En gång hade jag sex med en man som var väldigt dålig på att ta det försiktigt med mig, trots att jag upprepade gånger uttryckligen bad honom att ta det lugnt så fortsatte han att stressa mig. Så varför hade jag ändå sex med den här mannen, trots detta? Jag har funderat på saken och kommit fram till fyra grejer som jag tror var avgörande.
- Jag bedömde det som enklare att fortsätta än att behöva säga åt honom att sluta. Att säga nej skulle medföra ett gäng övriga konsekvenser. Till exempel skulle jag inte kunna sova i samma säng som honom eftersom han då troligen skulle göra nya närmanden, och då skulle det innebära en jävla massa besvär såväl logistiskt som socialt.
- Jag ville inte uppfattas som besvärlig. Jag ville inte att han skulle tycka att jag var kinkig eller tramsig. Jag ville helt enkelt bli omtyckt, godkänd och accepterad av den här mannen, och det skulle jag inte bli om jag hade värnat mina gränser och sagt nej.
- Jag vill ändå, på något sätt, ha sex med honom. Jag var attraherad av honom, men jag ville inte ha sex på de premisserna som erbjöds. Det vill säga; jag ville inte att han skulle stressa mig in i det. Men det var svårt att i det läget se skillnaden mellan att ha sex med någon en är attraherad av och att ha sex på ett sätt en känner sig bekväm med. Vidare: att ha ”sex” är i det här samhället något som hänger tätt ihop med att vara ”lyckad” socialt, det vill säga att en är åtråvärd och så vidare. Det är något en ”lyckas” med, och därför blir det symboliskt viktigt att ha sex även om sexet i sig inte är njutbart. Jag tror helt enkelt att jag hade känt mig misslyckad om jag inte hade genomfört det hela.
- Om jag sagt nej skulle jag riskera att han fortsatte ändå, och då hade det varit en ”riktig” våldtäkt. En ”riktig” våldtäkt uppfattas som betydligt mycket mer förnedrande, tänker jag mig.
Efteråt lade jag skulden på mig själv för att jag hade haft sex på ett sätt som jag egentligen inte uppskattade. Jag tänkte att jag borde ha segt nej, att jag borde ha rest mig upp och gått därifrån. Det hade kanske varit bra för min självkänsla, men samtidigt förstår jag varför jag inte gjorde det.
Allt går så snabbt i den typen av situationer, och det är väldigt svårt att veta vad en ska säga och när och hur. Det viktigaste är att båda partnerna tar det försiktigt, så att människor slipper göra saker sexuellt som de inte vill, under omständigheter de inte vill. För det vill ni ju inte, eller hur?
Tack Fanny för att du är så fantastiskt duktig på att sätta ord på det svåra <3 Känner igen mig så oerhört mkt här – vill egentligen inte erkänna detta ens för mig själv, men skulle väl kunna säga att runt 99% av allt sex jag haft och fortfarande har är av just dessa anledningar, och inte för att jag är tänd och verkligen vill ligga. Det har varit ytterst få situationer då jag känt att ett nej inte hade respekterats och lett till direkt våldtäkt, så varför säger man då bara inte nej när man egentligen inte vill? Precis som du skriver så är ett nej inte bara ett nej, utan får konsekvenser i form av socialt obehag, dålig stämning osv. Det är helt enkelt lättare att bara få det överstökat och sen kunna ha det trevligt istället för att resten av kvällen/natten/dagen blir förstörd. Ofta har jag till och med känt ngn form av stolthet i att faktiskt ha genomfört ett samlag jag egentligen inte känt mig bekväm med och lidit mig igenom, förutsatt att killen i fråga var attraktiv och ngn som jag under rätt omständigheter hade velat ha sex med. Så sorgligt egentligen..
