Igår så tänkte jag typ såhär; fan vad lite jag skrivit idag. Såg sedan att jag skrivit åtta inlägg. Jag har blivit så sanslöst produktiv på sista tiden vilket väl mest beror på att jag är så jävla led på alla andra saker man kan göra här. Ägnar kanske tre timmar om dagen åt att skriva, åtskilligt fler framför datorn, det är mycket. Herregud. Måste. Komma. Hem. Och. Börja. Plugga. Är allt vad jag känner nu. Måste få diskutera, utmana mig själv intellektuellt och tänka och testa nya tankar. Och det snarast. Orkar inte med att det är fyra månader kvar tills att skolan börjar.
Btw så blev denna diskussion extremt infekterad vilket såklart delvis är mitt eget fel. Jag avvaktar nu men kommer nog med någon slags uppföljning lite senare, det känns som om det kan vara relevant eftersom det blev en så gigantisk jävla grej men jag orkar ärligt talat inte just nu. Får ta det om några dagar istället.
Nu har jag suttit och läst i genom alla kommentarer på inlägget, sheisse! Tyckte i alla fall att du höll en väldigt bra nivå och förminskade inte LD på något sätt. Me like.
Det är sjukt viktigt att lära sig när man skall lägga ner något för att det inte ger något att driva det vidare. Dock sjukt svårt; kan inte säga att jag hunnit bli särskilt bra på det, och då är jag ju ändå gammal. Men något bättre än när jag var yngre, vill jag gärna tro. Man har ju olika temperament, så olika personer kommer förstås att ha olika nivå för när de släpper saker (det vore orimligt att begära något annat, ganska tråkigt också), men till NÅGON nivå måste man lära sig det, om man inte vill gå genom livet som en vuxen småunge. Den här diskussionen kunde nog ha släppts tidigare, tror jag (tycker dock inte att du betedde sig som en småunge; jag inser risken för att det jag skriver kommer att tolkas så). Ibland vet man dock i efterhand inte riktigt varför man inte släppte något fast det kanske inte var så smart att fortsätta driva det; man har ju också bättre och sämre dagar, triggar varandra osv.
Det här med att skriva inlägg om varandras inlägg har två sidor – jag tycker att det är kul och bra att bloggare s.a.s. befruktar varandra, men ibland blir det bisarrt, som nu, När det liksom blir så att person A inte kan skriva ett reflekterande inlägg om fenomen som hon/han kommit att tänka på apropå en tidigare diskussion med person B utan att person B känner sig påhoppad och reagerar blir det ju till slut så att man knappt kan skriva några metainlägg (typ inlägg om varför man tänker/säger/känner/gör som man gör i olika situationer) utan att det blir storbloggarkrig. Och det blir ju … weird. Och hämmande, för alla parter.
Eller jo, efter att ha läst vidare i kommentarsfältet till inlägget som spawned a monster, kanske lite småunge just för att du aldrig, aldrig släppte, även om du inte betedde dig illa. I och för sig går det inte att skylla på någon specifikt, eftersom du och Lady Dahmer efter bästa förmåga hjälpte varandra att bete er,, och vi i den övriga massan också var inne och spädde på hela tiden. Fan, kommentarsfältet växer ju fortfarande.
(Notera att jag också beter mig som en småunge alldeles för ofta och i regel först i efterhand kommer på det, bara så att det här inte blir upphovet till någon diskussion om vem som har rätt att kalla någon annan en småunge osv. osv., ja du fattar.)
Stämmer absolut. Hela diskussionen blev bara sjukt jävla infekterad och då måste man lägga ner helt enkelt. Var även trött och sjuk och fick väldigt många kommentarer på kort tid så fick svårt att hålla kolla på resonemanget.
Snyggt avslut!
Jag har följt LDs blogg under en period och gillar den just för att hon häver ur sig åsikter som ett smatterband, men jag har också faktiskt slutat kommentera och ifrågasätta för att jag tycker jag stöter emot en stenvägg.
Tyckte du var oerhört relevant i din kommentar och att vara öppen och reflekterande behöver inte betyda att man ger avkall på sin personlighet.
Prenumererar från och med idag på din blogg!
Fast var den verkligen så himla infekterad? Jag tyckte diskussionen fördes på en vettig nivå och förblev lugn och sansad. Bara för att man inte kommer överens om något så betyder det ju inte att diskussionen saknar värde. Läste en kommentar hos BK där ngn menade på att ni hamnat i bloggbråk och gud vad tröttsamt att skriva så bara för att två kvinnliga bloggare diskuterar. Jag fick inte ntrycket av att ni blivit ovänner utan att ni respekterar varandra men inte var överens liksom.
”Bloggbråk” måste vara ett av de mest överanvända orden ever. Så fort någon skriver någonting om någonting som inte är bara rosa sockervadd och ryggdunk (associerar osökt till ett senare inlägg på bloggen om att få kritisera kvinnor fast man är feminist) är det ett ”bloggbråk” eller någon ”rasar”. Suck.
Ja precis så. Herregud, ska vi tjejer bara vara glada och hålla varann i händerna hela tiden eller? Visst finns det systerskap, men man har väl rätt att få vara en individ också, inte bara sitt kön. Jag hatar den snäva mallen man ska placera tjejer i, killar har överallt så mycket mer svängrum.