet ut?

Någon jag delar intressen med intellektuellt, respektera mig intellektuellt och som kan ge mig utbyte. Det är det viktigaste för mig. Ser det också som en självklarhet att han är feminist, har svårt att tänka mig något annat.

8. Beskriv den ultimata trerätters-middagen. No limits 😉

Jag har fan inge fantasi när det kommer till fancy mat, men jag kan väl försöka. Någon schysst grej med aubergine till förrätt. Älskar aubergine, det är fan den absolut bästa smaken som finns. Sedan sådär äckligt bra sushi med typ tonfiskmage eller något. Till efterrätt baklava med riktigt bra vaniljglass.

9. Hur hanterar ni och förhåller er till skönhetsideal?

Detta har jag ju skrivit om mycket innan. Jag bryr mig ärligt talat inte särskilt mycket numera, vilket förvisso är något jag fått kämpa mig till. Jag försöker att minimera hur mycket jag exponeras för idealbilder genom att inte se så mycket på tv, inte shoppa kläder som en hobby (man exponeras för väldigt mycket då), inte läsa tjejtidningar och så vidare, vilket har hjälpt mycket. För mig har det även hjälpt att fotografera mig själv eftersom det har fått mig att upptäcka min egen skönhet och kunna utgå ifrån den istället för ideal. Det blir mer verklighetsbundet då.

10. Vari ligger ert största engagemang och varför tror du att det är så?

Jag har ett stort politiskt engagemang i största allmänhet men sakfrågorna skiftar. Just nu är jag väldigt inne på klass vilket såklart delvis beror på att det har debatterats mycket på sista. Överlag frågor om rör maktstrukturer är viktiga för mig, jag tror det beror på att jag gillar att teoretisera. Det finns något bekvämt i att kritisera maktstrukturer eftersom det i väldigt hög grad handlar om att identifiera problem och mindre om att föreslå konkreta lösningar, helt enkelt för att det är sjukt jävla svårt.

Att jag är politiskt engagerad beror nog på att jag alltid umgåtts i kretsar där sådant diskuterats och att jag alltid blivit uppmuntrad i det. Jag har aldrig varit rädd för att uttrycka mina åsikter och alltid satt prestige i att diskutera och ha ”rätt”. Nu har förvisso prestigedelen försvunnit lite och ersatts av ett mer genuint intresse.

11. Nämn tre böcker alla borde läsa och berätta varför.

Våtmarker av Charlotte Roche. Sjukt bra bok om en brud som är äcklig. Rolig, lättläst och väldigt oklyschig. Gillar den för att kvinnor så sällan ”får” vara äckliga inom litteratur.

Varat och Varan av Kajsa Ekis Ekman. Boken som ledde till både mitt feministiska och mitt socialistiska uppvaknande. Ställer många intressanta frågor dels om politik, men också om vår syn på människan.

Slottet av Franz Kafka. En bok som jag plågade mig igenom utan större behållning men som betytt desto mer nu. Hanterar alienationen man känner inför system som styr en men som man saknar medel att förstå och påverka på ett väldigt träffande och plågsamt sätt. Egentligen går väl Processen eller Amerika också bra, men Slottet är inte lika tradig.

Otrohetsinlägg.

Här är inläggen som kom in till del sex i min relationsutmaning som handlar om otrohet:

Det har varit mycket intressant att läsa responsen på mitt inlägg om ämnet, otrohet är verkligen ett ämne som engagerar många väldigt mycket.

Om jag missat någon, hojta till!

Självberöm och utmaningsuppmaning.

Jag måste ändå säga att jag tycker jag har varit en jävligt duktig bloggerska denna vecka. Jag menar, en massa spännande inlägg om viktiga saker. Dessutom har jag hunnit tidsinställa till helgen eftersom jag åker till Amsterdam.

Efter helgen kommer jag att sammanställa inläggen om otrohet och vill därför pusha för att de som vill skriva gör det nu. Här är ämnesintroduktionen och här är mitt eget inlägg.

Ämne nummer sex: otrohet.

Hej jag heter Fanny och jag suger på att var kontinuerlig trots att jag uppdaterar denna blogg fem gånger varje dag!

Nu tänkte jag i alla fall att det är läge för ämne nummer sex i min relationsutmaning och det ämnet är inget mindre än otrohet! Spännande tycker jag, för det brukar röra upp känslor.

Jag kommer nog skriva om gränsdragningar och vikten av löften i relationer samt den gången jag själv blev utsatt för otrohet. Andra frågeställningar som kan vara intressanta är väl vad som är otrohet, hur man kan och bör handskas med det och varför det väcker så otroligt mycket upprörda känslor. För ett tag sedan kom ju den här otrohetsboken ut och författaren hävdade att otrohet inse anses lika illa idag som innan, det kanske kan vara en ingångspunkt? Eller kanske otrohetssiten Victoria Milan?

Jag vet att ni har tankar om detta så skriv!

Ämne nummer tre: äktenskap/evig kärlek.

Nästa ämne i min bloggutmaning är äktenskap som jag också tycker kan handla om evig kärlek.

Även om det där med att lova varandra evig kärlek har luckrats upp lite på sista tiden så är ändå äktenskapet en slags manifestation för en plan om att leva tillsammans. Få gifter sig med intentionen att sedan skiljas. Ändå är det en otroligt stor del av de personer som ingår äktenskap som sedan bryter det.

