Ordet extremist används titt som tätt för att smutskasta meningsmotståndare, något jag i sig tycker är otroligt fånigt. Att någon är extremist säger ingenting mer än att en står långt ifrån den politiska mitten, vilket i sig inte säger något om vilka åsikter en innehar eller någonting alls egentligen.
Ofta talas om vänster- och högerextremism. Vänsterextremism verkar vara typ allting som är långt ut åt vänster. Ibland tycker ju människor rent av att vänsterpartiet är extremister, fast de snarare är någon slags socialdemokrater. Högerextremism däremot är en titel som enbart används om rasister, fascister och nazister. Har seriöst aldrig hört det användas om till exempel människor som är emot abort eller för nattväktarstat trots att detta är extremt marginaliserade åsikter i Sverige, och båda är ju uttryck för en väldigt långt dragen högerideologi, i det första fallet konservatism och i det andra fallet liberalism.
Jag tänker mig att till exempel Timbro skulle kunna klassas som högerextrema. Jag menar alltså inte att de skulle vara fascister/rasister/nazister utan att det har dragit en högerideologi väldigt långt.
Det är liksom inget konstigt med att vara extremist, jag är själv extremist och tycker inte att det är konstigt att en inte kan placera sig i den politiska mittfåran (gud, vilket freak kan det ens?). Däremot används extremist väldigt mycket av människor, ofta liberaler, för att smutskasta politiska motståndare, och då är det ett stort problem att det endast är vänstern och rasister/fascister som anses kunna vara extremister. Att alla andra delar av högern liksom är ”skyddade” från att kallas extremister för att rasister och fascister är de högerextremister vi talar om.
Ordet används dessutom på ett sätt som gör att höger- och vänsterextremister klumpas ihop fast de över huvud taget inte tillhör samma ideologi. Folk låtsas som om det liksom är samma skrot och korn, vilket såklart är ett jätteproblem för den som vill ha en vettig ideologidiskussion.
Jag tycker det är konstigt att detta är ett språk som helt okritiskt har antagits av såväl politiker som akademiker. Idag talar vi inte sällan om extremister som ett av de största hoten mot vårt samhälle (något som i sig är asfånigt), och att då ha en definition av extremism som helt utesluter vissa politiska läger är väldigt problematiskt.
Så jag hoppas att jag nu har övertygat er alla om att även börja kalla stockkonservativa och superliberala för högerextremister. Jag ska i alla fall det.
Vänsterpartiet är vad sossarna en gång var. Jag är Vänsterpartist och förstår inte hur någon kan tycka att jag är extrem. För det är jag ju verkligen inte.
Liberaler tycker väl om att se sig själva som ”mitten”, då det är lagom apolitiskt vilket kan göra att de kan se liberalismen som något självklart och naturligt, samhällets utgångspunkt, i stället för något ideologiskt och konstruerat.
Men däremot så är väl extremism per definition ett hot mot samhället? Dvs, samhället i sin hela betydelse. T ex så utgör ju kommunistisk/planekonomisk extremism ett hot mot rådande samhälle, som lägger stort värde i att det ska finnas femton olika varumärken av cola-läsk samt ett stort utbud av värdelösa prylar att konsumera.
Men när folk säger att extremism är det största hotet mot ”samhället” så menar de ju inte riktigt ”samhället” utan snarare grundläggande tryggheter och friheter eller så, vilket (vänster)extremism naturligtvis inte behöver utgöra ett hot mot. (All sorts högerextremism är dock ett hot mot grundläggande tryggheter och friheter.)
Jo, det är såklart sant att det är ett ”hot” i den bemärkelsen.
I mina ögon handlar förstärkningsledet ’extrem-’ snarare om de metoder som utövas, HUR politiken/ideologin/religionen förespråkas och de metoder som används för att driva igenom frågorna. Extremhögern är inte extremt långt åt höger (eller extremt långt från mitten), utan använder extrema medel för att få igenom sin politik/ideologi. På samma sätt är extremreligiösa inte är extremt religiösa utan har en extrem inriktning på sin tro, utövar den med extrema metoder så som tvång, våld och avfärdande av oliktänkande som fiender. Extremfeminister är inte extremt feministiska (hur skulle det ta sig uttryck?), extremvänstern är inte per definition extremt långt ute på vänsterkanten, och så vidare…
Det anser jag snarare vara hur ordet används; det har aldrig handlat om ett ’ultimt’ ställningstagande åt ett håll, utan en beskrivning av metoderna/retoriken/approachen. Sedan är det naturligtvis vanligen inte så som ordet används i den dagliga debatten, där det snarare agerar slagträ när man ska svartmåla en grupp man inte själv håller med om. ’Du är ju EXTREM!’ är ett väldigt enkelt sätt att avfärda någon som inte varandes värd att diskutera med. Men jag tycker fortfarande att det snarare syftar på ’extrema metoder’ än ’gruppen x är jättejättejättelångt åt höger/vänster/jättereligiös/jättefeministisk’.
Fast nja, ibland används det så men ganska ofta används det som jag beskriver det. Till exempel extrempartier, som är ett begrepp som ofta används. Ett parti kan ju per definition inte vara extremt som du beskriver det, eftersom de fogar sin i parlamentariska metoder, dvs den förhärskande.
Sant; egentligen har jag mest haft den här diskussionen gällande ideologiska inriktningar av olika slag, och det blir ju lite annorlunda om man talar om partier. Sedan är jag inte riktigt säker på hur ’extrempartier’ används, det finns ju ofta en överlappande aspekt i det att de ibland springer ut extrema rörelser (i den andra definitionen, menar jag då). Det råder mycket polysemi här, känner jag :9
Men grupper som Timbro och Alliansen förespråkar ju också ”extrema” metoder såsom tvång, våld och avfärdande av olikatänkande som fiender. De lägger ju bara ut våldet på entrepenad.