När en talar om det här med jobb så lyfts det ofta fram hur tidigt folk började jobba:
Typ att folk började extrajobba med att dela ut tidningar, sälja nybakt bröd till grannarna eller whatever jättetidigt faktiskt. Är det verkligen ett bra ideal att barn ska spendera sin fritid på att arbeta?
Vi förväntas börja jobba väldigt tidigt. Högstadieelever förväntas sommarjobba (för skitlåg lön), studenter förväntas extrajobba (att regeringen väljer att höga fribeloppet istället för studiemedlet är ju ett jävla praktexempel på detta) och så vidare och så vidare. Många måste helt enkelt jobba extra när de studerar eftersom de inte klarar sig ekonomiskt annars, och det verkar inte direkt finnas något intresse för att åtgärda denna situation.
Att studera på heltid är ett heltidsjobb. Att förvänta sig att elever dessutom ska jobba extra är ganska konstigt. Vissa klarar säkert av det, men det är inget en kan förvänta sig av folk i allmänhet. Ändå känns det väldigt mycket så, som att en ska jobba extra eller åtminstone ha något engagemang för att visa vilken bra person en är.
Vad är det vi offrar för att arbeta på detta vis? Elever som jobbar extra kommer troligen att lära sig saker sämre, bränna ut sig eller behöva hoppas av studierna i högre grad oavsett som det är i grundskola, gymnasium eller universitet. Är det verkligen en bra grej att normalisera den typen av extra arbetsbörda på något som borde vara ett heltidsjobb?
Studiemedlet har dock höjts och är idag lite över 9750 kr per månad som studeras utan extra tillägg. Ser inte varför de flesta studenter inte skulle kunna klara sig på det. Dessutom tillkommer ju bostadsbidrag om hyran inte är låg, men är hyran låg tordes samtidigt pengarna från CSN räcka desto bättre.
Verkligen? Jag får inte så mkt iaf.
Men varför skulle du få mindre än alla andra? Jag antar att du söker fullt studiemedel. Du får 2256 kr per vecka som du studerar. Det är ungefär 52,177 veckor per år och 12 månader per år. 52.177/12 är ungefär lika med 4.348 veckor per månad. 2256*4,348 är ungefär lika med 9809 kr per månad. Med lite avrundningsfel och kanske något mindre räknefel stämmer det rätt bra med CSN hemsida som anger 9 776 kr per månad http://www.csn.se/press/fakta-studiemedel
*Med beaktande av lite avrundningsfel och…
Kanske är att de slår ut summan jämnt, en får ju extra i början. Hur som helst är det ganska lätt för mig att begripa att många inte klarar sig på csnstödet.
Nja, som jag förstått det är det utbetalningen i maj som ”egentligen” inte borde ges och som bör slås ut på resten eftersom studierna pågår till början av juni. Har dock svårt att se hur många inte skulle kunna klara sig på studiemedlet. De beräkningar jag sett som exempel ignorera oftast en rad viktiga saker. Studiemedel anges som summa per 4 veckor medan utgifterna verkar räknas per månad. Bostadsbidrag ignoreras trots höga hyror i exemplen. Medan utgifter för t.ex. dagstidningar finns med vilket jag starkt ifrågasätter behovet av för en student som dels antagligen har en dator med internet och oavsett vad borde ha tillgång till en rad tidningar vid skolans bibliotek.
Spekulera på du.
Lite svårt att göra annat än att spekulera, har inte tillgång till några andra studenters ekonomiska information förutom min egen.
Du har väldigt rätt i det du skriver. När jag var femton blev jag erbjuden ett sommarjobb där jag skulle få tio kronor i timmen. Jag tog inte det och blev utskälld från flera olika håll för att jag var så ”bortskämd”. Tycker man borde ha skällt på den idiot som tycker att någon människa ska behöva arbeta för tio kronor i timmen.
Och det här med att man ska ha ett extrajobb fastän man studerar på heltid känner jag också igen. (Nu har jag förvisso ett sådant, men ja, det är egentligen för jobbigt att göra båda samtidigt). Varför tycker folk att man ska ha det? Det är väl ingen som frågar de som har heltidsarbeten om de inte ska skaffa extrajobb?
