Alltså när män ba FÖRFÄRAS OCH CHOCKERAS av kvinnors berättelser om förtryck och en själv ba ”ännu en dag i patriarkatet”. Blir extremt sällan förvånad längre. Luttrad som fan av att ta emot kvinnors erfarenheter under flera år.
Känns som att alla dessa chockerade reaktioner mest handlar om att urskulda sig. Kunna säga; jag visste inte. Nå, om du hade lyssnat på vad kvinnor sagt så hade du vetat att livet i detta samhälle inte är någon jävla dans på rosor för oss.
Hatar när folk använder ens historia för att kunna ”ta avstånd” och urskulda sig själv, sin egen del i förtrycket. Vilket mähä som helst kan ta avstånd från våld, våldtäkt och så vidare i teorin, svårare är att vara feminist i praktiken. Har noll respekt för dessa människor som sprider och FÖRFASAS över snyfthistorier men är helt oförmögna att se sin egen roll. Alltid detta: ”bra att du berättar om den brutala våldtäkten du blev utsatt för men jag tänker inte ta ngn kritik för mitt eget beteende, istället tänker jag sitta här och GOTTA MIG i din historia och i att jag minsann aaaaldrig skulle köra upp en flaska i en kvinnas underliv”.
Bara dra åt helvete med din förmenta jävla godhet och din upprördhet, jag vill inte ha den. Jag vill inte vara ditt välgörenhetsprojekt. Jag vill inte att du stirrar på mig med din förfasade blick, jag vill att du respekterar mig som individ, att du slutar förtrycka mig. Jag behöver inte din ”förståelse” eller ”sympati”, jag behöver att du slutar bidra till det system som var dag fortsätter förtrycka kvinnor.
jag träffade en ”feministman” ett tag som verkade vilja att jag skulle berätta hemska våldtäktshistorier till honom. Han frågade flera gånger frågor på ett sätt som att han fiskade efter dåliga erfarenheter där jag blivit utnyttjad. Att jag skulle berätta det i ”förtroende” eller nåt, samtidigt som han skulle klappa mig på armen. Jag förstår inte varför. Även om jag hade haft nåt hemskt att berätta skulle jag inte ha gjort det. Det är inte första ggn det händer. Har nån fler råkat ut för detta läskiga beteende?