När en debattartikel inleds med att en fråga är så kallat ”tabubelagd” så vet man att det kommer vara smärtsamt att läsa. I en debattartikel om att aggressivt tiggeri borde kriminaliseras så arbetare Westerlund från Kdu ytterligare in skrönan att tiggare är länkade till kriminella nätverk och att pengarna vi ger till dem går till organiserad brottslighet. Jag förnekar inte att det kan vara på detta sätt, men jag har inte sett något som styrker det och det verkar som en ganska enkel skröna att ta till för att berättiga att inte ge pengar till tiggare.
Frågan är dock vad som egentligen är hjärtlöst: att tillåta en utveckling där det svenska samhället bidrar till att organiserade brottslingar utnyttjar andra människor, eller att tydligt säga ifrån innan situationen har eskalerat bortom all kontroll?
Vad som ”egentligen” är hjärtlöst är givetvis att inte ge dessa människor hjälp från samhället. Jag vet inte varför detta inte görs, men jag tycker det känns som en ganska given metod. Jag tänker helt enkelt att människor som tigger troligen gör det av nödtvång, och om en hjälper dem ur den situationen så kanske de slipper tigga. Men vad vet jag? Jag är ju bara en enkel person. Jag har ju inte samma insikt i frågan som Kdu:s Rättspolitiska talesperson.
Denna fantastiska insikt om sakernas tillstånd demonstrerar Westerlund sedan:
Ingen vuxen människa i Sverige behöver tvinga fotgängare att köpa rosor eller dylikt, för att klara av sin vardag. Ingen förälder behöver heller skicka fram sina barn som frontfigurer eller enträget följa efter folk tills de skänker en slant. Om Sverige ska vara ett land där lag och ordning får råda och där alla barn ska ha rätt till en trygg barndom är aggressivt tiggeri någonting vi aktivt måste bekämpa.
Det finns helt enkelt inget behov av att vuxna människor tigger i Sverige, klart slut. Frågan är avhandlad. Att vi ser motsatsen så gott som dagligen spelar ingen roll, för det är helt enkelt inte så situationen i vårt land är. Åh, jag blir så fruktansvärt trött på detta samhälle ibland.
Som pliktskyldigast slänger hen in detta i slutet:
Till syvende och sist blir det hela blott en fråga om huruvida vi ska sträva efter att vara ett land där befolkningen i god tro skänker pengar som i stor utsträckning hamnar i fickorna på brottssyndikat, eller om vi i stället ska se till att alla människor ges så bra förutsättningar som möjligt att skaffa sig ett bra och tryggt liv genom utbildning och arbete.
Nå, det är väl ”bra” att de vill att alla ska kunna skaffa sig ett tryggt liv, men det sägs bara som hastigast i slutet. Fokuset i debattartikeln, och så även själva det konkreta förslaget, är att ”aggressivt tiggeri” ska förbjudas. De hade istället kunna fokusera på att utarbeta ett stödprogram för traffickingoffer, men det gör de inte. Det säger något om hur man inom Kdu hanterar problem som inte drabbar den egna gruppen: förbjud först och främst! Sedan kan vi väl börja titta på mer långsiktiga lösningar. Fast alla vet ju att när tiggarna har hamnat utanför Westerlunds blick så kommer hen inte vilja kännas vid det grundläggande problemet.