Haha, oj. Hur gammal var du?
Femton. Eller sexton, minns inte exakt.
Haha fy fan vad illa. Klart en inte kan jobba för tio spänn i timmen då.
Fast en viktig skillnad är ju dock att hur mycket tid studier på heltid faktiskt tar varierar väldigt mycket. Vad som formellt räknas som heltidsstudier kan klaras av på några timmar i veckan i en del fall. Medan 40 timmar i veckan kanske knappt räcker i andra fall. Sen är det ju upp till varje individ att själva avgöra hur tiden ska spenderas. Men medan heltidsjobb tenderar att faktiskt vara 40 timmars arbete i veckan behöver som sagt heltidsstudier knappast vara det beroende på person och vilket ämne som läses. Vilket ju är en viktig skillnad mellan de två.
Oavsett ska folk inte räkna med att studenter kan jobba extra
I min utbildning ingår en termins praktik, så den här hösten har jag alltså varit på en arbetsplats fyra eller fem dagar i veckan, fulla dagar. Jag har även haft skoluppgifter som ska göras och dessutom har det varit seminarier och studiegruppsträffar på skolan som man måste delta i. Och så ett extrajobb på allt detta. Det var jobbigt. Visst finns det kurser som har varit mindre krävande och där det har gått ganska bra att extrajobba, men precis som Fanny säger ska man inte räkna med att studenter kan extrajobba.
Min uppfattning är ju dock enligt ovan att de flesta studenter kan klara sig på studiemedlet, varför jag inte skulle beskriva det som att det är utformat utifrån att studenter ska ha extrajobb. Min poäng var mest att för många kan det vara helt rimligt att ha extrajobb då studierna är mindre krävande. Själv skulle jag antagligen känt mig sysslolös om jag läst kurser där jag behövde plugga mindre än 10 timmar i veckan.
Det är såklart jättekul om en kan extrajobba, men jag har inte vänt mig emot att vissa gör det utan att det ses som en norm.
Kan människor snälla sluta argumentera för att det är okej att förvänta sig att studenter ska arbeta vid sidan av sina heltidsstudier för att det finns individer som inte behöver använda de 40 timmarna för att klara skolan? Det är INTE en viktig detalj i diskussionen kring krav på att studenter ska jobba extra. Det må vara viktigt i andra diskussioner men inte här. För dessa studenter som klarar av både skola och jobb har på något sätt placerats som norm, som det som ska uppnås för alla. Men alla hinner inte (studierna tar ibland mycket mer tid än 40timmar) alla orkar inte osv. Och framför allt. Heltidsstudier borde värderas som heltidsstudier. Det ska inte komma ett ”men du kan ju jobba extra” Nej. Man är redan heltidssysselsatt och man ska inte behöva ses ner på eller försvara hur lång tid man behöver för att klara av det.
För att komma längre i denna diskussion behövs ju statistiskt underlag. Två ytterliggheter är ju typ någon lätt kurs där 90% klarar sig oavsett nedlagd tid eller kanske juristprogrammet som är känt för att vara mycket tidskrävande. Hur mycket folk lägger på alla andra kurser och program på skalan och hur de känner för det vore ju intressant att veta.
Argumentet ”men det sägs vara heltid” är lika meningslöst som ”men alla har faktiskt tid över” utan någon form av faktaunderlag.
Det är det ju bra mycket värre att folk bränner ut sig eller måste hoppas av än att någon har några timmars extra fritid.
Även för studenter på juristprogrammet är dock studier vid sidan av och/eller extrajobb långt ifrån ovanligt, det gäller att maxa CV och tingsmeriteringspoängen i konkurrensen om jobben. Har dock själv inget extrajobb. Dock pluggat lite extra vid sidan av den senaste tiden.
Alltså att folk har extrajobb betyder som sagt inte att det är en bra grej. Det är det jag tar upp i inlägget du kommenterar på.
Nu skrev jag dock ett svar till ”Egon A” kommentar. Sen hamnade det väl under ditt inlägg för att du också skrev en svar till samma kommentar tidigare. Det ser lite förvirrande ut, borde nog se till att skriva ut vems kommentar jag kommentarer i fortsättningen.
