Idag såg jag på SVT:s nya satsning ung och bortskämd. Jag har tre reflektioner.
- Det är fantastiskt att intresset för stroppiga och bortskämda människor med mycket pengar aldrig tycks sina, det har ju hållit stadigt och kanske till och med ökat sedan Svenska hollywoodfruar. Vad handlar det om egentligen, vad gör det spännande? Jag menar inte att kritisera dem som gillar det för jag tycker också att det är brutalt roligt, men jag fattar inte vad det är som gör att jag dras till det.
- Varför sysslar SVT med detta egentligen? Jag tycker inte att det känns som en relevant verksamhet att mata oss med sämre versioner av det vi redan får från diverse reklamkanaler. Här kan man snacka länge och väl om vad SVT ska vara till för, men inte fan är det detta?
- Tack tack tack mor och far för att jag fick börja laga mat hemma när jag var 11 och för att jag alltid fått städa efter mig själv både i mitt rum och i resten av huset. Jag skulle inte orka med att vara sådär handikappad i ”verkliga livet”.
Jag känner precis likadant. Jag är tacksam över att inte vara bortskämd. Glad över att inte ha skev verklighetsuppfattning och en mamma som kommer och tvättar min tvätt varje söndag.
1. Jag förstår inte heller fascinationen – men ändå fastnar jag där när jag zappar förbi… Hur kommer det sig?
2. Är det det här som man betalar TV-licens för?!
3. Jag håller med – tack för att man slapp bli en handlingsförlamad vuxen utan någon form av verklighetsförankring och bristande förmåga att använda det svenska språket på ett någorlunda grammatiskt korrekt sätt, liksom. Eller typ. Liksom.