Det finns en massa människor som tycker att man, speciellt som Ung Tjej™, som unna sig en massa saker i tid och otid. Alltså, jag har inget emot att folk har det trevligt men jag har noterat att detta ”unnande” för det allra mest hänger ihop med olika former av konsumism, alternativt utseenderelaterade saker. Man unnar sig manikyr, ansiktsbehandling, nya kläder och så vidare. Det gör mig så matt.
Jag blir så trött på denna njutningslystna uppmaning ”unna dig”. Är det verkligen det enda som står till buds om man vill ta hand om sig själv, belöna sig själv, att göra något som innefattar konsumtion?
Jag unnar mig en massa saker i mitt liv. På sista tiden har jag börjat unna mig följande:
- En i så hög utsträckning som möjligt reklamfri vardag. Detta är möjligt dels för att jag kan cykla överallt i Uppsala och slipper kollektivtrafiken. Jag har också börjat undvika att vara på ställen med mycket reklam så gott det går, vilket faktiskt fungerar ganska bra så som jag bor nu. Jag har också en adblockplugin till webbläsaren. De flesta dagar exponeras jag faktiskt inte för mer reklam än den som hänger utanför det lokala ica:t vilket har varit otroligt befriande.
- Att skita högaktningsfullt i att raka benen. Jag unnar mig att slippa inåtväxande hårstrån, tråkiga timmar i duschen, bortkastade kronor på rakblad och så vidare. På samma sätt unnar jag mig att strunta i en massa skönhetsrelaterade grejer. Jättebra.
- Att inte okynnesshoppa. Jag unnar mig en lugn stund genom att strunta i att köpa saker jag inte behöver. Man frigör en massa tid och pengar som man kan lägga på till exempel mat eller schyssta böcker, skänka till någon kulturskapare eller organisation man tycker om eller bara spara inför sämre tider.
Varför är det aldrig den här typen av unnande som får stå i fokus? Varför måste det alltid vara det där ytliga, konsumistiska. Nå, jag vet ju såklart varför det är så, för att konsumtionssamhället håller oss i ett jävla järngrepp om omdefinierar precis alla aspekter av våra liv efter sin egen modell.
Nu skulle jag i alla fall vilja veta, vad unnar ni er?
Tror inte det handlar så mycket om att unna sig en belöning för något, som att ”unna sig-trenden” är en bekväm ursäkt för att slippa agera som man tycker man borde.
Försöker så gott det går att frångå det där tänket! Jag är väldigt stressad och för att minska stressen försöker jag unna mig promenader, stresshanteringsböcker, tid för mindfulness osv. Rekommenderas!
Jag unnar mig att gå till biblioteket och bläddra i tidningar och böcker så mycket jag vill.
Unnar mig att ligga hemma på sängen med en kanna te och en nylånad bok eller dokumentär från svtplay.
Unnar mig just nu ett år i skogen, borta från storstadshets och reklamtavlor, med gott om tid att måla, skapa och ägna mig åt min konst.
Något jag borde unna mig: dagar då jag skiter i politiken, inte läser om all idioti utan slappnar av utan att oroa mig över framtiden.
Kladdkaka!!
Unnar mig ordentliga stunder med min favoritmusik som får mig att må så bra. Unnar mig också ett långt samtal med min syster eller vän. Älskar att unna mig en stund med en cd-bok, papper och skissblock och bara teckna. Bra texter och läsning är underbart att unna sig, både på nätet och böcker. Och snart ska jag äntligen, äntligen unna mig ridlektioner.
Jag antar att detta innefattar ett viss mått av indirekt konsumtion, t.ex spotify-abonnemang, avgiften för ridlektioner osv. Vet inte om jag vill påstå att det känns som ytlig konsumism, men det är ändå intressant att så många glädjeämnen i livet baserar sig på det. Men jag förstår att det är viktigt att särskilja konsumtion och på vilket sätt folk konsumerar, precis som du säger. Väldigt vettigt och tänkvärt inlägg.
Jag kan medge att jag ibland förknippar ”unna sig” med nya kläder, osv. Men det är just för att jag i allmänhet är så jävla, jävla snål mot mig själv när det gäller materialistiska ting. Ibland måste man ju för fan få lov att köpa sig en ny tröja, men där kommer oftast min ”nej-men-det-behöver-du-inte-det-är-ju-för-mycket”-tänk in.
Har man en sådan restriktiv natur – som innebär att man i princip inte KAN överkonsumera – så tror jag det kan vara en hälsosam utmaning att faktiskt unna sig materiella saker. Men jag förstår helt och hållet din poäng. Jag tänker mig dock att de som använder uttrycket ”unna sig” är folk som kanske är allmänt snåla mot sig själva.
Saker jag försöker unna mig med: frisk luft (är hemskt dålig på det, men vet att jag mår bra av det), slappa dagar då jag gör absolut ingenting, hjärndöda serier/filmer (för att jag har någon form av prestationskravsskit som gör att jag tror att jag jämt måste göra något VETTIGT, dvs se dokumentärer, osv)… Listan kan göras lång!