Normen för universitetsutbildningar måste ju ändå vara att de är heltid. Att det sen snålas på lärarledd tid inom humaniora och att kurserna inte är heltid i praktiken är ett problem, inte en anledning till att studenterna ska jobba extra.
Samma sak på utbildningar med extremt hög konkurrens där det finns en press på att utöver studier med övertid finns en förväntning på extrajobb, hetsen inom utbildningen är ett problem.
Utbildning borde få vara den heltid den ska vara, för ska en orka ta sig igenom en utbildning och må bra så behövs det tid för att vara ledig.
”Fast en viktig skillnad är ju dock att hur mycket tid studier på heltid faktiskt tar varierar väldigt mycket.”
Jaså? Och hur garanterar du att bara de som bara har heltidsstudier ”formellt” är de som behöver jobba extra? Ska vi se till att bara folk med rika föräldrar söker till utbildningar som har uttalat tidskrävande studieplaner?
”Men medan heltidsjobb tenderar att faktiskt vara 40 timmars arbete i veckan behöver som sagt heltidsstudier knappast vara det beroende på person och vilket ämne som läses. Vilket ju är en viktig skillnad mellan de två.”
Jasååååå? Nu har jag faktiskt haft både rätt många olika jobb och pluggat på ett par olika ställen och min egen, högst anekdotiska, erfarenhet är att det är ungefär lika många jobb som utbildningar som tenderar att faktiskt vara 40 timmars arbete i veckan. Bara för att du råkar vara på plats just 40 timmar på ett jobb så betyder det inte att du jobbar effektivt i 40 timmar, precis som jag ofta har spenderat 12-14 timmar i skolan utan att åstadkomma 12-14 timmars effektivt pluggande.
Dock kan jag ärligt säga att inget jobb jag har haft har varit lika krävande som mina studier och det hoppas jag sannerligen att inget nånsin ska bli i framtiden heller. Den dagen jag på mitt jobb tvingas stänga in mig i fem timmar, med ett antal uppgifter från min chef som måste lösas inom den tidsramen, utan att ta hjälp av all information som finns att tillgå på området, den dagen säger jag upp mig.
Har alltid alltid känt att jag lärt mig tusen gånger mer i arbetslivet än i skolan. Var definitivt en sådan som tidigt prioriterade jobb framför plugg även om jag har en examen och sådär. Skulle göra samma val idag, tror inte jag hade pallat att plugga alls om jag inte hade varvat med lite praktiskt arbete ibland.
Kanske var jag aldrig ämnad för högskolan egentligen, trivs så mycket bättre med att jobba och lära mig saker efterhand som jag gör dem. Eller läsa in mig på saker när jag känner för det…eller verkligen behöver kunskaperna. Tycker tvärtom, att det är synd att det är nästintill obligatoriskt att plugga så mycket.
Har precis bränt ut mig pga heltidsstudier och två extrajobb vid sidan om. Så himla soft (not) när folk inte fattar vilken förbannad press det är att studera.
Misslyckas jag med mina studier (underkänt på två tentor räcker) kan jag plötsligt vara utan studiemedel. Det har redan hänt en gång och jag hade inga sparpengar att ta ifrån, fick leva på mina föräldrar. Och de två extrajobben jag hade krävdes för att jag ska kunna överleva kommande sommar, då vi studenter inte får någonting.
Har svårt att tro att drygt 9000 kr anses som en acceptabel lön för förvärvsarbetare. Och precis som Fanny säger är detta ett heltidsengagemang, det är sjukt svårt för många att hantera sin tid, arbetsbörda och plugga tillräckligt.
Ja, speciellt de inkomstlösa somrarna är ju problematiska. Det är inte direkt lätt att skaffa ett sommarjobb.
Du får ju dock studiemedel om du studerar under sommaren, gjorde jag förra sommaren när jag inte fick något sommarjobb.
Det bygger ju på att det finns vettiga kurser att läsa. Dessutom behöver även studenter semester.
