Vad arbeteslinjen lovade oss.

Jag tänker ofta på den här svadan en får höra om hur OERHÖRT BORTSKÄMD min generation är. Vi vill bara arbeta med ”roliga” jobb och så vidare.

Förutom att detta såklart är skitsnack så tycker jag att det är spännande att folk inte funderar en smula på varför vissa ungdomar kan känna besvikelse inför arbetslivet.

Såhär: hela mitt liv har jag blivit överöst med arbetspropaganda. Arbete ska vara så oerhört fantastiskt, roligt, självförverkligande och så vidare och så vidare. Jag har blivit lärd att lägga hela min själ i arbete. Ingen har talat med mig om att skapa en meningsfull fritid eller något i den stilen, utan det har varit arbete som har varit grejen.

Syftet med detta är ju såklart att få folk att offra mer för arbetet. Om människor förväntar sig att de ska kunna få vad de vill ha i arbetslivet så ställer de såklart inte krav på en meningsfull fritid på samma sätt. Violá: mer energi och tid kvar åt att arbeta! Hmm, undrar just vilka intressen som tjänar på detta???

Men jag tänker ändå att den som klagar på att ungdomar är lata borde fundera lite på det här. Fundera på vad vi blev lovade och vad vi fick. Vi blev lovade en mening med livet genom arbetet, trygghet, en säker inkomst, men det vi fick var en osäker arbetsmarknad som ger ångest. Vi har blivit förvägrade andra möjligheter till att leva ett meningsfullt liv, eftersom arbetet omsluter allt. Är det någon som tycker att det är rimligt att förvänta sig att en ska vara nöjd med denna situation?