Tycker det är lite konstigt när heteropersoner anser att en måste vara ”born this way” för att kalla sig lesbisk. Nä sorry kommer ej anpassa mig till din bild av homosexualitet som en avvikelse en inte kan rå för.
Alla homosexuella har inte samma historia, begär och så vidare och det måste vi få diskutera utan att någon ska tycka att vi är falska på grund av ej ”born this way”. Jag vill inte behöva avskriva mina relationer med män som falska bara för att jag nu är i en lesbisk relation. Att säga att det alltid är medfött är ett fett avskrivande av många homosexuellas erfarenheter. Men det är väl en grej som ni säger för att våra liv inte ska vara relevanta för er antar jag.
Min erfarenhet är i alla fall att jag på grund av delvis aktiva ideologiska beslut började älska kvinnor istället och DET STÅR JAG FÖR. Antar att det inte är samma för alla homosexuella men det är min erfarenhet och min sexualitet är inte mindre autentisk för det.
Och ja hade också kunnat leva med en snubbe. Men nu gör jag inte det o det är jag jävligt glad för. Min avsmak inför män beror ej på ”born this way” utan på hur faktiska män betett sig mot mig i faktiska relationer. Insikten om detta gjorde att jag försökte släppa fram andra begär istället. Om jag hade varit tillfreds i relationer med män hade jag troligen inte gjort det på grund av, ni vet, heteronormen. Heteronormen som gör att en släpper fram begär riktade mot män, tar dem på större allvar, bygger liv kring dem.
Denna heteronorm har jag fått ifrågasätta genom feminism. Därför är det ideologiskt. För att patriarkatet är ideologiskt. Och våra begär.
Tror att många säger att de är ”born this way” för att accepteras. Jag är nöjd med att min process finns öppen att beskåda. För att fler ska kunna fundera på sina begär utan att avskriva dem som inautentiska.
En sak som blivit väldigt tydlig sedan jag ”kom ut” är att många accepterar homosexualitet så länge det är en avvikelse de kan tolerera. Men så fort jag gör anspråk på att det kanske inte bara gäller mig, att det inte är min ”essens” utan också politik, är det slut med det. Nej tyvärr jag tänker inte sätta min sexualitet i facket ”avvikande” för att du ska kunna fortsätta lunka på ostört i heteronormen. Den enda ”identitet” jag någonsin är lojal mot är den som feminist.
Det är fan vämjeligt hur genomskinliga ni är i er homofobi när ni kräver att jag ska sätta mig snällt och tyst i ”sexuellt avvikande”-facket. Dra åt helvete med er homofobi som tvingar en att dra någon jävla snyfthistoria om att en ”alltid vetat” men ej erkänt på grund SKAM. Nej jag har inte alltid vetat nej jag har inte aktivt undertryckt, jag har bara aldrig fått lära mig att det är ett alternativ. Och detta beror bland annat på era infantila jävla krav på att en ska vara ”born this way” för att räknas. Detta krav som har gjort att jag inte kunnat ta mina begär på allvar, för att de inte varit starka nog att trumfa heteronormen.
Och främsta skälet till att kvinnor är trevligare är nog ej på grund av ”born this way” utan för att de inte håller mig i konstant förtryck. Kommer fan aldrig säga att anledningen till att mina relationer med män sög är för att jag ”egentligen” var flata
YAAAAS så bra
Det irriterar mig hur homosexuella alltid måste använda att man föds som det var argument. Spelar det någon som helst roll om man till sin läggning eller väljer den senare? Varför ska man behöva försvara sin läggning med att ”jag kan inte rå för det” inför heterosexuella som om det var spetälsk?
Under mitten och slutet på nittio, under den första riktiga queerboomen så verkade födsloargumentet vara påväg att dö ut helt. Inte då för att man nödvändigtvis INTE föddes så utan för att det helt enkelt var irrelevant; man hade RÄTT till sin sexualitet oavsett var den nu kom från. Blev rätt förvånad när åttiotalsfödslolinjen gjorde entré igen från två håll…
Tror det kan ha att göra med att folk blir irriterade på människor som typ kallar sig det ena och det andra men i princip bara lever i heterorelationer som skriker på som om de vore lika förtryckta som homosexuella. Då blir det viktigt att markera autenticitet.
TACK
Wiii! <3
Det är problematiskt att man så ofta pratar om sexualiteten som något som äger människan, och inte tvärt om.
Jag tror att många är vana att läsa om kärlek och sex som något okontrollerat och passionerat, helt bortom logikens gränser.
