Har försökt börja fotografera igen för det brukade göra mig glad.
Etikett: Vardag
Veckan på Instagram.
Ritade. Måste göra om denna pga bläckfläck dock, men har funderat på att göra ett mönster och trycka upp på tyg eller så.
Flydde Uppsala på grund av Valborg.
Betalade till och med för mig! Givetvis bara för att jag glömde fixa plankamedlemskap i tid. För övrigt behöver en från och med nu bara betala 100 kronor i månaden, det vill säga vanlig taxa, för att åka med Uppsalapendeln. Kul tycker jag.
Drack te ur nya tjejmuminmuggen i köket.
Demonstrerade med Sac på första Maj. Detta är den första Första Maj-demon jag går i som riktig socialist. Förra året var jag i Bryssel och året innan höll jag fortfarande och tramsade mig med att vara ”liberal”. Kan säga att det kändes fett att skandera ”fred mellan folk – krig mellan klasser” och liknande och mena det.
Kom hem till ett trapphus som inte blivit städat efter helgens festande. Tillståndet kvarstår även idag kan jag meddela.
Dumpstrade. Flesta gånger faktiskt men bara fotat en av gångerna. Uppskattar att detta dragit ner mina matkostnader med i alla fall 60 % samt avsevärt höjt hur lyxig mat jag äter. Alltså tomater, paprika, gurka och bananer, vem köper sånt som student?
Tyckte det var tramsigt att envisas med att inte skriva ”hen”.
Badade.
Åkte buss en timme för att introduceras inför Isaks släkt. Gjorde ett bra första intryck genom att bråka om kapitalism och feminism med hens förälder och förälders syskon i två timmar.
På vägen hem läste jag Solos ”lilla syndiga”. Detta att sälja in sex som syndigt alltså. Orkar inte.
De hade tips på sexställningar som såg sjukt obekväma ut med lökiga namn. vad sägs om ”Stairway to heaven”. Fattar överlag inte grejen med denna sexakrobatik. Vem orkar?
Surade över att vänstern alltid beskrivs som ”moralisk” eller ”ideologisk”. Jag är inte bara emot vinster i välfärden för att det är ”fel” att göra vinst på folks behov av välfärd, utan för att det verkar fungera ganska illa också.
Såg ut såhär.
Sprang en runda.
Kollade på utsikten från Håga.
Lagade pastasås med dumpstrad spenat, paprika och tomat. Blev mycket gott.
Feministpepp.
Så jävla peppande det är att läsa era feministiska framsteg i vardagen. Väldigt mycket handlar om utseende, sminkande, benrakande, bantning och så vidare. För mig är det viktigt att belysa att detta verkligen är en väldigt viktig del av många kvinnors liv, och att det betyder mycket att få verktyg att bryta sig ut ur sådana normer. Att det inte bara är en ”skitsak” som vissa vill få det till och inte heller något beständigt som folk alltid kommer bry sig en massa om. Det är fullt möjligt att förändra och det är viktigt att förändra, för det handlar om makten över den egna kroppen, om att få finnas till för sig egen skull och inte någon annans.
Annat handlar om internaliserat kvinnohat, om att sluta nedvärdera kvinnlig vänskap och kvinnliga intressen, som till exempel Julia skriver (hoppas det är okej att jag citerar, säg till annars):
Det har fått mig att uppskatta mina vänner så otroligt mycket. Jag är tjej och umgås i princip bara med tjejer, och tidigare hade jag något jättefånigt komplex över att jag inte hängde så mycket med killar. Skröt gärna om mina enstaka killkompisar osv. Nu uppskattar jag mina kvinnliga kompisar så otroligt mycket mer. Det har inte bara hänt mig utan hela vår gruppdynamik har förändrats åt det hållet, och nu prioriterar, bekräftar och uppmuntrar vi varandra mycket mer. Det är jag jätteglad över.
Detta med internaliserat kvinnohat har varit en sjukt viktig grej för mig personligen, eftersom jag länge identifierade mig mer med olika manligt kodade positivt laddade saker som ”rationalitet”. Detta fick dock ett stopp när jag blev deprimerad och betedde mig ”irrationellt” och ”kvinnligt”, speciellt inför min dåvarande partner. Det gick liksom inte att upprätthålla bilden av att vara känslomässigt ”stark” och ”rationell” (känslobefriad) som jag så länge (helt felaktigt) hade närt. Skammen jag kände inför mitt agerande då var helt otrolig, och gjorde det praktiskt taget omöjligt för mig att hantera hur jag mådde. Idag när jag mår dåligt skäms jag aldrig, vilket gör det så mycket enklare att hantera känslodippar. Visst, det suger fortfarande och allting sånt, men jag slipper i alla fall känna skam över det, och det är ett jävligt stort framsteg.
Det är så kul att läsa om hur feminismen har hjälpt människor och det är så skönt att tänka på hur den hjälpt en själv. Det ger lite mening åt all strävan helt enkelt, och det betyder väldigt mycket.
Instragram.
Här kommen min vecka på instragram (Fannyarsinoe heter jag där).
