Någon kommenterade och ba: vad som är värdefullt är subjektivt. Smart sätt för högern att slippa diskutera hur vi organiserar vårt samhälle. Man ba *pekar på uppenbart orimlig effekt av systemet* De ba: någon kanske tycker det där är jättebra och viktigt och lever enbart för det. Alltså ursäkta mig men jag tror inte att t.ex. 100 olika smartphonemodeller som åldras skitsnabbt är nödvändigt för någons välbefinnande. Tänk om vi hade planekonomi så vi kunde fokusera på att göra bra grejer istället för att göra många.
Dessutom: om det nu är så känner jag att jag inte tycker en måste ta hänsyn till alla enskilda personers åsikter när en formar samhället. Detta gör vi inte idag, och det kommer vi inte göra i framtiden heller, så bara släpp att någon kanske bli ledsen. Någon kanske inte kommer kunna köpa sin favoritenergibar, någon kommer kanske inte kunna positionera sig genom konsumtion. Men böla då! Känner att det är så otroligt mycket viktigare att vi har ett hållbart ekonomiskt system än att folk ska få köpa sina favoritprylar. Högern så fort en talar om att ett annat samhälle är möjligt: men då kommer det ju bli massa förändringar!??! Ja! Detta är hela poängen. ”Men hur ska vi veta om det kommer funka”. Det vet vi inte, men dagens system funkar inte heller.
Apropå planekonomi:
Vem ska bestämma vad som ska produceras och vem som ska konsumera i en planekonomi. Jag har aldrig hört en kommunist svara på den frågan!
Det bestäms såklart demokratiskt, vad annars?
Du har uppenbarligen inte lyssnat särskilt mycket då.
Idag bestäms vad som ska produceras och vem som ska konsumera av kapitalisterna.
I en demokrati bestäms det av producenterna och de som vill konsumera.
Inga vinande argument precis. Det handlar inte enbart om vad som ska konsumeras eller inte, jag vill kunna formar mitt liv hur jag vill, inte att staten ska formar mitt liv. Ska det fattas demokratiskt vad som ska konsumeras? I så fall kommer det nog finnas hundratals mobiltelefoner då dom flesta vill ha det som så. Det är ett överproducerande, det håller jag med om, men staten kan inte lösa det.
Du tror alltså att ”de flesta” vill ha 100 olika mobiltelefoner att välja mellan? Är ganska övertygad om att det inte skulle vara prioriterat om folk röstade kring vad som skulle produceras demokratiskt. Men det är såklart inget vi vet eftersom det inte inte finns någon demokratisk styrning av marknaden.
Om folk vill ha 100 olika mobiltelefoner finns ju inga större hinder för det i en kommunism, så länge folk vill producera dem. Tväärtom blir det mindre hinder för folk att göra sina egna specialmobiler eftersom de har tillgång till produktionsmedel och inte blir stämda för patentintrång.
men ang hela ”värde är subjektivt”-attityden är ett annat typexempel när rika borgare ba ”det finns inga bättre eller sämre jobb.”
Gah!
Ja, blir galen på detta. Ett utmärkt sätt att slippa diskutera verkligheten.
I ett kommunistiskt samhälle kommer det troligen också produceras mängder med ”skit”, då alla som har förmågan ska arbeta, och ska man sätta alla i arbete blir det troligen överproducerande exakt som i kapitalismen.
Vilket skitsnack.
Okej? Förklara varför i så fall. Vad skulle göra att det inte blev överproducerat om produktionen är i statens händer?
Varför skulle det bli det?
Därför att globala/auktoritära stater ofta har som mål att skapa så många arbeten som möjligt, och ska alla med hälsan arbeta blir det många arbeten, vilket leder till att det produceras många varor. Titta på dom kommunistiska staterna som funnits. Jag fråga åter, varför skulle staten kunna förhindra överproduktion?