Vad jag hatar är när någon säger ”för jag/du är värd det” för att berättiga att de köper något…
Shoppandet och det andra ser jag som en verklighetstillflykt. Man kan använda shopping, manikyrer och andra ”lyxglimtar” i livet som ångestdämpande för stunden, typ som droger. Man låtsas ju i princip att man har det där lyxlivet då man går och gör manikyr,
oj, tyckte skicka lite fort
aja, jag försöker att inte shoppa men ibland fastnar jag i nåt slags maniskt internetletande efter det perfekta läppstiftet typ. det funkar som distraktion från mitt astråkigt liv.
Men nu är jag arbetslös och ingenting känns som något jag kan unna mig av, det är ju liksom inte ens skönt med fredagkvällar typ, hehe.
Jag är nästan precis som Elise.
Jag har alltid fått dåligt samvete av att köpa saker till mig själv, för jag behöver ju ingenting. Jag brukade dock lägga ner mycket tid på att fönstershoppa, men jag har tröttnat helt. Istället har jag bestämt mig för att om jag hittar någonting jag verkligen vill ha så får jag köpa det efter en viss tid, hur onödigt det än är. På så sätt minimerar jag konsumtionen och det dåliga samvetet och maximerar lyckan jag får ut av köpet. Viss materialistisk lycka kan en ju tillåta sig, så länge den huvudsakliga lyckan kommer från en mer hållbar källa.
Jag unnar mig att avsätta en morgon i veckan till att vara ensam med en kopp kaffe och kanske något dåligt tv-program, för jag mår inte bra av att vara effektiv hela tiden.
Jag unnar mig att försöka dra mig bort från det här hemska samhället så mycket som möjligt.
Åh, den glömde jag. Skriver under.
En borde unna sig revolution.
hehe, min första tanke gällande att unna sig var att jag hemskt gärna skulle vilja unna mig att bränna ner skyltar i livsmedelsbutiker, men det skulle krångla till det redan krångliga livet så så jag unnar mig inte 🙁 just nu.
Jag unnar mig att bädda ner mig i sängen tillsammans med hunden och se massa avsnitt av någon bra serie, eller läsa bloggar.
Det är intressant det där; för egen del har jag försökt radera det ordet (unna) ur mitt vokabulär, och det låter kanske hårt eller onödigt, men för mig var det en nödvändighet när jag väl bestämde mig för att göra så. För om man nu skall ”unna sig”, innebär ju det i praktiken att man i andra fall, i vanliga fall, inte får ”unna sig”. Och just den grejen: att jag annars inte får, har varit så stark tidigare att jag inte kunnat göra någonting. Jag har inte kunnat köpa snygga kläder därför att jag ju är ful/tjock, jag har inte kunnat äta vissa saker av samma anledning. Därför blev det nödvändigt för mig att radera ”unna”, och börja göra saker självklara. Det är väl för fan klart att jag skall ha den där klänningen, om jag tycker att den är snygg och att jag behöver den, blev min nya devis. Obs! Detta är alltså ett exempel på en tanke, och behöver alltså inte nödvändigtvis enbart handla om kläder. Nuförtiden unnar jag mig alltså aldrig saker. Jag gör det jag vill och behöver, utan att känna skam eller som om det vore något extraordinärt. Det borde vara en självklarhet.
Väldigt sant! För att unna sig innebär ju att man resten av tiden är avhållsam och inte unnar sig en massa saker. Men det finns ju någon idé om att man ska leva asketiskt och slita en massa – och visst att man inte mår så himla bra om man bara ligger och tittar på tv och äter kakor, men det verkar alltid som att man ska göra nyttiga saker 95% av tiden och så ska man unna sig saker 5%.
Jag läser socialantropologi, och vi har läst en del om tid och hur man ser på det. Och sättet att se på tid som någonting man ”slösar bort” är något väldigt västerländskt – i andra kulturer säger man snarare att man slösar sig själv om man jobbar för hårt! Det var en väldigt ögonöppnare för mig – jag ska använda mig själv väl och se till att jag orkar med att leva hela livet – inte jobba för att vara så effektiv och utnyttja min tid.
Det är intressant att du tar upp det, att unnandet skulle kunna se ut som att en ligger i soffan och äter kakor, för jag tänker att det är däri det lite ligger; att en på något vis inte kan lita på sitt eget förnuft. För det är klart det inte är nyttigt att göra det (äta kakor) konstant! Men då och då, behöver inte vara absolut farligt! Med andra ord handlar det lite om att våga lita på sig själv, kunna lita på sin egen förmåga att lyssna på vad en vill och behöver. Och för att kunna lita på det, att en klarar av detta ”det är ok att unna sig”-tänk, måste en ju helt enkelt testa. Och bara ta för givet; tvinga sig själv att lära sig sina egna gränser, det egna behovet. Kanske en aning utanför ämnet, men jag tycker helt enkelt att det är väldigt intressant!
