Ofta så hör en folk argumentera för att ord ska ”tas tillbaka”, alltså sluta ses som något ”negativt” och istället uppbäras med stolthet. Orden kan vara hora, slampa, neger och liknande, alltså ord som länge använts som kränkande tillmälen riktade mot en given grupp som dessutom är förtryckt i samhället.
Det intressanta är dock att de som propagerar för att orden ska ”tas tillbaka” nästan aldrig själva tillhör den grupp som dessa ord brukar ritas emot. Det är ofta vita män som försvarar sig rätt att säga hora, neger och liknande med att dessa ord måste sluta vara så laddade.
Jag tänker att det ju måste vara upp till den grupp som faktiskt drabbas av dessa tillmälen att avgöra om, när och hur ett ord ska tas tillbaka. Privilegierade personer ska inte komma och avgöra hur andra ska känna inför vissa ord.
Vidare så är det väldigt ofta som dessa ord även av de personer som tycker de ska ”tas tillbaka” och frigöras från laddning används på ett sätt som utnyttjar, och därmed såklart även förstärker, denna laddning. Om du använder ”hora” som ett skällsord eller kraftuttryck så kan du inte sedan komma och säga att du tycker det ska vara oladdat. Om ordet hade varit oladdat så hade det inte kunnat användas på detta sätt, och att det används på detta sätt markerar och förstärker också dessa laddning.
Jag är trött på att få förklarat för mig att ord som använts för att skämma och förtrycka kvinnor under mycket lång tid inte alls är fula eller laddade och att jag borde sluta reagera. Detta är helt enkelt inte sant. Dessa ord är laddade med tusentals år av förtryck, och deras laddning utnyttjas även av de som påstår att de saknar laddning.
Säkerligen finns det kretsar där dessa ord används på ett oladdat sätt eller där folk tycker att de har en positiv laddning. Detta betyder inte att orden i samhället i stort har fråntagits sin traditionella roll som skällsord för att förtrycka en grupp. Och det utgör ytterligare ett led i detta förtryck att förklara för dessa människor hur de ska känna, tycka och tänka inför dessa ord.
Det är inte din roll att som privilegierad ta ord tillbaka. Ord ska tas tillbaka av de som drabbas av dem, ingen annan.
”Slampa” är det ord jag kan komma ihåg att det har ett stort och numera relativt sexpositivt användande, och då tänker jag mest spontant i Amerika. Jag skulle säga att rörelsen att ”ta tillbaka” – som om vi nånsin HADE ordet från början – ordet slampa är ganska stor på sina platser, och då ofta av just slampor. Hora, inte så mycket, men ”nigger” har väl blivit en term som används ganska ofta av afroamerikaner. Som vit känns det helt fel att ens skriva det eller använda ordet när man diskuterar fenomenet, eller citerar en film eller vad det kan vara, så där vet jag inte om jag håller med. I sverige skulle jag absolut säga att du har rätt, men jag har inte blivit direkt överöst av prat om att vi skall ta tillbaka ordet neger.
Det är svårt just det här med ord som menar att man knullar runt eller har knullat runt eller beter sig som att man knullar runt, eftersom det fortfarande anses som nedvärderande att säga att någon (tjej) ligger med många människor. Handlingen att vara en slampa anses som dålig, till skillnad från handligen att vara mörkhyad (nej, det är givetvis ingen handling i sig och självklart finns det undantag, men du förstår hur jag menar).
Jag tycker även ordet ”fitta” blir problematiskt i ljuset av din analys, då det ju ofta används som skällsord men samtidigt är ett så vanligt och utbrett ord för det kvinnliga könet… Skulle vara hemskt om jag som tjej kände mig kränkt varje gång jag hör det används, för det är ju rätt ofta ändå.. och det används ju som svordom både bland tjejer och killar..
Håller verkligen med dig om att man inte kan låtsas att ett ord är fint och bra om man samtidigt använder det som svordom.. Så hur ska man förhålla sig till det hela?! Svårt tycker jag, använder själv inte könsord som svordomar, men har ju ingen lust att morra åt alla som gör det… Så för vissa ord tror jag man lärt sig att ha ett ganska likgiltigt förhållningssätt, då det skulle vara för jobbigt att reagera och bli provocerad varje gång.
