UnderbaraClara har skrivit om hennes livsstilsval, att hon har beslutat sig för att, som det heter lite käckt idag, ”downshifta” (detta med att hitta på en massa nya namn för väldigt gamla företeelser är så fånigt tycker jag, men jaja). Att ”downshifta” är alltså att fokusera på att varva ner, konsumera mindre och jobba mindre istället för att ständigt sträva efter en högre levnadsstandard. Jag personligen lockas av detta ideal och försöker dra ner min konsumtion så mycket jag kan. Jag tycker absolut att det är sunt att tendensen att ständigt jobba mer och mer för att köpa mer och mer ifrågasätts, speciellt som de materiella tillgångarna man har är väldigt lätta att jämföra vilket leder till att andra, mindre bemedlade, personer tar lån för att kunna finansiera ett liknande konsumtionsmönster.
Katta Kvack har svarat på Claras inlägg och skriver om att tid har kommit att bli en statusmarkör idag. Det håller jag verkligen med om, om det finns något som medelklassen markerar sig själv med är det att de har tid för en massa saker. Antingen tid som köps genom matkasseleveranser till dörren, bostad nära jobbet, hushållsnära tjänster och så vidare eller tid som frigörs genom att man kan gå ner i arbetstid, något som ofta möjliggörs av en relativt hög lön och ett fritt arbete. För Clara är det ju särdeles enkelt att downshifta eftersom hon är egenföretagare och kan prioritera sina sysslor hej vilt, för en undersköterska är det kanske inte lika enkelt.
Jag tror absolut att tid har blivit en klassfråga. Eller, jag tror alltid att tid har varit en klassfråga en jag tror att det blivit mer tydligt idag när tid är något som värderas väldigt högt i och med att det i högre grad upplevs som en bristvara.
Men att möjligheten att downshifta är en klassfråga gör det inte till något dåligt, vilket Katta verkar tycka. Över- och medelklass är generellt du grupper som sätter trenderna i samhället och jag tror att det är positivt att fokuset ändras från ökad konsumtion till mer tid. Dels är det positivt ur en miljöaspekt men också samhällsekonomiskt, eftersom det kommer göra drivkraften för att låna sig till konsumtion mindre. Jag tror också att det är bra för privatpersoner eftersom tid är en tillgång som till sin natur är mer jämlik. Den är mer jämlikt fördelad än pengarna (även om arbetarklassen lever kortare så är det rent procentuellt inte alls på samma nivå som snedfördelningarna i inkomst) vilket gör klyftorna mindre.
Jag tror även att det skänker med långsiktig livstillfredsställelse att ha tid för intressen, vänner och familj än att konsumera. Dessutom så är frigörelsen av tid i ditt liv något som framförallt du själv tjänar på, till skillnad från ökat arbete och ökad konsumtion som till stor del gagnar företag. Dessutom så gör frigörelse av tid att man i högre utsträckning kan organisera sig politisk och engagera sig för att uppnå förändring, till skillnad från ökad konsumtion som endast spär på kapitalismen.
Jag tror alltid att människor kommer se upp till folk som har det bättre, men jag tror det är mycket mer hälsosamt att se upp till UnderbaraClara än BlondinBella. Det är både ideal, men det ena idealet är enligt mig långt mycket mer eftersträvansvärt att bygga ett samhälle kring.
Dessutom finns det människor som ägnar sig åt att söka maximera sin fritid alldeles utan att ha någon trygg medelklassbakgrund. Människor som bor i ockuperade hus och letar mat i containrar. Det är visserligen få, men ändock en växande rörelse.
Jag tycker att personer som UnderbaraClara som talar sig varma för downshifting ska ha i åtanke att det inte är ett alternativ för alla människor, annars riskerar det att bara bli ytterligare ett sätt för medelklassen att visa sina överlägsna smak och sinne för prioriteringar. Samtidigt så tror jag att det är ett alternativ för många som bara inte riktigt har upptäckt det än. Jag tror att väldigt många personer faktiskt skulle kunna välja att jobba mindre om de slutade köpa saker de inte behövde, och jag tror att det är väldigt positivt att dessa personer ställs inför det alternativet.
