Etikett: vettiga feminister

Twitter 17/8. Den patriarkala bekräftelsen som härskarteknik.

Alltså hyllandet av starka/självständiga kvinnor som ”sexiga” är så vidrigt. Alla dessa män som objektifierar feministiska kvinnor. Dessa män som i detta hyllande gör anspråk på att själva vara feministiska, men det enda de gör är att exotisera den feministiska kvinnan. En kvinna får såklart inte vara stark och självständig för sin egen skull. Nejnej, då ska hon objektifieras, göras till en mans våta dröm. Att ge kvinnor patriarkal bekräftelse för feministiska handlingar är ett utmärkt sätt att oskadliggöra dem.

Det är intressant hur män använder sin förmåga att ge patriarkal bekräftelse som en härskarteknik. Ett sätt att styra kvinnors handlande. Så många män som skrivit till mig ”du är bra och smart” och sedan följt av ett ”men…”, och sedan kommen en instruktion om hur jag ska göra för att behaga ännu lite mer, för att den mannen ska bli nöjd.

Den patriarkala bekräftelsen används ständigt för att styra feminister, i mäns uppdelande av ”vettiga” och ”ovettiga” feminister. När män ger bekräftelse till kvinnor i egenskap av ”vettiga feminister” är detta inte något snällt utan ett sätt att utöva makt.

Samma sak när män bekräftar kvinnor som i sitt utseende eller handlande strider mot normen om hur en kvinna ska vara. Och nästan alltid bygger denna bekräftelse på att den kvinnan ändå är lagom; lagom feministisk, lagom normbrytande. Aldrig för mycket. Det kan vara sexigt men en kvinna med lite håriga ben, men det får inte bli för mycket. Det kan vara sexigt med en kvinna som tar plats, men bara om hon kan tyglas på släktmiddagarna.

Så fort en kvinna bryter mot normen måste hon ges detta smakprov på patriarkal bekräftelse, för att sukta efter mer. Män måste berömma henne, bedöma henne, för att hon inte ska tro för en sekund att hon finns till för sin egen skull. Den patriarkala bekräftelsen är en härskarteknik. Den kommer nämligen alltid med villkor. Att du ska bli accepterad och bekräftad bara som du är, är såklart otänkbart. Det handlar alltid om förmåga att förbättra. Kan inte män fatta att jag inte behöver deras jävla godkännande eller råd om hur jag ska bli bättre. Att jag är min egen.

Vettiga Feminister™.

Det finns en grupp feminister som jag kallar för Vettiga Feminister™. Dessa är den slags feminister som får beröm för att de är vettigare än andra feminister. Det är den typen av feminister som ickefeminister tycker är vettiga och okej. Ofta handlar det om att Vettiga Feminister™ inte är lika ”extrema” eller ”radikala” som andra feminister.

En behöver såklart inte vara lika extrem som jag för att en är feminist. Däremot finns det en stor risk med hela idén om den Vettiga Feministen™ . Grejen är att vem som är en sådan nästan alltid definieras av ickefeminister, och alltså blir denna såklart en person vars åsikter ligga så nära ickefeministernas som möjligt. Att eftersträva att vara den Vettiga Feministen™ blir således att eftersträva bekräftelse från patriarkalt håll, bekräftelse från människor som inte delar feminismens grundvärderingar. Varför ska en som feminist göra detta?

Vissa menar att en på det här sättet kan föra någon slags dialog med ickefeminister. Jag menar att det är ett stort problem att tro det, för det kommer göra att en anpassar sina åsikter efter deras agenda, att en anpassar sig för att de ska tycka att en är en Vettig Feminist™. Dialogen sker alltså på deras villkor, det är de som får rätten att definiera vem som är vettig och inte, och du kommer vara tvungen att anpassa dig så att du har vettiga åsikter.

De flesta som talar om Vettiga Feminister™ är inte särskilt intresserade av att ta till sig feminism. Att de ens talar i dessa termer implicerar ju att de tycker att vett är ett undantagstillstånd när det kommer till feminism. Det är väl ganska uppenbart att en sådan person inte vill förstå feminism?

Ofta så tycker olika Vettiga Feminister™ att jag ska bli mer som dem, mer vettig. Om du blir mer som oss så kommer vi att kunna föra en dialog med patriarkatet menar dem. Och jag säger: nej. Jag vill inte vara någon Vettig Feminist™, jag vill inte föra någon dialog med patriarkatet, jag tänker inte gå med på den här uppdelningen i vettiga och ovettiga feminister som patriarkatet gör åt oss, jag tänker inte låter dem definiera mig, definiera feminismen.

När Vettiga Feminister™ säger att jag ”förstör” genom att skrämma bort människor från feminismen så accepterar dem samtidigt de patriarkala fördomarna om feminismen. Nej, det är inte jag som är problemet för feminismen, det är patriarkatet. Om en person skräms bort från feminism för att jag sagt något dåligt så var hen troligen inte särskilt mycket att ha från första början. Om en enskild feminist får något att tycka att det är lika bra att lägga kvinnokampen på hyllan, då var hen nog inte så jävla engagerad i kvinnokampen från första början.

Att Vettiga Feminister™ försöker få feminister att utöva denna självcensur är problematiskt. Det kommer i slutänden göra, och har troligen redan lett till, att vi börjar uttrycka oss mer och mer på patriarkatets villkor, allt för att vi ska passera som Vettiga Feminister™. Tack men nej tack, jag tänker inte spela på deras spelplan, inte ens för en liten stund.

Vettiga Feminister™ som tar avstånd.

Det störigaste när en skriver om saker som att alla män förtrycker alla kvinnor är alla Vettiga Feminister™ som ba måste rycka ut till männens försvar och berätta att såhär är det minsann inte alls och den här sortens feminist är minsann inte jag, hej och hå. Hela dagen har det varit någon slags avståndstagarfest bland mina mentions på twitter.

Sure, ni är feminister och ni håller inte med mig om allt, men är det verkligen så jävla viktigt för er att ta Avstånd™ så fort en säger något som är taskigt mot män? Får ni en medalj av manssamhället nu när ni kritiserar ”extrema feminister” eller vad är grejen? Kan ni inte bara typ chilla med att olika feminister har olika syn på detta utan att känna er tvungna att lyfta fram det i ljuset och högljutt proklamera att ”såhär tycker minsann inte jag”.

Okej om det handlar om typ ordentliga debattinlägg, om ni verkligen läste det jag skrev och besvarade det. Då hade det varit sund inomfeministisk debatt, för feminismens skull, och det gillar jag även om jag inte instämmer i allt som sägs. Detta slentrianmässiga avståndstagande känns däremot bara som en tom gest, en uppvisning inför den patriarkala blicken.

Fundera lite på varför ni känner behovet av att ta Avstånd™. Är det för att lyfta frågan, ha debatt inom feminismen, eller är det för att ni ska betraktas som Vettiga Feminister™ av patriarkatet? Och vems intressen tror ni att det tjänar?