Det finns en ide om att det inte finns någon ”rätt”/”fel” feminism. Stör mig något enormt på denna uppfattning; givetvis finns det mer eller mindre korrekta/användbara teorier. Stöter ofta på detta hos liberalfeminister, de tycker att de blir ”uteslutna” från feminismen när deras idéer kritiseras. Som om det var en klubb alla är berättigade tillträde till.
Vad som stör mig med detta är att en inte tar feministisk teori på allvar, inte ser det som ett relevant projekt att förstå patriarkatet. Utan hänger upp sig på ”värderingar”, alltså att ”tycka” att jämställdhet är viktigt. Detta kommer aldrig någonsin ta oss framåt, det är bara ett meningslöst upprepande av trosbekännelser.
Ett radikalt projekt, vilket störtandet av patriarkatet är, KRÄVER att vi tar teorin bakom det på allvar. Jag skulle vilja att folk försökte formulera en sammanhängande teori, det behöver inte vara perfekt från början, men vi måste försöka. Nu är det som att feminister på många håll bara gett upp projektet att hitta någon slags förklaringsmodell. Det är som att det finns en stor rädsla för att med säkerhet formulera någon slags teori som rör hur verkligheten faktiskt är beskaffad. Allting blir bara ”din/min sanning”, som om det inte skulle gå att säga något på en generell nivå.
Känns dessutom som att detta för många är ett sätt att helt gå runt kritik som kommit om exkludering i tidigare feministisk teori. Istället för att ge det ett seriöst försök att omformulera sin feministiska teori så gör en allt till relativistiskt blaj. Eller som en vän: ”undviker att vara exkluderande genom att inte säga något alls”.
”Ett radikalt projekt, vilket störtandet av patriarkatet är, KRÄVER att vi tar teorin bakom det på allvar. Jag skulle vilja att folk försökte formulera en sammanhängande teori, det behöver inte vara perfekt från början, men vi måste försöka.”
Jag vill här göra en jämförelse och en reflektion mellan patriarkatet och den maktstruktur jag själv primärt har att göra med (som jag undviker att nämna pga personliga skäl). Det Jag kommit på under de sista åren är att jag (med flera) sannolikt inte kan störta den maktstrukturen.. endast försvaga den. Men den vinsten det skulle leda till skulle vara värt mödan för vissa väsentliga saker skulle förändras till det bättre och mina antagonister skulle få respekt s a s för krafter och personer som dom kanske inte hade räknat med skulle våga agera (eller ens existera!). Det önskvärda slutscenariot just nu i mina tankar är alltså en form utav ”korrekt balans” angående en viss maktstruktur.
Du med flera, Fanny, återkommer gång på gång till att patriarkatet måste störtas helt och det är inget fel i att vara så radikal för jag själv är det stundtals också angående vissa saker. Men är det egentligen genomförbart i praktiken? Om det INTE är det så kanske svaret finns till varför det finns en hel del olika inriktningar inom feminismen.. alla attackerar på sitt håll så långt det är möjligt s a s.
Detta är som sagt endast ”taktiska reflektioner” och delvis en jämförelse mellan två maktstrukturer och som vanligt så uppmanar jag INTE till någon specifik handlingsplan utan håller mig till reflektioner, jämförelser och möjligen vissa ”enkla råd” (om du märker tendens till något annat så får du säga till). Jag nämnde att jag stundtals är radikal också. Så till den grad att jag faktiskt anser mig ha rätten att i princip bli en ”enmans-armé” (=metafor) mot en viss maktstruktur i det fallet då ingen annan kan ELLER vågar ta sig an vissa saker.
Jag ska här på slutet säga att det jag citerar från dig i denna kommentar är mycket intressant för du söker efter ”patriarkatets fundament” och en handlingsplan mot den.. du går liksom till botten med det och det är ganska sällsynt i allmänhet i en rad situationer. Jag kan då avslöja att jag gör samma sak på mitt håll men tyvärr saknar jag en mängd information som jag skulle behöva för att nå en helt komplett bild och det innebär i princip att jag (idag och i överskådlig framtid) många gånger får göra ”kvalificerade gissningar” angående handlingsplaner och ”aktioner” mot ”maktstruktur x” (bara för att döpa den till något officiellt).