Det är för övrigt nästan omöjligt att diskutera ords laddning med någon som hela tiden refererar till ”vadå, det är ju bara ett ord liksom, min kompis tycker det är helt okej att jag kallar henne neger…” Suck. Är det någon som har tips på hur man fortsätter en sådan diskussion på ett bra sätt är jag tacksam för svar!!
Tack för ett bra inlägg Fanny och god jul 🙂
Jag säger alltid med ett flin ” Men det är ju ingen svordom, tänk vad tråkigt du skulle haft utan den/ sådana” Funkar mycket bra på könsord.
Bra inlägg. Lite långt, men jag instämmer med tanken. Här är en uppsalapryl som du Fanny kanske kan göra något av: http://www.dagensjuridik.se/2012/12/mina-manliga-vanner-fran-juristprogrammet-skulle-aldrig-ha-fatt-de-har-fragorna-pa-en-interv?utm_source=anpdm.com&utm_medium=email&utm_content=link&utm_campaign=nyhetsbrev
God jul förresten.
Tänker på vår käre Mattias Svensson som å ena sidan vill legalisera prostitution och å andra sidan kallar fotbollsdomare som dömer fel för horor. Det bästa med liberaler är hur pedagogiska exempel på ondska de utgör ibland 🙂
Inte dömer fel, utan dömer mot Manchester City. Men det spelar så klart ingen roll för din analys…
För övrigt; Fanny gör det igen. Klokt och bra!
Fast enligt min erfarenhet är de flesta som jag hört påstå sig vilja göra ”slampa” till ett positivt eller neutralt ord kvinnor som själva identifierar sig som just slampor och inte tycker det är fel att ”knulla runt”. Dock håller jag med om att det blir fel om man vill ”ta tillbaka” ett ord som man själv använder som skällsord. Har dock nästan aldrig råkat ut för någon det.
Det som Ellen skriver om att någon försvarar sitt användande av ett ord med att en kompis tycker det är okej har jag med varit med om i diskussioner om just ordet neger.Jag frågade personen om han själv (ja det var en vit 60-årig gubbe som själv är extremt lättkränkt) skulle vilja att *sa namn på en annan vit, svensk man* skulle vara den som får agera som talesperson för honom, att de åsikter och vad den personen accepterar automatiskt förs över på honom. För det är så de gör, de känner en person som är okej med ordet och därmed så får den personen bli en talesperson för hela ”gruppen” vilket de själva inte skulle vara så särskilt okej med.
Jag brukar själv reagera på om någon använder sig av ord som slampa, slyna, nymfoman, hora etc. Öppna upp för dialog iaf. Det är rätt vanligt att det finns de som inte riktigt tänker på vad orden egentligen symboliserar utan använder ord de är vana vid. Jag brukar använda ordet amöba och får jag erkänna om jag slår i tån så brukar jag säga ramsan ”kukfittaas” utan att för den delen lägga in en negativ värdering i orden utan det är mer för att det är en lätt ramsa att säga. F ö så brukar jag anpassa mitt språkbruk och inte automatiskt antar att vad som är okej för mig är okej för andra. Inte heller att det är jag som skulle ha tolkningsföreträde just när det handlar om uttryck som jag inte har en personlig koppling till.
Det du beskriver i översta stycket har hänt mig flera gånger, speciellt med en vit man i min närhet som kämpar för sin rätt att få säga neger om afrikaner, men också med andra. Varje gång kontrar jag med att svara något i stil med ”Bara för att du träffat en mörkhyad snubbe som tycker det är okej, betyder inte det att alla andra gör det.”, och svaret blir ”Hur vet du det?”. Då kör jag liksom fast, för jag kan såklart inte bevisa det, men nästa gång ska jag prova metoden du beskrev ovan. Vem vet, det kanske funkar? 🙂
Ett tips är att du då väljer en person som har mycket gemensamt med den andra fast har helt andra åsikter och är därmed någon som den andra inte alls skulle vilja ha som ”språkrör” Blir det protester går det alltid att kontra med något som ”Jaha, men ni har flera olika saker gemensamt. Medan du när det kommer till andra personer utgår från att en delad hudfärg skulle vara tillräckligt för en gemensam värdegrund och acceptans”.
