Det verkar som om jobbet inte behagar ringa, men det är denna stund som är den jobbigaste. Det kan fortfarande hända att de ringer nu, så jag sitter endast och räknar minuter till halv tio, då det i princip är för sent.
Igår tänkte jag ungefär såhär: nu ska jag unna mig lite och strunta i att ställa väckarklockan, så att jag får sova ut ordentligt. Ni fattar inte vilket tungt beslut detta var!
Hela natten drömde jag mardrömmar om att jag sov så långt som till, hemska tanke, tjugo över nio. Fatta antiklimaxet när jag vaknande kvart över sju, alltså, en kvart senare än jag brukar ställa väckarklockan.
För övrigt har jag sökt till en sommarkurs i praktisk retorik. Kursen har ”våga tala”-inriktning vilket jag knappast känner ett behov av, då tala är i princip det enda jag vågar göra här i livet. Men det var vad som fanns tillgängligt då jag som vanligt var sent ute och jag ser ändå fram emot att eventuellt vässa min språkförmåga.
