Det har rått viss förvirring kring vad jag menar med att män och kvinnor står i intressekonflikt när det kommer till feministiska spörsmål. Vissa har tolkat detta som att män inte skulle ha något alls att vinna på att patriarkatet försvann eller att kvinnor skulle ha allt att vinna på det.
När jag talar om feminism talar jag om grupper. Verkligheten är aldrig så enkel att alla ur en grupp gör samma saker och har samma intressen, men på gruppnivå kan en ändå göra generella utsagor. Det finns män som har intressen i att patriarkatet störtas, på samma vis finns det kvinnor som har intressen i att det upprätthålls.
När jag säger att det finns en intressekonflikt så menar jag att män som grupp har saker att förlora på patriarkatets avskaffande. Det rör sig dels om materiella saker, män får ju generellt högre lön och sitter också inne på merparten av egendomen i världen, de blir positivt särbehandlade när det kommer till att hamna på prestigefulla positioner och så vidare. Det säger ju sig självt att denna fördelning skulle bli jämlik om det blev jämställt, och det skulle ju gruppen män helt enkelt förlora på, rent materiellt.
Det finns även mer subtila former av förluster att göra. Vi lever idag i ett samhälle där män har makt över kvinnor och där kvinnor anstränger sig för att behaga män. Kvinnor sköter vidare en större del av det obetalda omvårdande- och reproducerande arbetet. Detta kan såklart vara svårt att upptäcka, men likväl skulle män som grupp göra en förlust om detta arbete istället fördelades jämt.
Vissa belyser istället genusaspekter. Om vi avskaffade patriarkatet skulle allas liv bli friare. Detta är till att börja med en sanning med modifikation. Visst skulle könsrollerna bli friare, men att ha makt över andra är också en form av frihet, och detta är en frihet som män kommer att förlora. Kvinnor däremot kommer att bli friare generellt eftersom makten som män har över oss kommer försvinna. Även om vinsten i frihet för könsrollerna är det en väljer att fokusera på är det inte mindre sant att dessa materiella faktorer finns i bakgrunden.
Däri ligger intressekonflikten. Även om en som man tjänar på vissa aspekter så förlorar en i andra, och detta gör att män tjänar mindre på patriarkatets avskaffande, ja rentav förlorar i vissa avseenden. Kvinnor i allmänhet däremot vinner i alla eller i alla fall en övervägande majoritet av alla fall. Vi gör inte bara vinsten att vi blir mer fria som individer, utan vi slipper också hatas för vårt kön, vara rädda för könat våld, anpassa oss för att behaga män, får lättare att nå bra jobb och får dessutom mycket mer makt och pengar.
Att säga att män och kvinnor har lika mycket att vinna på patriarkatets avskaffande är att ignorera dessa faktorer, och det är i sin tur faktiskt att ignorera patriarkatet.
Vissa tar även upp det faktum att de själva blir ledsna när kvinnor förtrycks. Utifrån detta kan en såklart säga att det ligger i deras intressen att patriarkatet avskaffas. Detta gör det fortfarande inte mindre sant att ni också tjänar på patriarkatet. Som tur är så kan människor sätta empati framför sitt egenintresse. De flesta är nog ganska obekväma med att vinna på andra människors bekostnad, vilket gör att den som inser att maktordningar existerar kommer att vilja kämpa emot dem, även om hen har saker att tjäna på att de finns kvar. Logiken som används för att upprätthålla patriarkatet är inte kallt och beräknande egenintresse utan snarare förnekelse.
Att du som man vill föra den feministiska kampen är utmärkt, och jag tvivlar inte på att du har vissa saker att tjäna på det, om inte annat din självrespekt. Men män som grupp har fortfarande intresse i att bevara patriarkatet, helt enkelt för att ni tjänar på det. Det kant tyckas grymt av mig att säga att i vinner på en maktordning ni är med och bekämpar, men det är egentligen inget konstigare än att jag är emot rasism och imperialism trots att detta är saker jag som vit västerlänning vinner på rent materiellt. Människan kan ställa sig över sitt omedelbara egenintresse och kämpa för dte som är rätt, och det är en mycket mycket fin sak.
Det är en viktigt fråga du lyfter här. För det är precis som du säger att män generellt sätt har en mängd vinster i att upprätthålla de strukturer som nu existerar. Även killar som är feminister och medvetna om orättvisorna.