I situationen som jag nämnde så protesterade han starkt mot att bli förknippad med den jag föreslog och kunde väl lite hålla med om att en kanske inte helt kan utgå från att om en person tycker något så tycker alla det med, Men han höll kvar vid vad han ansåg vara sin rätt att använda ordet neger. Ett av hans andra argument var att ”man får inte säga neger men man får ju säga kines!” Så det kanske säger en hel del om han nivå…? På det svarade jag att det inte är samma sak utan mer jämfört med kines är att säga nigerian, somalier eller kenyan och det får man fortfarande säga.
Nej, han är ingen jag fortsätter diskutera med eftersom han dels blir så lättkränkt och dels håller det hela på en så sjukt låg och onyanserad nivå. Det trista är att jag kan inte säga precis vad jag tycker om honom eller låta bli att ha kontakt med honom eftersom vi delar arbetsplats.
Däremot kan en ju haka på trenden när orden redan börjat vändas av ”den rätta målgruppen”. Typ börja säga bög o flata, istället/utöver homosexuell.
Tänkte själv ta upp orden bög och flata som exempel på ord som grupperna själva ”tagit tillbaka” (även om de fortfarande i av folk används nedsättande). Men kände att det dels inte är riktigt samma sak som de orden som Fanny tog upp samt så berodde det hela på var, när, hur och varför en skulle använda orden.
Ett annat exempel är ordet bitch som när jag var tonåring skulle ”tas tillbaka” genom att göras till något positivt. Genom att få bl a få ordet att stå för ”Babe in total control of herself”. Samt avdramatisera det hela om nu något kallade en för bitch ihop om att såra/tysta en genom att svara jakande på det och lägga till att en var förbannat stolt över det. Filmen Thelma & Louise påverkade en del med genom att visa att det var rätt starka kvinnor som satte gränser (på ett extremt sätt men ändå) som blev kallade för bitch och bitches.
Påminns om denhär gamla debatten. http://arbetaren.se/artiklar/sexualpolitik-for-medelklassen/ som var ett svar på detta : http://arbetaren.se/artiklar/slampighet-en-feministisk-strategi/
Har själv mest upplevt det som att det är queera akademiker vill ”ta tillbaka” orden slampa och hora. Jag vågar dock påstå att det inte kostar speciellt mycket i de kretsarna. Självfallet förstår jag deras resonemang (avväpna orden, omvandla dem till ngt positivt, liksom själva handlingen att vara promiskiös/sexuellt frigjord etc) men jag tycker inte resonemanget håller.
Vad hjälper det nån som går i åttan och blir kallad hora/slampa varje dag för att hon hånglat med Kevin i 8b på en fest att typ Ulrika Dahl kallar sig slampa? Vad hjälper det när folk fortfarande använder ord som hora/slampa som skällsord? Sen tycker jag att slampstämpeln, oavsett om den används som något positivt eller negativt, bidrar till distinktion mellan mäns och kvinnors sexualitet på ett sätt som inte gagnar någon. Måste kvinnors sexualitet hela tiden värderas av andra som bra eller dålig? Kan inte kvinnor och flickor bara få ha sin sexualitet ifred? Måste den vara ett problem som ska lösas på något vis, som alla måste förhålla sig till på rätt sätt, annars blir det farligt?
Ang skillnad mellan olika skällsord kan jag tillägga :
Neger är något en ”är”, liksom bög och flata, en fitta är nåt som en har. Dessa företeelser i sig är inte något dåligt, men har använts som skällsord bara för att de avviker från normen. Därför kan vi tjäna på att ”ta tillbaka” dessa ord.
Men slampighet är något som både män och kvinnor kan ägna sig åt – varför ska då kvinnor uppmärksammas(positivt eller negativt) i det avseendet men aldrig män? Det går alldeles, alldeles utmärkt att hylla fri sexualitet, kvinnlig orgasm, promiskiöst leverne etc etc etc utan att kalla nån hora/slampa för det. Promise!
Goooood juuuuul
Jag håller inte med..
”Har själv mest upplevt det som att det är queera akademiker vill ”ta tillbaka” orden slampa och hora.”
Nja, har du läst ”I En klass för sig” av Fanny Ambjörsnsson? I den verkar det snarare vara arbetarklasstjejerna som använde orden hora och slampa som ngt positivt och neutralt exempelvis ”Kom nu hora” till bästa kompisen.