Så många tänker nog att kärleken är falsk ifall de inte kan jämföra den med en tsunami eller en hjärnblödning.
Ett krav på att man skall vara ”born this way (or the other)” blir ju värdelöst, eftersom man aldrig kan veta hur en person är eller inte är ”born”. Det är ju inte direkt som att man kan ta ett kromosomprov och ba ”ooo, äkta homo” eller ”buuu, falsk homo”!
Jag har läst några citat av skådespelaren Cynthia Nixon (känd som Miranda från Sex and the City) som, efter flera år tillsammans med en man, blev tillsammans med en kvinna.
http://www.dailymail.co.uk/tvshowbiz/article-2094099/Cynthia-Nixon-gay-choice-Actress-seeks-clarify-comments-causing-outrage.html
Hon säger rakt ut att detta var ett val för henne, och detta skapade förstås stora diskussioner. Kan en verkligen välja? Jag tycker mig också skymta att LGBT-personer inte skulle uppskatta det. Ett exempel är kända gaybloggaren och aktivisten John Aravosis:
”And he claimed she was just giving people peddling anti-gay views extra ammunition.
He said: ’Every religious right hate monger is now going to quote this woman every single time they want to deny us our civil rights.'”.
Kan det vara så, som flera av er här har varit inne på, att born this way-argumentet är mest till att stävja homofoberna?
Men snacka om att låta homofoberna sätta agendan i så fall!
Jag finner det också det här argumentet med ”jag kan inte välja” märkligt i sammanhanget, för det är klart att folk inte bara kan välja sina relationer utan ständigt gör det. Vare sig relationerna är hetero eller homo. Även om vår sexualitet skulle vara satt i sten från det ögonblick vi föds, så väljer vi (vanligtvis) huruvida vi ska ingå i en relation med någon eller inte. Och vi väljer relationer även i de fall då kärleken faktiskt drabbar oss som en tsunami, också. Att försvara sina kärleksval med ”jag hade inget val” håller inte, såvida ingen har släpat en fram till altaret med tvång, men varför gå med på att de överhuvudtaget behöver försvaras?
Ja, tänker detsamma. Vi har såklart behov av kärlek och närhet, men i regel gör vi också medvetna val.
Jag håller med till en vis del men måste även ha förståelse för att homosexuellas situation inte är densamma i USA som i Sverige. Här har vi liksom inte en stark kraft i samhället som den kristna amerikanska högern utgör i USA som aktivt arbetar emot våra rättigheter. Därför kan frågor som dessa bli extremt känsliga. Har dock väldigt lite förståelse för att sådana här diskussioner förekommer i Sverige i någon större utsträckning, om vi bögar är födda som vi är känns som en rätt ointressant fråga. Jag är vad jag för att jag är liksom.
Jag är jätteglad att din process finns ute till beskådan eftersom det fått mig att påbörja liknande process. <3
Personligen har jag svårt att förhålla mig till sexualiteter överhuvudtaget då jag aldrig känt mig varken ”hetero” eller ”homo” , har dock inte heller gått runt och känt mig ”bi” för det. Kan tända på båda kön men går inte runt och längtar efter själva sexet i sig direkt, mer känslan i stunden. Har nog inte så stor sexuell drivkraft kanske men samtidigt kan jag fundera på om någon verkligen har det. Om inte alltsammans mer är för ”sakens skull” och kanske samma lust till den själva intima känslan som för mig? Alltså inte ett fysiskt behov lika mycket som ett mentalt?
Jag kan känna igen mig i att jag inte heller hade redskapen till att riktigt utforska min sexualitet som lite yngre, var redan begränsad i en mall. Började identifiera mig som bisexuell i tonåren dock, hade en lång period där jag övertygad om att jag var homo men låg en enorm skam i detta pga heteronorm så försökte få bort det. Men idag skulle jag nog identifiera mig som bi om en måste välja. Men det har för mig tidigare knappast har känts som en ”riktig” sexualitet, typ nått jag fått för mig bara.. Och i o med att jag dock kunnat och kan tända på killar så har jag dessvärre prioriterat det främst eftersom jag sätt det som nått form av privilegium typ. Att jag ju ändå kan välja killar om jag försöker och vill och välja bort hbtq-förtyck. Sjukt. Såå skumt med insikter, dina texter har fått mig reflektera en hel del över det här… Lever med en kille nu som jag älskar osv, men har bestämt mig för att detta troligtvis blir den sista relationen med en man ever.