I det dagliga livet i relationer och på individnivå är det små subtila saker som hela tiden spelar in. Som pappor som får beröm för att de bryr sig om sina barn och är föräldralediga. Eller killar som är så vana att få positiv uppskattning för att de överhuvudtaget lyssnar på kvinnor och tycker att de anstränger sig i och med det. Och tusentals andra exempel.
Men självrespekten som du nämner är inte att förakta. Känslan av sammanhang och att aktivt jobba för det som är rätt. Sedan tror åtminstone jag att män ändå emotionellt kan ha stora vinster av en friare genuskonstruktion. Det är viktigt för människor att kunna upprätthålla nära relationer om vi ser det ur en ren hälsoaspekt. Män som håller distans, som inte har nära vänner och som lever i relationer där de hela tiden ändå måste jobba för att inte vara för nära (som det ser ut de flesta heterosexuella relationer). Män som inte känner sina barn men önskar att de kunde prata med dem om hur det känns. De männen som blir deprimerade, suiciderar, dricker alkohol, och som hela livet är ensamma även i sina relationer. De männen skulle kunna få vinster som jag tycker tillkommer i och med att de faktiskt förlorar i form av makt. //Sandra
Jag har funderat på om det inte är så att de som tjänat på feminismen/den något ökande jämställdheten, de senaste åren framförallt är män. Ledsen om det är lite ogenomtänkt men de viktiga maktfrågorna, löner, styrelseplatser, sexuellt våld, arbetsförhållanden, fritid, ligger fortfarande kvar till mäns fördel, medans de små futtiga sakerna som folk sa var synd om killar, att tjejer kunde krama varann typ har svängt. Jag tänker att jämfört med för 20år sedan har de homosexuella männen nu mer respekt än de hetrosexuella kvinnorna. Så den gamla klyschan om att män tjäna på feminism kanske har stämt under 2000talet, men bara för att feminismen varit för svag och feg.
Jag tror inte att homosexuella män sammanlagt får särskilt mycket respekt tyvärr. Enskilda män i medierna kanske, men om man bortser från vissa skyddade sfärer råder likväl ett otroligt rått klimat. Se valfri ort på landsbygden. Och vad det gäller kvinnornas situation så får man inte glömma att det finns grundläggande strukturer som sätter stora hinder för jämställdheten. Den stora strukturella utmaningen är ju att det är kvinnorna som föder och föder upp barnen. Hade det inte varit så hade utvecklingen gått snabbare. Och tänk hur situationen hade varit om kvinnor inte hade haft tillgång till preventivmedel och abort.
Som bisexuell kille skulle jag säga att det för mig och personer i min närhet varit en ganska liten deal. Låt vara i en ganska begränsad sfär och i ett privillegerat samhällsskikt, men där behandlas jag otroligt mycket bättre än tjejer i samma sfär. Även om jag beter mig ”fjolligt” osv. Detta ser jag som en vinst för oss icke-hetro män som inte kommit utan feminismen. Det är med andra ord just nu väldigt gött att vara man, men i framtiden hoppas jag att feminismen blir radikalare och lyckas attackera mer grundläggande maktstrukturer än ”mansrollen”.
Enormt bra liknelse med rasism och imperialism! Den kommer jag låna i diskussioner framöver! Och givetvis hänvisa tillbaka till dig 🙂
Off topic, men vad säger du om den här ledaren: http://www.bt.se/ledare/artrikedom-ar-avgorande(3640201).gm
Ah, vilken härlig lokaltidning jag har.
Tack för det här inlägget. Har känt mig som Cimon Lundberg varje gång jag försökt formulera dessa tankar. Du hjälpte mig förklara för mig själv och för andra! 🙂
Du kan just ha blivit lite av min idol, just för den formuleringen där 😉
Jag tycker det är ganska intressant att folk i generella termer inte ser den här logiken själva. Eller gör de det och skiter i det?
Jag personligen inser själv att i många fall där jag går FÖR mina ideal och idealistiska tankar, förlorar jag rent personligt på det, främst ekonomiskt då många saker jag rent ideologiskt vill stötta är dyrare (eko-märkta varor, rättvisemärkning etc.) Eller har vi blivit så fundamentalist-ego att vi inte längre KAN gagna ideologier om de inte går hand i hand med våra egna vinster?