Jag har mått så jävla dåligt den här veckan. Jag vet inte varför, bara att jag är trött och seg och oinspirerad till att göra något över huvud taget. När folk frågar hur det är med mig så säger jag det, att det inte är så jävla prima. Och då kommer alltid det där: ”det blir bättre”. Jamen för guds skull, jag vet att det blir bättre. Det är inte så att jag tror att livet alltid kommer vara såhär för då hade jag troligen redan gått och tagit det. Jag har varit deppig förut och jag har börjat må bra igen förut.
Jag fattar ju att ingen menar illa med att säga såhär men för mig är det irriterande. När jag är nere behöver jag inte höra att det bli bättre, jag behöver få snacka om det och få förståelse
Alla har väl olika grejer som de vill höra och som de hatar att höra när de mår dåligt. Vilka är era hatkommentarer?
”Det finns de som har det värre”, ”sluta vara så negativ”, ”ryck upp dig”, ”du vill ju må dåligt”. Litet urval av saker folk sa till mig när jag var mitt i en djup depression. Nu är ju inte det riktigt samma sak som det du skriver om här, men ändå. ”Ryck upp dig, sluta vara så negativ”, är nog värst. Som om man inte skulle rycka upp sig om man kunde?
Jag vill höra: hur känns det då? vad tror du det är som tynger dig? För jag vill få klaga av mig.
Jag vill absolut inte höra: Åååh, men det kommer bli bättre, aaaaaw *kram kram klappa på ryggen*, det kommer säkert gå bra, se det positiva i andra saker (!!), eller en massa tips om vad jag ska göra för att det ska bli bättre.
När jag mår dåligt brukar jag på något vis veta att det kommer gå över om en vecka eller så, och jag förstår ju att det inte är hälsosamt att bara gå ned sig i det man tycker är jobbigt, men ofta brukar det inte vara så himla allvarligt för mig. Och då tycker jag att jag ska få må dåligt ett tag, och jag vill oftast inte ha ”tröst” (i alla fall inte dålig tröst) utan bara att jag ska få prata av mig. Jag tänker på de gånger som jag är ledsen och frustrerad och arg och trött samtidigt, märker jag nu, och det är väl därför jag inte vill att folk ska komma med lösningar och tips, för jag är arg och omöjlig liksom.
Jag har också en slags aversion till att folk säger åt mig att det blir bättre. Ja! Jag vet det, men jag vill höra det då jag mår jävligt dåligt. Som nu då jag mått dåligt hela veckan och först idag börjar det ljusna.
Jag vill ha en del självömkande, tycka synd om, tröst och kramar. Inget annat.
Ibland tror jag folk säger sådär. ”men det blir så mycket bättre snart ska du se!” just för att dom inte orkar höra på när jag berättar hur jag mår. Kanske därför jag inte säger så till andra för jag lyssnar på mina vänner när dom mår dålig och försöker förstå dom. Inte viftar undan deras problem med ett – må bra!
”Ryck upp dig!”
Liksom så fan heller. Om det hade varit så jävla lätt att bara rycka upp sig hade jag väl gjort det?
”Det blir vad man gör det till.” Att jag ska försöka att inte tänka på jobbiga saker. Att jag ska le mer ”för då sätter det igång nån (hittepå)reaktion i hjärnan”. Särskilt trevligt att höra när man kämpar som ett djur för att inte börja gråta eller tvingar fram ett leende inför ytliga bekanta.
Tänker på dig.
Tänker på dig Fanny alltså, jag gillar när folk säger sånt. 🙂
”Det finns de som har det värre” -klarar jag inte att höra. Ska man ha dåligt samvete också samtidigt som man inte mår bra, just för att man inte mår bra? Det finns ingen logik i det.
Om man får fråga, varför är du så nere?
Ett klämkäckt ”Ja, men nu kan det bara vända uppåt!”. Ehm, nej… Det finns mycket som fortfarade kan gå åt helvete så det blir värre.
Japp, allt går åt helvette så varför ska en alls vara glad! Pessimism <3
😉 (jag tycker faktiskt såhär allt för ofta)
”ryck upp dig. den tar alla priser på sämst-för-alltid galan.
”ta dig i kragen” kommer tvåa.
