Vissa män gnäller över att manshatande feminister skrämmer bort dem från feminismen och vissa tar deras parti och tycker att vi istället ska rensa ut de så kallade ”manshatarna”.
Jag utesluter inte att manshat kan vara dåligt för feminismen, och har skrivit en del om hur en kan göra för att komma förbi det där stadiet där hatet konsumerar en (läs här och här). Jag är dock helt övertygad om att det är sämre för feminismen att utesluta manshatare. Jag tycker att det tyder på en tydlig beröringsskräck inför de känslor som patriarkatet frammanar hos många av de som förtrycks i det. En feminism som inte kan hantera dessa känslor kan inte heller hantera den patriarkala verkligheten.
De här männen som villkorar sitt deltagande i kampen mot patriarkatet med att de inte ska behöva utsättas för obehag i form av ”manshat” är nog ärligt talat inte särskilt mycket att ha. Denna inställning tyder nämligen på två saker:
- En tendens att sätta sina egna intressen före andras som går såpass långt att en anser att de ska sättas före även i ett sammanhang där det uttalade syftet är att kämpa för någon annan.
- En oförmåga att sätta sig in i den patriarkala verkligheten och vad den leder till för känslor hos de som utsätts för förtrycket. Detta leder i sin tur till att en ställer idealistiska krav på människor att ”inte hata” helt utan att försöka förstå hatet.
Dessa två saker är något som enligt mig tyder på att personen i fråga kommer vara en jävligt kass feminist även om vi nu rensar ut manshatet. Jag är helt övertygad om att en engagerad manshatare kommer att göra bra mycket mer för feminismen än en man som gnäller över manshat. Den första har själv mycket att vinna på feminism och är personligt involverad, den andra är uppenbarligen inte ens engagerad nog att vara i rörelsen om den inte utformas enligt hans regler.
Sedan tycker jag att det är grymt att det finns olika feministiska grupperingar som tacklar denna fråga på olika sätt. Det finns de som helt utesluter män, och det finns de som tycker att en ska samarbeta mer. Ofta handlar det mer om känslor än någon slags teoretisk hållning där en kommit fram till att män inte kan bidra; en känner sig helt enkelt inte trygg i miljöer där män vistas, vilket inte är så konstigt med tanke på mäns förtryck, mäns våld och så vidare, och en väljer utifrån detta att prioritera bort de män som eventuellt skulle kunna vara intresserade.
Jag ser inget principiellt fel med hållningen att en ska samarbeta med män, jag bara tycker inte att vi ska ägna oss åt att rensa ut ”manshatare”. Det är inte rimligt att kräva att alla involverade i en rörelse som kämpar emot patriarkatet ska vara ”moraliskt korrekta” på det viset som detta innebär. Vi har blivit förtryckta i patriarkatet, vi har blivit utsatta för mäns våld, och vi känner saker inför detta. Dessa känslor driver oss till feministisk kamp, och de driver oss också till att i mer eller mindre hög utsträckning avfärda män som grupp. Om en som man saknar förmåga att respektera detta så har en bristande insikt i vad det innebär att vara förtryckt i patriarkatet, och därtill bristande respekt för de som blir det att själva få definiera sin situation. Vi behöver inte dessa män i den feministiska kampen.
Exakt!!!!
”Ni måste göra som vi säger, tycka som vi tycker och inte ifrågasätta någonting med vår politik. In i ledet och håll käft” Är det du säger till männen. Låter väldigt hårt. Det är just sånt här som splittrar folk, när man drar sina åsikter till det extrema och blir trångsynt. Väldigt många håller med om att vi är alla lika mycket värda, och borde ha rätt till samma möjligheter osv, men att försöka få sin politik hörd genom att dela upp folk och genom ilska förvärrar bara allting, för då skapas motstånd just för att folk möts av hat. Svenska folket är trångsynt, det är det som är det stora problemet. Alla drar sina åsikter till det extrema, och sedan sitter man där och är envis istället för att lyssna på varandra och försöka samtala med varandra. På det här sättet kommer ni ingen vart. Ni får ursäkta om det är stavfel eller liknande i min text, jag är nämligen dyslektiker och inte så van att skriva så här. Vänliga hälsningar/Katten
Vilken bra beskrivning av dessa mäns beteende du kommer med.