Kollade på den tjocka dimman utanför fönstret och deppade lite.
Försökte rita en sån här ca 100 ggr innan det blev rätt. Här är ett misslyckats försök.
Hittade 50shades-partyspelet på akademibokhandeln för den som vill.
Var på tjejjoursmöte och gick hem med en vän.
Fått punka på cykeln och med anledning av detta unnat mig att åka lite buss. Betalade såklart inte för mig utan använde denna app. Funkar perfekt i Stockholms kollektivtrafik och för det mesta även i Uppsala. Rekommenderar varmt.
Läste om statsfeminism i kurslitteraturen.
Hade mens och blodade ner allt.
Sympatibesökte polishuset med en kompis.
Gått i St Pers-gallerian vilket alltid föranleder en massa ångest. Det är fan omöjligt att hitta ut ur fanskapet!!!
Hade min glittertröja på mig men var sur ändå.
Surat över denna idealiserade bild av marknaden i min kurslitteratur.
Vad är era feministiska framsteg i vardagen?
Tja! Försöker få lite ordning på mitt liv genom att plugga vilket går… sådär. Hatar saker som tar tid, vill att de ska gå över efter en halvtimmes koncentrerat arbete men det gör det ju inte. Min lärare envisas dessutom med att vi måste ha senaste upplagan av alla böcker och är lagom peppad på att lägga 1000 spänn på en 6-poängskurs för böcker jag faktiskt redan har.
Sedan tänkte jag på en grej, och det är att det vore kul att läsa era egna feministiska framsteg i vardagen som jag skrev om här. Det finns en massa saker som gör att jag dagligen gläds över att jag upptäckte feminismen. En av dem är att kolla på mitt kroppshår utan att känna minsta lilla ångest inför att det skulle vara fult, okvinnligt eller äckligt, utan att känna att jag ”borde raka” nu när en snart kan börja gå barbent och så vidare.
Så, vad har ni feminismen att tacka för i era liv och när påminns ni om det? Det vore kul att läsa något som gör en lite peppad.
Feministiska framsteg.
När jag gick förbi detta ”erbjudande” i mataffären så kände jag mig bara så himla glad och tacksam över att det inte längre berör mig. Jag behöver inte bry mig om rakhyvlar längre, jag behöver inte står där och överväga om jag ska köpa eller inte för ”det är ju billigt och en använder dem ju ändå någon gång”.
Mensen kom för ett par dagar sedan och jag blodade ner hela sängen under natten. Vaknade i en pöl av blod, reste mig upp och det rann längst med benet och droppade på golvet. Jobbigt såklart, men tänkte inte en tanke på att det var något jag skulle skämmas över inför min partner som låg och sov bredvid. En gång i tiden, och kanske med en annan person, skulle jag ha tyckt att detta var enormt pinsamt.
Små grejer som påminner en om hur mycket framsteg en har gjort trots allt, dagar när det känns jobbigt och motigt.
Livet.
Livet just nu alltså. Känner mig trött och isolerad i mig själv på grund av detta. Orkar inte göra allt jag skulle vilja göra och undrar om det är så livet kommer kännas. Tänker på det kommande arbetslivet och hur det troligen kommer ge mig ännu mindre tid över till allt jag vill ägna mig åt i livet.
Stunder av brinnande engagemang avlöser ”långa” perioder av trötthet, under vilka jag knappt kan koncentrera mig på något alls. Jag tänker ständigt att jag måste hitta metoder för att hantera detta, men jag kommer liksom aldrig igång med det, det är alltid något som är ivägen. Och sedan insikten om att även om jag hittar metoder för stunden så kommer det liksom inte att fortgå utan ansträngning, utan jag kommer fortfarande att behöva upprätthålla fanskapet.
Med besked om att min bästa vän i Uppsala ska flytta till Stockholm och efter att ha avslutat en relation känner jag mig ensam, även om jag har Isak. Att ha vänner betyder mycket, och när en inte har energi nog eller kanaler till att skaffa nya blir det jobbigt.
Jag har i alla fall tjejjouren vilket känns fantastiskt och stärkande på många sätt. Och så har jag i alla fall skaffat mig lite vänner i klassen, vilket är himla trevligt. Synd att det inte är dem jag kommer gå med nästa termin. Nåja, det löser sig väl med tiden, men just nu känns livet inte så kul
En bild på mig.
Såhär såg jag ut i helgen när jag skulle på mina föräldrars fest. Kände mig så himla fin så ville väl bara att ni skulle veta det.
Lägesupdatering.
Har varit sjuk hela veckan och knappt orkat läsa något av min kurslitteratur. Har nu sakta men säkert börjat återhämta mig.
Har, i vanlig ordning, en jävla massa framtidsångest. Allt känns så jävla meningslöst och jag har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv. Känner mig så brutalt jävla desillusionerad.
Jaha. Det var det.
Ny frisyr.
Klippte av halva håret, om inte mer, i helgen. Tänkte att det kanske kunde intressera någon hur jag ser ut nu.