Kategori: Julakalender

Lucka fem: bekräfta en kvinna.

En annan sak en kan göra, som är lite av en vidareutveckling på förra luckan ”Släpp fram en kvinna” är att förutom att släppa fram även aktivt bekräfta personen. Detta försöker jag göra så ofta jag kan genom att vara extra noggrann med att ge uppmuntrande kommentarer när osäkra personer som är ovana vid att ta plats, något som ofta sammanfaller med att vara kvinna, tar utrymme.

Personer som är vana vid att ta plats behöver i regel inte lika mycket uppmuntran. De har troligen en ganska grandios självbild redan som det är. Personer som är ovana vid att ta plats kan behöva bekräftelse på att det är uppskattat och att de kan tillföra något. bland räcker det inte med att bara lyssna och ta till sig, utan en måste även understryka detta genom att uppmärksamma det.

Ett typiskt exempel tycker jag är när en diskuterar något i en större grupp. Då kommer det ju oftast en massa invändningar, argument och nya infallsvinklar. Generellt så antar en en del av dessa tankar utan att säga något om det, och presenterar dem sedan som en del i ett större resonemang. I sådana situationer brukar jag vara extra noggrann med att påpeka varifrån den tanken kom ”från början” om det var en person som är ovan vid att ta plats. Jag tycker att det är viktigt eftersom det handla rom att synliggöra den personen inför gruppen, men också om att synliggöra inför den personen att insatsen spelar roll.

Jag tycker såklart inte att en ska ljuga och säga att en håller med när en inte gör det, däremot tycker jag att en ska vara extra noggrann med att uppmärksamma när personer som är ovana vid att ta plats kommer med något bra, både inför dem och inför de andra i sällskapet.

Detta kan såklart appliceras på både kvinnor och män, men eftersom män i regel tar mer plats så tycker jag ändå att det fungerar som en feministisk strategi.

Lucka fyra: släpp fram en kvinna.

Det här är en grej som jag försöker tänka på ofta, men som alla kanske inte kan applicera själva. Det är nämligen så att jag själv är väldigt duktig på att ta plats. Jag snackar för det mesta mycket, har inga problem med att säga vad jag tycker och försvara min ståndpunkt. Detta leder dock till att jag själv ofta är den som tränger undan andra.

Vissa tycker att en inte ska avbryta någon annan över huvud taget. Detta håller jag absolut inte med om. Folk avbryter varandra precis hela tiden och att själv inte göra det är att lämna över utrymmet till de som är mer buffliga. Däremot tycker jag att det är viktigt att tänka på vem en avbryter. Jag avbryter gärna människor som tar mycket utrymme men jag försöker tänka extra mycket på att inte avbryta den som har svårt att ta plats.

Om en tänker i termer av makt så kan en tänka att modet att avbryta andra och ta plats är ett privilegium som en kan använda på olika sätt. Det kan dels användas för att ta utrymme från de människor som annars tar detta utrymme, men det kan också användas för att släppa fram andra genom att respektera deras initiativ till att ta plats mer än andra. Jag tänker att det för en blyg person kan verka upplyftande om någon av de som brukar ta mycket utrymme respekterar när de ska tala. Att vara lyhörd och respektfull inför de som har svårare att ta utrymme är mycket viktigare än att visa upp detsamma inför de som gör det enkelt.

Det behöver inte nödvändigtvis handa om att ta mindre plats, men att fundera på på vems bekostnad du tar plats. Om det är så att du ofta avbryter andra så blir det nog tyvärr på ren automatik så att de du tränger undan är de som har svårare att själva ta plats, och dessa personer är väldigt ofta kvinnor. Att då tänka på det lita extra att att vara extra noggrann med att inte avbryta kvinnor, och framförallt inte kvinnor som har svårt att ta plats, men inte nödvändigtvis sluta avbryta de som tar plats själva, som ofta är män.

Lucka tre: umgås kvinnoseparatistiskt.