Ja, en beskrivning som passar in på både vissa män och vissa kvinnor. Visst, jag ska inte säga ”ALLA män är inte så!”, för att det vet ni förhoppningsvis redan, plus att det brukar skrivas olika argument som man kan komma med på förhand i era texter så att man inte kan använda dem sedan, just för att de har avfärdats genom att förklara att ”de män som ställer dessa frågor, eller kommer med dessa argument är bara obildade och korkade”. Jag försöker inte föra något krig emot dig eller feminismen. Det jag säger är att man måste gå till väga på ett annat sätt för att slippa få så mycket motstånd, och för att inte riskera att bli för trångsynt själv. Och det gäller alla som lutar åt det extrema både på högern och vänstern. Ilska är något som gör oss alla mindre smarta och får oss att handla utan förnuft. Det jag säger är att ni måste öppna för ett samtal och en debatt som har som mål att hitta varandra och förstå varandra, inte trycka ner och knuffa bort alla som inte tycker exakt som du, eller som ifrågasätter det du tycker.
Tycker du har fel och att din kommentar bygger på en missuppfattning.
Det var ju ett bra svar. ”Jag tycker du har fel.” Beskriv då den missuppfattningen! Samtala! Sitt inte bara i ditt hörn och säg att du tycker att jag har fel. Säg isåfall varför varför du tycker att jag har fel. Du kan inte sitta och sprida dina politiska åsikter och övertala folk att tycka som du och endast kunna svara någon som ifrågasätter ditt tillvägagångssätt med att säga ”jag tycker du har fel”.
Jag har faktiskt ingen skyldighet att svara på dina frågor. Missuppfattningen jag talar om är den att mitt resonemang skulle innebära att jag kräver att alla skulle hålla med mig.
Nej det har du rätt i, du måste inte svara på mina frågor. Men du bygger din propaganda på hat. ”Kom i kontakt med ditt inre hat” är din slogan eller vad man nu ska kalla det. Med hat och ilska kommer idioti drastiska handlingar. Jag tycker att du förespråkar ett aggressivt tillvägagångssätt som bara gör det värre för dig och dina, och även de och deras. Eftersom ingen sträcker ut en hand så sitter ni på bägge sidor och blir mer och mer trångsynta gentemot varandra. Att du inte låter folk tycka som du hör ihop med just det. Du skriver argument och/eller frågeställningar som folk har kommit/kan komma med till dig, och sedan skriver du att de antingen är korkade eller obildade eller liknande. Personer du inte tycker man ska lyssna på. Och det lämnas därför inget utrymme för samtal. ”Jag pratar inte med folk som inte tycker som jag”, eller ”De som inte tycker som jag är obildade” tycker jag låter som en som inte tål folk som tycker olika.
Har lite svårt att ta din kritik på allvar med tanke på att jag aldrig skrivit så som du säger att jag skrivit.
Jag kan tillägga att jag läst flera inlägg av dig, och därifrån grundat uppfattningen om hur du ser på folk som inte tycker precis som du, så det är inte endast denna text jag syftar på. Jag ska även tillägga att folk på den högerextrema sidan också fått liknande inlägg ifrån mig, så detta är bara något riktat emot feminismen, utan extremismen.
Har som sagt svårt att ta din kritik på allvar då den saknar grund i verkligheten.
Det är självklart att du inte skrivit det med exakt de orden, men det trodde jag att du förstod. När jag har tid nu under helgen kan jag leta upp ett gäng sådana citat ifrån dig om det önskas
Jag vet att jag inte skrivit så, men jag kan ju inte besvara något som inte stämmer. Det måste du förstå.
<3 https://open.spotify.com/track/1GSyHgGIgUsEFOBg8OFCJf