Så många åsikter som jag innan tyckt varit korkade, extrema eller naiva som jag nu har anammat. Innan kunde jag bli rent förbannad å människor som tycker som jag gör nu och troligen finns det åsikter jag upprörs över idag om jag kommer anamma i framtiden. Tankar jag innan tog för sanning förefaller numera helt absurda i sin naivitet, samtidigt som tankar jag innan sett som idiotiska numera förefaller vara det enda rätta.
Jag tycker att det är fruktansvärt sorgligt med människor som inte förmår se utanför sina en gång fästa värderingar, inte på grund av att de inte är intelligenta nog att se andra perspektiv utan för att de inte förmår ändra sig med anledning av sin intellektuella stolthet.
Låt mig aldrig sluta utvecklas, och låt mig framförallt aldrig sluta ändra mig. Jag vill fortsätta se nya perspektiv och förkasta gamla tankar.
Jag beundrar dig för detta. Försöker själv bli bättre på att erkänna att jag ändrat mig eller haft fel, men av någon anledning så är det inte det lättaste. Tack för inlägget!
Håller med! Har läst och hört några gånger att en person säger: ”Förut tyckte jag att genus/feminism/socialism etc. var helt fel, men sen läste jag mer om det och nu har jag ändrat mig” och då kommer det alltid någon som ska säga: ”Men nej! Ändra dig inte! Stå för vad du tycker!”.
Det funkar ju säkert bra om man föds typ allvetande, men om man inte gjorde det, måste man då låtsas vara idiot för evigt för att inte vara svag och dubbelmoralisk? Låter rätt jobbigt faktiskt.
Ingen människa som lever slutar ändra sig. Att vägra att fundera över nya tankesätt eller reflektera över andra människors tankar är att vara död. Typ.
Ett roterande sinne osv!