Skulle dock beskriva de sommarkurser jag läst som semester. Du har dock helt rätt i att det inte är helt enkelt att hitta relevanta kurser. Men jag tycker ändå utbudet är ok. Det behöver ju inte direkt röra det som läses. Jag läste t.ex. en kurs i praktisk projektledning. Det rör inte direkt det jag studerar men är ju något som kan vara bra att kunna i arbetslivet oavsett vad för många.
Kul för dig. Jag har dock en studieplan som omöjliggör sommarkurser.
Det har jag aldrig stött på förut, hur kommer det sig att den omöjliggör sommarkurser?
Du har csn för ett visst antal veckor, och de kurser som jag vill läsa går inte på sommaren.
Det är förstås sant men jag har aldrig sett någon utbildning som är 6 år lång. Längsta jag sett är 330 HP. Varför jag blev nyfiken på vad det var för utbildning.
Det är ett hopplock av ett program + extra kandidat. Många har dessutom en situation där de kanske ha läst lite på ett program och sedan hoppat av för att byta, läst ett år innan en börjar på program och så vidare. Dessutom så finns det goda skäl till att inte dra på sig mer studielån än nödvändigt, bara för att överleva.
Men sen blir ju frågan hur mycket systemet ska anpassas efter alla möjliga situationer. Idag kan du t.ex. inte först läsa 1 år, hoppa av, sedan läsa 5.år plus ett halvårs sommarkurser. Men även om vi fick 1 års extra CSN skulle samma problem uppkomma om någon läst t.ex. 2 år, hoppat av och sedan påbörjat en 5 års utbildning. Någonstans måste ju gränsen dras.
Sommarkurser är inte en lösning för alla. Men för många är det en möjlighet. I sista hand finns ju dock försörjningsstöd under sommaren.
Ska dock sägas att jag egentligen tycker att möjligheten till ett treterminssystem som nämndes nedan borde utredas. Då kunde studenter läst sin utbildning året om. Därmed blir de klara snabbare och slipper ha tre månader utan studier på den egna utbildningen.
Tja, jag motsatte mig bara iden om att läsa onödiga sommarkurser som en lösning på studenters ekonomiska situation.
Jaha. Så det ska alltså vara nödvändigt för studenter att inte bara belåna sig för den utbildning de känner är lämplig eller önskvärd att investera i utan de ska dessutom vara beredda på att eventuellt behöva belåna sig under somrarna också? Men de ska ändå inte kunna få belåna sig lite extra utan att en motprestation i form av någon ögontjänarkurs? Nänä, här ska en göra sig förtjänt av att få öka på sitt studielån, minsann.
Svenska studenter är fattiga. Lars kanske klarar sig bra men det är inte poängen. EU:s definition av fattigdom är att en har en disponibel inkomst (= efter skatt) än 60% av medianinkomsten (även den efter skatt såklart); vilket 2013 motsvarar ca 10 800 kr. Observera även att studenter är inkomstlösa flera månader om året (införande av treterminssystem skulle lösa denna problematik).
Dessutom definieras ”Materiell fattigdom” som att man inte har råd med minst tre av följande varor och tjänster: hyra, värme, en oväntad utgift motsvarande 1/12 av gränsvärdet för risken att hamna i fattiigdom, proteinbaserad måltid åtminstone varannan dag, en veckas semester på annan ort, en bil, en tvättmaskin, en färg-tv, en telefon. Det är fan få studenter som kan ”prioritera” en veckas semester, en bil (ens de löpande kostnaderna), och en oväntad utgift utöver allt det andra.
Och då har vi inte ens tagit upp det faktum att studenter lever på i huvudsak lånade pengar!
Det är möjligt att vissa studenter har tid och ork att extraarbeta, men då är problemet förmodligen snarare att deras utbildningar inte är tillräckligt krävande och/eller pedagogiska. VSF har drivit kravet på mer lärartid i humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar hur länge som helst. Alla som tycker att studenter har tid över att arbeta borde ta sig en funderare på hur fan det kommer sig att en har tid över på en heltidsutbildning.