”Vad hjälper det när folk fortfarande använder ord som hora/slampa som skällsord?”
Fast hela poängen med att ”ta tillbaka” ord är ju att avväpna de som använder dem som skällsord, det behövs ju inte längre om ingen använder det som skällsord, att ta tillbaka ett ord blir aktuellt så länge det är ett ”fult” ord, så fort det inte längre är ett fult ord handlar det inte längre om att ta tillbaka utan blir snarast en plojgrej.
”Sen tycker jag att slampstämpeln, oavsett om den används som något positivt eller negativt, bidrar till distinktion mellan mäns och kvinnors sexualitet på ett sätt som inte gagnar någon. Måste kvinnors sexualitet hela tiden värderas av andra som bra eller dålig? Kan inte kvinnor och flickor bara få ha sin sexualitet ifred?”
Jag håller med, men av den anledningen bör de som ”tar tillbaka” slampa inte använda ordet könsspecifikt utan även män ska kunna vara slampor. När jag var yngre använde vi ordet slampa i neutral/positiv bemärkelse om både män och kvinnor. Inga problem med det, promise! 😉
Sen vill jag avsluta med att påpeka att det värsta man kan göra om man vill få folk att inte använda ett visst ord i en negativ bemärkelse är att ta avstånd från ordet som något riktigt dåligt. Så om någon kallar en annan person för slampa och vi reagerar med att bli förbannade och säga att ”Slampa är ett FUUUULT ord, det får du absolut inte använda!” då ger vi i samma stund henom ett vapen som hen vet med säkerhet kommer att såra. Svarar jag däremot ”ja, just det” när någon kallar mig för slampa kommer hen aldrig göra det för att såra mig igen. Jag hade en vän i högstadiet som blev kallad för ett öknamn av en grupp i skolan, hon tyckte bara att det var en rolig grej och alla i vårt gäng började också kalla henne för det namnet, då tyckte de andra inte att det var så kul längre.
Jo, du har förvisso rätt i det du skriver om Ambjörnssons avhandling. Det säger i och för sig inte att praktiken inte förekommer bland queera akademiker.
Du skriver att : ”hela poängen med att ”ta tillbaka” ord är ju att avväpna de som använder dem som skällsord, det behövs ju inte längre om ingen använder det som skällsord, att ta tillbaka ett ord blir aktuellt så länge det är ett ”fult” ord, så fort det inte längre är ett fult ord handlar det inte längre om att ta tillbaka utan blir snarast en plojgrej.”
Med all respekt – jag är inte så dum att jag inte inser att det är poängen. Det betyder dock inte att jag håller med om att strategin fungerar. Du beskriver att det fungerat för nån vän till dig – bra för henne – men faktum kvarstår att det inte fungerar generellt eftersom ord som slampa och hora fortfarande används i nedsättande syfte. Om en nu ska ta upp personliga upplevelser för att styrka sin tes så kan ju jag lika gärna ge exempel på massa brudar inklusive mig själv som fått halva livet förstört av s.k. ”hor-rykte”. Detta hor-rykte behöver alls icke uppstå för att en tjej ligger med många, det räcker att ha på sig ett ”horigt” linne, kolla för länge på nån eller ligga med typ två pers. Ordet slampa används som ett uttryck att antingen ned eller uppvärdera promiskuösa tjejer men problemet är alltså att tjejers sexualitet kan ge upphov till förakt överhuvudtaget. Och det är ta mig sjutton inte ett problem som s.k. horor och slampor ska behöva lösa eller ens förhålla sig till. Faktum kvarstår : vad gör vi med dem som tar sig rätten att förakta kvinnor? Vad gör vi med dem som kallar kvinnor slampor och horor? Om en drar en parallell till diskussionen om prostitution – det är lätt att tro att den debatten avser 3 aktörer, horor, feminister för prostitution samt feminister mot prostitution. Men sanningen är att det är alla jävla torskar som är problemet.
Kort sagt : jag tycker fokus borde riktas mot själva roten till det onda, sexismens kärna – föraktet mot kvinnor och deras sexualitet. Istället för att fundera över hur en själv ska förhålla sig till och avväpna patriarkatet på bästa, listigaste vis så är det dags att ta krafttag mot alla sexister.