Jag har alltid varit övertygad om att könsroller till största delen är sociala konstruktioner och inte biologiskt fastslagna och att det därför finns hopp. Men när det kommer till just den sexuella biten börjar jag tvivla. Även de män jag träffat som för övrigt verkligen vågat gå utanför sin tilldelade könsroll har haft den här närmast "djuriska" sexualiteten, där ett nej innebär att resten av kvällen är förstörd. Manlig sexualitet skrämmer helt enkelt skiten ur mig. Vet inte vad jag vill ha sagt egentligen.. Skulle så gärna vilja höra dina tankar om detta med den manliga sexualiteten, tror du att det är inlärt som allting annat eller helt enkelt biologiskt med högre testostoronhalt osv? Hur ska man nånsin lära sig att själv respektera sina egna gränser när de sociala konsekvenserna blir så stora?
Jag tror iaf att det går att undkomma det här beteendet, även om det nu skulle vara biologiskt betingat.
Ja, troligtvis bör det väl vara en kombination av biologi och att män vant sig vid att kunna komma undan med den här typen av beteende. Enda sättet att undkomma det måste ju vara ngn form av nolltolerans där tjat, dålig stämning osv helt enkelt slutar accepteras. Vilket antagligen skulle leda till att många helt skulle få omkonstruera sina sociala liv, lämna män man ändå älskar osv. I slutändan givetvis värt det, men kräver så otroligt mkt mod av individen. Kan säga att din blogg har hjälpt mig en bra bit på vägen i detta, även om det fortfarande känns svårt!
Jag skulle vilja påpeka att de många män vill göra allt för att tjejen ska bli nöjd i sängen och behöver inte nödvändigtvis vara svårare än att bara säga till. Jag förstår dock att det är svårt men jag kan verkligen inte hålla med om att det biologiskt betingat även om det inte är uttryckligen sagt att det är så – snarare kan det vara psykologiskt betingad och istället ha med mannens ego att göra – att han vill tillfredsställa sig själv före dig.
Många män tror på en ”sex-stege”, d.v.s. att de tror att det finns en början som ska vara lugn och att det ska eskalera till slutet. Kan detta ha inverkan? Även vissa män tror på dominans i sängen, d.v.s. att vissa kvinnor tycker om en dominant man i sängen – det kan också ha inverkan. Mina observationer grundar sig i att jag är man.
Kan dock hålla med om att det finns en djurisk kåthet också som blir ännu värre i tanke på att mannen troligen konsumerar porr dagligen. Jag kan stå för att många män är ”porr-skadade” – de vet helt enkelt inte hur normalt sex genomförs längre utan behöver mer och mer för att bli tillfredsställda.
R.M
Alla har rätt till sin egen sexualitet!
För att förstå och förändra manlig sexualitet måste en först förstå förutsättningarna. I roten av beteendet ligger den passiva vs aktiva sexualiteten, där kvinnor (generellt) förväntas förhålla sig passiva och urväljande och män förväntas vara aktiva och drivande.
Kombinerat med det statistiska underlag som visar att kvinnor har ganska många olika sexpartners, medan män i allmänhet har ett fåtal partners och att statistiken helt enkelt fylls ut av män som har sex med en jävla massa kvinnor, gissningvis de som lyckas att både vara attraktiva och drivande på samma gång.
De män som inte tillhör den här skaran blir ganska frustreade och känner sig obekräftade, de är ofta hänvisade till att göra livslånga uppgörelser (äktenskap odyl) för att få något sex över huvud taget. Det är dessa män som är problemet.
En uppluckring av könsroller som innebär ett mer aktivt kvinnligt sexuellt subjekt och ett mer passivt manligt kan göra att män känner sig mer bekräftade, kopplar mindre av sin självkänsla till sexualiteten och taggar ner på den här aggressiva drivigheten och kopplar av lite.
Du är enormt modig som skriver om detta.
Jag vill bara säga att jag inte blir våldtagen när jag som kvinna har sex med min pojkvän. Är jag den enda? Jag anser mig själv vara kapabel att avgöra det grundat på min upplevelse av sexet. Kan någon någonsin säga att jag har fel? Och i såna fall, vad grundar de det på? Våldtagna kvinnors erfarenheter? Jag fattar knappt den här diskussionen. Men att säga att hetrosex på automatik är våldtäkt är också att säga att alla hetromän ÄR våldtäktsmän. Eller har jag missuppfattat?
Ja du har missuppfattat.