Jag bryr jag mig rätt lite om vad andra tjänar, jag får ju det inte sämre för att andra får det bättre. Jag är fattig enligt din definition då min enda inkomst är studiemedel och lite pengar från mina föräldrar för en del medicinska kostnader. Jag tycker dock att jag har det bra ändå.
Rörande din andra definition undrar jag dock om inte rätt många studenter hälsar på sina föräldrar eller släktingar på annan ort under sommaren/julen. Medan en bil knappast är nödvändigt för de flesta studenter. Kollektivtrafiken är trots allt väldigt utbyggd i Sverige.
Att studenter lever på i stort lånade pengar ser jag inte relevansen av. Själv skulle jag vilja avskaffa studiebidraget och ersätta det med studielån. Ser inte varför de som arbetar ska bekosta mina levnadskostnader, är glad för att de bekostar utbildningen men levnadskostnaderna kan jag gott själv stå för via statligt lån.
Haha, det är ju jätteroligt att du snackar om att folk borde klara sig när du själv får pengar av dina föräldrar. Har du tänkt på att det finns studenter som har medicinska kostnader utan att få pengar från sina föräldrar?
Det handlar fö inte om du bryr sig om vad andra tjänar, det handlar om att andras inkomst förändrar prisläget generellt.
Men nu antar du att jag inte skulle klara mig utan dem pengarna. Vilket jag skulle utan problem, äter t.ex. mat i skolan varje dag vilket jag ser som en lyxutgift som kan dras ned på vid behov (det kostar cirka 1500 kr per månad, vilket är klart mer än mina medicinska utgifter). Skulle dessutom kunnat köpa fler böcker begagnade utan problem. Är dessutom inte något jag fått hela min studietid. Jag är alltså helt medveten om att alla studenter inte får stöd för medicinska kostnader.
Tycker bara inte att du ska komma och moralisera när du själv har en priviligierad position
Jag vet dock inte hur privilegierad min position är. De flesta studenter lider vad jag vet inte av kroniska sjukdomar som gör att slår i taket för högkostnadsskydden år efter år. Men om du menar att det är en privilegierad position får det stå för dig.
Min poäng kvarstår dock fortfarande. Om du inte vill argumentera för att äta ute 5 dagar i veckan är en nödvändig utgift är den enda slutsatsen att jag klarar mig utmärkt även utan det stöd jag får för mina medicinska kostnader. Stödet motsvarar att jag istället för att äta ute varje dag tar med matlåda varannan dag, jag känner väl inte direkt att det vore en omöjlighet.
I övrigt moraliserar jag inte. Det är helt enkelt min uppfattning att de flesta studenter klarar sig på studiemedlet. Jag får födelsedagspresenter och julklappar med, skulle jag få ha åsikten jag har om jag inte fick lite stöd för medicin med fortfarande födelsedagspresenter?
Du har en privilegierad position i den meningen att du kan få pengar av dina föräldrar.
Då förstår jag, tycker dock fortfarande att matlåda varannan dag faller inom definitionen för att klara sig.
Vilken intressant definition!
Har också en väldigt låg hyra, där finns ju dock bostadsbidrag som stöd till de som inte har det.
Men ÅH va irriterande när folk inte inser sin position.
Nu jobbar jag, men har studerat i Uppsala i flera år. Lars, u pratar om att du får pengar av dina föräldrar samt att de flesta åker hem över lov osv och hälsar på släkt mm. Antar att du menar att du inte betalar hyra mm då, grattis till dig-
Kan ju meddela att trots att jag kommer från en övre medelklassbakgrund så är det inte så det ser ut för alla. Fruktansvärt naiva argument, har hört det en del i Uppsala ”alla studenter får hjälp av sina föräldrar”. Nej. I min familj klarar man sig själv, och trots att mina föräldrar har två relativt höga inkomster – för man förväntar klara sig på csn. Jag behövde också gå en del hos läkaren i år, det betalade jag själv. Att bo hemma över sommaren var inte aktuellt dvs utgifter för de månaderna också. Om du vet hur bostadsmarknaden ser ut så vet du också hur många som flyttar runt, dvs. inte värt att söka bostadsbidrag.