Det värsta som finns är folk som säger ”Stackars dig” utan att egentligen bry sig om vad felet är. Det allra bästa någon sagt när jag har varit ledsen är min fantastiske vän som frågar vad som är fel och sen förklarar noggrant att man får vara ledsen och att det är bättre att vara ledsen än att inte känna något alls.
Hatar hatar hatar när nån utan att ha lyssnat färdigt ens börjar prata om när den eller dennes kompis var med om var med om nåt liknande och sen inte kommer till nån slutsats. Då tror jag bara att den hellre vill lyssna på sej själv än mej.
Inget utom det som är illvilligt eller direkt respeklöst. Det blir bättre är ett försök att trösta, skulle aldrig bli irriterad över det. Såklart det är fantastiskt med människor som vill, kan och orkar lyssna och ställa rätt frågor men jag har inget krav på att alla alltid ska vara så. Att man inte frågar vad det är som är fel är nog rätt ofta för att man är rädd för att inkräkta eller inte vet hur de ska hantera situationen. Försök hjälpa dem genom att signalera att det är helt okej att fråga lite till.
Men visst en del av kommentarerna, typ ”äh, ryck upp dig” kan ju såklart vara respektlösa och helt befängda att slänga ur sig om människor ger en förtroendet att berätta att de mår dåligt.
Jag måste säga att jag är tvärtom. Tycker det är väldigt skönt när någon säger åt mig att det blir bättre, särskilt om de ger mig en logisk argumentation till varför det kommer bli bättre.
Annars är prata av sig också väldigt skönt, förstås.
”Det blir bättre” känns alltid grymt onödigt att höra när man mår skit, speciellt när jag är väldigt duktigt på att peka på varför det inte alls kommer bli bättre, vilket slutar i att människan som försöker trösta mig börjar hålla med om att mitt liv ser rätt mörkt ut just nu. Och då känns det plötsligt ännu värre.
En annan skitgrej jag hörde förra veckan; hade min bästis på besök och vi pratade om vad jag skulle göra med min vår. Har nyligen legat inlagd på psyk efter ett misslyckat självmordsförsök och har väl inte riktigt ork att ta itu med ett jobb ännu då jag fortfarande är fett deppig och vill dö. Jag sa att det inte är på tal om att söka socialbidrag eftersom jag då måste ge upp platsgarantin på den utbildning jag varit tvungen att ta ett uppehåll ifrån, varpå bästisen kläcker ur sig ”Nej, och du måste tänka på att det är jag som kommer behöva betala för att du bara ligger hemma.” Alltid charmigt att höra när man knappt orkar kliva upp på morgonen!
”Tänk positivt istället!/Var inte så negativ!”
oooooch my personal favorite: ”Man väljer sin tillvaro”
BLÄ, vid de tillfällena önskar jag att jag ägde en ångvält.
Den sista är ju bara skit. Har personer som säger så aldrig varit deppiga eller?
Att det blir bättre är skitjobbigt att höra, just för att det hjälper inte när allt känns pissigt. Det är ju kasst NU, och det är fett jobbigt. Oftast vet man kanske att det kommer att bli bättre, men det löser ju inte situationen just nu.
Ryck upp dig är en annan jobbig grej, som att man inte får må dåligt. Eller: ”Men så där får du inte tänka/känna!” ÅHHH vad jag vill kräkas på det. Snacka om att tabustämpla känslor.
”Men du mår ju alltid dåligt!” är en annan jobbig grej att höra, för det är dels inte sant (jag har dagar då jag mår bra också), dels spelar det ingen roll om jag ”alltid” mår dåligt- det gör det inte mindre jobbigt i just den stunden. Sen är det lite som om personen som säger det försöker ge en dåligt samvete också, för att man tar upp dennes tid med sitt evinnerliga dåligtmående.
”Efter regn kommer solsken” har jag på allvar fått höra också, och då ville jag bara skjuta någon. Äckligaste citatet ever. ”du väljer att må dåligt” är en annan kass grej folk kan säga- jag väljer inte alls att må dåligt, herre gud. Få vill väl må skit? Däremot kan man absolut välja hur man hanterar olika saker, men… det är inte lätt alla gånger.
”Men tänk inte på det om du mår dåligt av det!” är en till bajsig grej att få höra. Dels är det inte så lätt att styra sina tankar på det sättet (man kan ju lära sig att inte fastna i dem, men att de kommer är inget man rår för), dels tror jag inte att det i längden funkar att ha en massa ”förbjudet-tankar”.