Ibland när en diskuterar med människor som är kritisera mot feminismen så kan de mena på att de minsann visst är feminister, men att de är liberalfeminister eller ”klassiska feminister” (mer om denna ettikett här). Vissa vill mena på att de ”definitionsmässigt” är feminister då de är liberaler som tror på alla människors lika värde.
Jag hyser inga tvivel om dessa människors övertygelse om att alla är lika mycket värda, men jag skulle inte kalla dem feminister för det. Feminism för mig är inte bara ställningstagandet ”alla är lika mycket värda oavsett kön”, utan också en analys av det rådande och en politisk kamp.
Om ditt största bidrag till den feministiska debatten är att kritisera feminism, om du är mer taggad på att diskutera feministers manshat än mäns förtryck av kvinnor, ja då gör du inte feminism.
Om du är för jämställdhet mellan kvinnor och män men anser att den redan är uppnådd eller att det är män som är förtryckta så är du inte heller feminist. Ett politiskt ställningstagande måste vara relevant i den verklighet en lever i, inte typ för 50 år sedan. Det säger ju sig självt.
En antifeminist för mig är en person som lägger en stor del av sin politiska energi på att motsäga sig feministiska idéer. I detta räknar jag alltså inte feministisk internkritik, som ju baserar sig på att en erkänner vissa feministiska idéer som grund för sin kritik (förslagsvis den om att vi lever i ett patriarkat och att det är en dålig grej). Jag har svårt att dömma människor utifrån vad de tycker, utan jag dömmer folk utifrån vad de gör. Och om deras gärning främst går ut på att kritisera feminismen, då anser jag att de agerar antifeministiskt.
Vissa brukar invända mot detta med att alla strider är viktiga, att det är viktigt att säga ifrån mot manshat och så vidare också. Vilka strider en väljer att ta är väldigt viktigt, och säger mycket om var en står i praktiken. Det är lätt att ha en massa värderingar, men det är vilka en väljer att agera på som avslöjar var en står.