Det är väl ingen som är förvånad över att ett av i-länderna som har störst klassklyftor också har mest upplopp, kravaller och gatuvåld? Eller? Fan vad ledsen jag blir i så fall.
Jag är så trött på ”ordning och reda”-politik. Jag vill bara att alla ska vara kompisar och hålla varandra i handen. Vilket parti representerar den åsikten?
Förvånad blir alla som erkänner att bara för att någon annan har så ska jag ha, och om jag inte får det slår jag sönder saker i staden. Jag noterar att vissa legitimerar detta våld, men de flesta gör det inte. Tur är väl det.
Människor som är desperata och utanför gör såhär. Du kan tycka att det är fel hur mycket du vill, men det är tyvärr så det blir om man skapar ett samhälle där många människor saknar medel för att öht ta sig någonstans i livet. Därför så måste man försöka förstå varför detta sker, och förändra samhället så att det inte gör det. Jag tror inte att lösningen är fler poliser.
Hur nära ett samhälle måste man vara för att känna att man är utanför och borde ha mer? Varför borde man ha mer? För att andra har? Av vad? Teknologi? Mat? Din förklaring räcker inte på långa vägar och den är präglad av pragmatism och är dessutom inte sann.
Vad innebär det att ”ta sig någonstans i livet”? Det låter som att upprorsmakarna delar din uppfattning om vad det innebär, någonting du måste bevisa innan du i förbifarten klämmer ur dig någon pseudomarxistisk idé om människors incitament.
Bilderna från kravallerna vittnar heller inte om någon klasskamp eller strävan efter utbildning och white collar-jobb. Istället stjäl man dvd-filmer, cigaretter och märkeskläder. De organiserar sig dessutom via sina Blackberrys.
Jag bävar inför den dagen alla är miljonärer, men någa miljardärer. Enligt teorin om klyftor kommer vi få se liknande upplopp då…
Det handlar ju såklart inte bara om klyftor men man kan ju inte komma ifrån att det föder ilska att folk har det väldigt olika, speciellt om det inte rör sig om de egna prestationerna utan snarare om hur mycket pengar och kulturellt kapital man har ärvt.
Jag tror inte att dessa människor har gjort ngn klassanalys, men jag tror att anledningen till deras reaktion är utanförskap och avsaknad av meningsfulla saker att fylla sitt liv med, avsaknad av framtidstro och hopp.
Allt detta behöver inte ha exakta definitioner eller gränser. Människor kan känna sig mer eller mindre olyckliga och desperata över sin plats i samhället. Om för många gör det så blir det såhär.
Och det leder till stora problem när man ska skapa en motsvarande politik som saknar exakta definitioner (till skillnad från icke exakta?) och gränser.
Om vi löper linan ut med ditt resonemang så ligger ansvaret på att butikägarnas butiker slagits sönder på butikägarna själva. Det är en knepig människosyn. Det är dessutom ett perverst incitament, att man kan slå sönder andras egendom för att få mer själv.
Klart jag inte tycker att det är butiksägarnas fel, de som slår sönder har fortfarande det juridiska ansvaret. Däremot måste man analysera varför folk gör som de gör, när så här många gör samma sak samtidigt. Det är ju knappast ngn slump.
Penny Red har skrivit ett bra läsvärt inlägg om upploppen: http://pennyred.blogspot.com/2011/08/panic-on-streets-of-london.html
I övrigt är jag sjukt less på att höra fördömanden efter fördömanden om våldet och förstörelsen. Det är väl helt jävlar uppenbart att våld är dumt(?). Frågan är ju hur det har blivit såhär och vad man ska göra åt det.
Men precis. Tack för tipset!
Säg till om du hittar ett parti där alla är snälla och håller varandra i handen (tänker mig något hippieaktigt i stil med ”make love, not war”). Häromdagen outade min farmor sig som höger med motivationen ”varför ska jag bryr mig om andra när jag har det bra” och bekräftade det jag alltid trott om högern, det handlar om egoism. Vänstern räcker inte heller till, den är alldeles för revolutionär och arg. Make love, not war. Kanske skulle man skapa ett hippieparti där alla sitter i en ring och håller varandra i handen och pratar om hur man ska få bort kapitalismen och hur alla människor har samma värde… och nej, det går ju inte. Föräldrar uppfostrar bakåtsträvande egoistiska mobbare. (Har en såndär arg bitterfittadag.)
Egentligen anser jag att ilska är en bra grej. Dock har jag inget emot egoism i sig, bara när det kommer från de rika. Underklassen får gärna vara hur egoistisk som helst.
Min farmor brukade tillhöra underklassen men fick en massa arv och slet ihop en massa pengar och nu när hon är rik som ett troll vill hon inte dela med sig. ”Det är mina pengar”. Hade hon varit vänster på riktigt hade hon förstått att äger man en fastighet som är värdera till över sju miljoner ska man också betala skatt för det… Vad är det som är bra med egosim? Visst, narcassism är sunt i lagom doser men man ska väl inte bli Joakim von Anka för det och simma runt i sitt kassavalv?
Jag menar att det är rimligt att kämpa för sitt egenintresse, stora delar av vänstern gör ju också det. Se inlägget jag skrivit om planka.
Det har du rätt i. Det är den här JvA-grejen som gör mig irriterad, det bekräftar liksom allting jag redan tycker om högern.
Absolut. Jag blir också irriterad på det.