Jag är helt enig med dig. Det är I ALLRA HÖGSTA GRAD en klassfråga. Det var därför jag också skrev att inlägget handlar om medelklassen. De flesta medelklassare jag känner pratar om hur stressade de är men verkar inte ha tänkt tanken att minska sin konsumtion. Varken för att spara på miljö eller pengar. Om man tänker på det som en ren miljöfråga så är det ju också så att medelklassen och överklassen är de största miljöskurkarna. Bästa sättet att minska sina utsläpp är att tjäna mindre pengar – om man ska hårddra det. Där är alla låginkomsttagare faktiskt bäst i klassen.
Tack för ett klokt inlägg!
Sjukt vettig text!
Läste en gång en bra analys om att alla TV-serier av typen Vänner eller How I Met Your Mother är tidsporr. Man vill kolla på vuxna människor som har massor av tid för vänner och nöjen och bara hänga, eftersom man själv saknar det.
Väldigt bra skrivet! Dock kan jag också se det helt tvärtom – att vara ”upptagen” och ”viktig” är i allra högsta grad för mig en statusmarkering. Kanske det inte har så mycket med klass att göra utan snarare självbild – men det är ändå intressant hur fult det anses vara att inte ha något att göra om dagarna. Stress kan i vissa sammanhang betraktas som lite prestigefyllt kan jag till och med tycka. Vad tror du/ni andra?
Tycker Katta Kvacks inlägg var väldigt bra. Stör mig ofta på den stereotypa bilden av människor-som-jobbar-jättemycket-för-att-kunna-konsumera-ännu-mer. Alla vet att ”folk” är sådana. Och själva har de istället vaaaalt att jobba deltid, hämta tidigt på dagis, ägna tid åt sina intressen. När egentligen båda valen är två sidor av samma sak. Människor som har ett överflöd & kan välja själva vad de ska förvandla det överflödet till (ett nytt kök eller tomatodling). Tror en del människor faktiskt blir precis lika nöjda med att köpa en handväska till som andra blir av att baka surdegsbröd. Sen tycker jag i och för sig vår konsumtion idag i grunden är dålig, visst, och många människor överkonsumerar enormt (vad som är ”normal” standard för en medelklassfamilj är på många sätt helt sjukt idag). Men jag blir ändå less på den där självklara värderingen att tomatodling är högre stående & mer värdefullt än shopping.
Och de allra flesta som inte hämtar tidigt på dagis, gör det inte för att finansiera sin lyxkonsumtion, utan för att få pengar till mat och hyra. Och dessa människor är inte på något sätt hjälpta av folk som rekommenderar ”downshifting”.
Som Elina är inne på så är det ju egentligen inte tiden i sig som är statusmarkören, utan möjligheten att välja. Det är bara fint att ha tid om man väljer att ha det. Inte lika fint att ha tid för att man är arbetslös eller sjukskriven.
Att köpa en handväska-metaforen kan ju dock ha en mer negativ inverkan på omgivningen än att ägna sig åt en tomatodling.
Jag är rätt öppen med att jag gör det. Men varje gång jag talar om det slänger jag alltid in att jag är privilegierad nog att göra det. Det handlar inte om att jag är medelklass, utan om att jag läser humaniora, och därför har en del tid utanför studierna och mycket självplanerad studietid. Dock: Jag tror inte att man bara ska chilla under tiden. Jag använder tiden för att omfördela produktionen. Jag bakar mitt eget bröd, jag ser till att använda mindre halvfabrikat (ej pga ”hälsa” utan enbart för att tillföra mindre pengar till marknaden), jag ska snart börja odla egen mat.
Det är ju ingen metod jag vill trycka på alla andra, och det är ingen metod jag tror kommer att revolutionera världen, men jag tror att det hjälper. Om inte annat är det en bra förberedelse för den anarkokommunistiska utopin där vi är frigjorda från både staten och kapitalet :-)))
Tack för ett klokt inlägg. Jag skriver om det på min blogg idag:
http://ensammamammandownshiftar.blogspot.se/ ha en fortsatt bra söndag