Så, det beror lite på hur man räknar. Jag klarade mig absolut på csn månad per månad, men när de pengarna ska räcka till flyttar, trygghet, alla resor, ja då blir det lite tajt. Trots att jag köpte begagnade böcker och äter matlåda.
Och det här med att de flesta inte behöver en bil – helt sant., men jag antar att du då kanske har tillgång till dina föräldrars? Eller får flytthjälp när du flytttar?
Jag hoppar till delen av inlägget som handlade om yngre som förväntas ta extrajobb, typ högstadie- eller gymnasieelever. I USA är det en vanlig uppfattning att extraknäck, utöver skolgången, är något bra för barnet/ungdomens karaktär. Bra att lära sig ta ansvar, passa tider osv. Kanske det men amerikansk forskning visar att de barn/ungdomar som jobbade extra på helger och kvällar fick sämre betyg och oftare höll på med riskbeteenden som användande av alkohol och sk läta droger. Inte så svårt konstigt kanske? Några klarar säkert att vara högpresterande på alla områden samtidigt men för de flesta av oss funkar det bara en period eller så blir något annat lidande. Det var år sedan jag läste om den här forsknngen men nu undrar jag om man kollade på socioekonomisk status? De som jobbade extra kanske behövde göra det för familjens skull eller sin egen (ha råd med det som jämnåriga fick av sina föräldrar). Hur som helst tror inte jag heller att extraknäck utöver heltidsstudier nödvändigtvis är av godo. När jag själv jobbat för att ha råd att plugga (slut på studielån) så innebar det att jag ibland fick göra omtentor trots goda studievanor och hög motivation.
Jag extraknäckte i min tredje termin och brände ut mig totalt. Tog ett år innan jag kom tillbaks och inte var det då heller lätt för ett alternativ likt det i arbetslivet där man sakta kan återgå till arbetet fanns inte. Visst jag fick alternativ att läsa 25-50% men då fick jag bara hälften av pengarna. Några pengar från försäkringskassan var man heller inte berättigad till. Då kände jag mig rätt sviken av samhället som inte kunde få en ordentlig chans att bli frisk eller få stöd som andra arbetande människor.
Redan från högstadiet minns jag att jag hade dåligt samvete för att jag inte sommarjobbade, och senare för att jag inte jobbade extra. Jag upplevde att en ”skulle” ha extrajobb, för att visa hur driven en var, och få känna på arbetslivet. Och jag kände mig alltid dum när någon frågade om jag hade sökt sommarjobb.
Men nu i efterhand är jag bara glad att jag passade på att ha sommarlov och lediga helger när jag kunde. Att inte alla barn kan det tycker jag är ett problem. Skolan tar mycket tid ändå (att barn förväntas vara på skolan 40 timmar i veckan OCH göra läxor på fritiden är helt sjukt), och alla behöver ledighet.
När det gäller högskolestudier tänker jag likadant. Om en pluggar på heltid ska en inte behöva (eller förväntas) jobba extra. Och att enstaka människor upplever att heltidsplugg bara är 20 timmar i veckan har ingen betydelse. Det finns antagligen lika många som känner tvärtom, att det tar mycket mer än 40 timmar. Klart det ska finnas möjlighet till extra sysselsättning för de som har ovanligt lätt i skolan, men när de här människorna börjar ses som idealet, och till och med som det normala, så blir det farligt. Vi ser inte jobb bara som något som behöver göras för att ha råd att leva, utan vi ser det som ett självändamål att jobba mycket. Det finns väl en anledning till att så många får utmattningsdepressioner och känner ständig stress.
Och ju mer normaliserat det blir, desto mindre benägna blir vi att klaga, säga ifrån och försöka förändra. Vi tror att det är oss det är fel på för att vi inte klarar av att jobba extra.
Håller helt med. Fram till nyligen så tyckte jag det har varit så självklart att jobba, jobba extra, jpobba vid sidan om, ha två extrajobb vid sidan om studierna, jag satt barnvakt (mycket) hela min tonårsperiod…. För att jag är driven och framåt och det är så man gör. Nu kan jag väl se att visst är jag driven, men också lite trött.