Äktenskapet har stötts och blötts i samhällsdebatten. Å ena sidan har det talats om att det blivit trendigt att gifta sig, å andra sidan har äktenskapet kritiserats i böcker som ”happy happy”.

Jag kommer nog skriva om drömmen om livslång kärlek. Är det ens en rimlig förväntan? Kan man hitta ”den rätta”, och vad är i så fall premisserna?

Andra frågeställningar jag finner intressanta är hur äktenskapet fungerar tillsammans med feminism och normbrytande. Är det motsägelsefullt att vilja bryta normer och samtidigt lova någon annan evig kärlek? Är äktenskapet på det stora hela något sunt, eller borde det ifrågasättas mer? Eller har vi rentav kritiserat äktenskapet för mycket? Borde vi i högre grad erkänna behovet av det?

Och om vi gör det; hur ska vi få äktenskapet att fungera? Är det så att vi ger upp för lätt, är för bekväma? Eller har vi blivit så fixerade vid tanken på individualism att vi inte erkänner behovet av andra människor? Hur ska man göra för att få stopp på otroheten och skilsmässorna? Eller ska vi bara låta allt rulla på som det gör?

Fundera och skriv. Jag publicerar nog min text imorgon.

Ämne nummer två: monogami (eller tvåsamhet, eller monoamori).

Nästa ämne i min kärlek- sex- och relationsutmaning är alltså monogami.

Med monogami menar jag tvåsamhet och inget annat. Jag menar inte livslång kärlek eller att lova sig till varandra för evigt. Jag menar bara just det där att organisera sina relationer på ett sådant sätt att man är kär i en människa och endast en. Eller i alla fall bara ger uttryck och utlopp för sin kärlek till endast en. Eller i alla fall har den intentionen.

Jag kommer skriva om hur jag själv ser på tvåsamhet och jag hoppas att ni vill göra detsamma på era bloggar. Intressanta frågeställningar skulle kanske kunna vara:

Varför är tvåsamhet en så stark norm i vårat samhälle? Är det ens en stark norm i samhället? Är det en positiv norm? Är det en rimlig norm?

Vad tycker jag personligen om monogami? Skulle jag kunna tänka mig att frångå det levnadssättet? Lever jag rentav redan på ett annat sätt, och i så fall hur?

Eller så kan man bara spåna helt fritt på ämnet. Jag hoppas att dessa frågor fungerar som inspiration och inte som något begränsande.

Rättelse: har fått påpekandet att monoamori är ett mer korrekt ord för det jag beskriver i texten. Jag kommer nog använda rubriken monoamori, men alla gör som dem vill.

Kärleksinlägg.

Det blev ändå ett visst gensvar på min relationsutmaning. Vad roligt! Samtliga är bra skrivna och tar upp intressanta tankar.

De som har skrivit är:

Fumikofem som skrivit om att inte riktigt våga vara kär.

FlickaUnderBordet har skrivit om när den där passionerade kärleken lugnar ner sig och blir en trygghet.

Malin har skrivit om olika sorters kärlek.

Nicolina har skrivit om att våga prova även om man inte är säker på att man hittat den rätta.

Sanna har skrivit om problemet med Romeo och Julia-kärleken och vilken sorts kärlek hon har istället.

Hojta gärna till om jag missat ditt inlägg eller om du publicerar senare, så kan jag uppdatera listan.

Jag tänkte att jag därför kanske skulle ändra formerna på det lite. Till resten av temana tänkte jag gör såhär: först publicerar jag ”ämnet” och presenterar olika frågeställningar kring det kort, som inspiration. Sedan får alla några dagar på sig att skriva och sedan samlar jag ihop alla inlägg.

Jag tänkte att det är smartare att göra så för att vissa rubriker kanske är lite kluriga. Man får såklart spåna fritt kring rubrikerna även om jag tar upp vissa frågeställningar, men det kan ju vara kul att inspireras. Och såklart kan man ju göra så att man bara skriver listan rakt av också.

Jag publicerar nästa ämne, monogami, imorgon och då kommer nog också mig egen text på ämnet upp.

Att gå över gränsen.

Jag väntar aldrig innan jag publicerar känsliga och privata texter. Då vet jag att jag kommer tveka och sudda ut och överredigera. När man gör det så är det tyvärr ofta så att man tar bort det som gjorde texten bra från första början.

Om det sedan skulle visa sig vara riktigt illa, då tar jag istället bort texten i efterhand. Men motståndet för att ta bort är så mycket större då och då låter jag ändå det mesta vara kvar. Har kanske raderat inlägg två gånger.

Det är nästan alltid texterna man tvekar om som är bäst. När man går lite över gränsen för vad man ska känna sig bekväm med, när man är lite för privat. Inte så att det blir obehagligt, men lite kittlande.

Det är väl lite det som är grejen med min bloggutmaning. Att uppmana mig själv och andra att gå över den där gränsen kring något som annars brukar ses som något man ska hålla för sig själv. Jag har faktiskt aldrig någonsin fått ta någon skit för något av de inlägg som jag tvekat kring, jag har bara fått enormt positiv respons från människor som känner igen sig i det jag skriver eller människor som reflekterat över sitt liv på grund av mitt inlägg. Och då blir jag glad, för jag älskar när jag kan skriva texter som berör. Och för att kunna beröra måste man ibland gräva lite i det som anses vara privat.