Ja!! Jag blir verkligen sugen på att prova att inte tänka jag ska unna mig saker, och helt enkelt känna efter ”vad känner jag för just nu?”. För även då en känner för en viss sak men vet att en borde göra något annat, så gör en det som en känner är rätt. Alltså, en del saker vill jag ju göra för att tillfredsställa direkta, ganska oviktiga behov (typ äta kakor), andra saker vill jag göra för att jag vet att det är bra (typ plugga). För det kan ju lika gärna vara att unna sig att plugga och lära sig saker och känna att en utvecklas, så det behöver ju verkligen inte betyda att en bara latar sig om en bara gör det en vill… Otroligt intressant!
Jag unnar mig att tillåta min hjärna sömn när min hjärna önskar sömn istället för att tvinga in den i 8timmarsömnbarapånatten som den inte är sugen på. Jag unnar mig näringsrik mat, lugn & ro, unnar mig att gotta mig åt bra saker jag har åstadkommit, unnar mig att inte skämmas över sjuttioåringen i mig 😀
Bra inlägg. Det blir också lite knäppt när allt unnande ska vara så extremt extravaganta grejer. Egentligen unnar man ju sig själv 1000 saker om dagen som man egentligen inte måste ha, och massor av dem är (tycker jag) med rätta. Jag unnar mig mat som inte bara håller mig frisk utan även som jag tycker är god, och det betyder ju inte att jag käkar ostar och vin utan det gör jag varje gång jag t ex…tar en skiva tomat på min macka fast jag nog fått i min tillräckligt med grönsaker. Kryddar mig mat. Har sylt på min gröt. Eller vad som helst! Tycker det kan kännas trevligt att tänka så, att njuta av att något som är gott eller trevligt, och blir man glad av att känna att man unnar sig materiella grejer tycker jag absolut man ska fortsätta tänka så, det är bara sunt, men det behöver ju inte vara så extremt lyxigt.
Vad är det du anser är ’sunt’ med att unna sig materiellt?
Materiella saker tycker jag kan vara sunt att unna sig, om det är något en känner en mår bra av. Jag tycker det är fantastiskt roligt och utvecklande att kunna uttrycka mig kreativt med kläder – något jag dock inte gör så mycket jag skulle vilja eftersom det inte är så otroligt viktigt för mig.
Men det finns ju andra saker, typ krukväxter, god mat, möbler en tycker om, hud-och hårvårdsprodukter som känns bra för dig, konst, böcker, tekniska saker en kan ha stor användning för – det är ju alla materiella saker som kan ses som onödiga men som absolut kan bidra till att vardagen kan kännas bättre. Att konsumera mindre tycker inte jag ska betyda att en ska leva asketiskt, utan att en kanske ska fokusera på att köpa de saker en mår bra av, och inte bara handla för handlandets skull.
Jag unnar mig att titta på film och läsa bloggar. Konsumtion kan vara något jag ”unnar mig” i undantagsfall om jag gått och spanat på något dyrare som jag verkligen gillar en längre tid. Annars köper jag bara grejer när det är nödvändigt. Är ingen shoppare. Och absolut inte typen som unnar mig skönhetsbehandlingar. Det är ju bara långtråkigt.
Förr i tiden unnade jag mig en massa saker som innebar konsumtion. Har dragit ner på det kraftigt men faller tillbaka lite titt som tätt.
det jag unnar mig framöver är att jobba 60% natt medan jag är lite föräldraledig. Sen när kotten börjar hos dagmamma nästa år leker jag med tanken på att unna mig att fortsätta jobba 60% natt.
I min värld är sådant man unnar sig främst förknippat med en ohälsosam livsstil. Som godis, onyttig mat, för mycket mat eller att hoppa över träningen. Det är sådant man verkligen inte behöver.
Tack så ofantligt mycket för att du nyss gjorde hela min internetupplevelse så mycket roligare, jag har aldrig tänkt på att det finns adblock plugins.
Unna dig!
Unnar mig naturgodis då och då 😀
Jag har lite svårt för hela konceptet ”unna sig”, av ungefär samma anledningar som signaturen M tog upp. För det första leder ”unna sig” ofta till nån slags överkonsumtion, att hela tillvaron börjar handla om att ”unna sig” saker (ofta sådant som inte är särskilt nyttigt för en) eller till nån slags situation där man istället nekar sig själv saker. Alltså att det blir att handla om huruvida man är ”värd” det ena eller det andra.
Det jag ger mig själv för att glädja mig själv och må bra är god mat, tid för mig själv och tid att ta hand om både min kropp och mitt psyke, det vill säga träning och personlig utveckling.
Jag försöker komma ifrån konsumismen, det är svårt, men jag jobbar medvetet på det. Trillar dock tillbaka titt som tätt för att det är så enkelt. Av nån anledning är jag till exempel väldigt förtjust i tvålar, och köper därför ofta dyra och fina tvålar.
Jag ska unna mig en målare som tapetserar om vardagsrummet i min nya lägenhet! Jag skulle göra det själv men idag när jag var där och skulle börja med underarbetet så fick jag sådan jävla ångest. Jag och min förra sambo renoverade en hel lägenhet och det var skitjobbigt. jag sa att jag aldrig skulle göra det igen men nu tänkte jag det är ju bara tapeter i ett rum. Kändes så himla skönt att bestämma mig för att låta någon annan göra det! Det är verkligen nåt jag unnar mig.