Det är ju en vanlig uppfattning att kvinnor inte kan umgås i grupp eftersom det blir så mycket skitsnack, och det verkar också vara så att många kvinnor har sitt huvudsakliga umgänge med andra kvinnor i grupper om två. Inte så att det skulle vara något fel med det, inte alls. Men det är också viktigt att bygga systraskap i större grupper.

Jag vet inte hur era umgängesformer ser ut generellt. Ni kanske umgås i något större kompisgäng eller engagerar er i någon aktivitet. Oavsett så tror jag att det kan vara en bra idé att försöka umgås mer kvinnoseparatistiskt. Kvinnoseparatism har flera fördelar. Dels så slipper en hamna i könsroller på samma sätt när det inte finns män i sammanhanget, eftersom det då inte finns någon som en kan definiera sin kvinnlighet utifrån på samma sätt. En annan fördel är att kvinnorna slippa serva männen med socialt arbete. I könsblandade grupper så uppstår ofta situationen att kvinnorna ombesörjer trevnaden, kommer på nya samtalsämnen om det blir tyst, tonar ner konflikter och så vidare. En tredje fördel är att det finns grund för att kollektivt diskutera erfarenheter av sexism och könsbundet förtryck.

Om det nu är så att ni redan umgås mycket i tjejgäng så tycker jag att ni ska betänka följande:

  • Vad gör ni när ni umgås? Det är absolut inget fel på att snacka om relationsproblem och liknande, det stödjer jag fullhjärtat. Däremot tror jag att det är viktigt att också fokusera på saker som inte rör sig om män. Försök att umgås ett större tjejgäng ett tag utan att snacka om män en enda gång.
  • När ni umgås, hur framställer ni det för varandra och för andra? Jag tänker att det är vanligt att det framställs som om en ägnar sig åt ”tjejgrejer” som män av olika anledningar mår bäst av att slippa. Alltså att en umgås med ”tjejerna” för att en ska kunna släppa fram sin kvinnliga sida. Om så är fallet: försök att tänka och tala annorlunda om det hela. Jag tror inte att det är positivt för jämställdheten att framställa kvinnors intressen som något män mår bäst av att hållas borta ifrån, däremot tror jag att det kan vara vettigt att belysa just detta med hur umgänge med enbart kvinnor kan vara frigörande från könsroller och känslomässigt arbete.

Jag tänker att det är viktigt inte bara att umgås med kvinnor, utan också att göra det på ett medvetet sätt. Att prata om saker och ting som relaterar till kvinnoförtryck, att stötta varandra och komma med råd och så vidare, inte bara i egenskap av att vara varandras vänner utan också i egenskap att som kvinnor kunna förstå många av de erfarenheter en får just genom att vara kvinna.

Lucka två: försvara en kvinna.

Inte sällan får en höra historier, både från män och från kvinnor, som handlar om hur förkastligt andra kvinnors beteende har varit i situationer där män är inblandade. Det kan till exempel vara en kvinna som varit ihop med någon eller som raggat på fel kille. Ofta innehåller den här typen av historier drag av slutshaming, alternativt att kvinnan pekas ut som ”galen” (typ hysterisk, väldigt känslosam eller liknande) och väldigt ofta så tar människor mannens parti framför kvinnans.

Jag tror inte heller att det är helt ovanligt att folk är i situationer där det talas om en kvinna på ett väldigt sexistiskt och nedlåtande sätt, men där en undviker att ta henne i försvar för att en inte vet ”alla sidor av historien” eller helt enkelt för att det känns obehagligt och det inte rör en personligen. Jag har själv varit i situationer där jag tänkt liknande, och bara svalt en närmast absurd historia om hur keff någon med hull och hår och dessutom spelat med eftersom det inte rör mig eller mina vänner. Jag har tänkt att det inte spelar någon roll då.

Jag har, sedan jag blev feminist, börjat att försvara kvinnor i mycket högre grad. Även när det är kvinnor jag inte känner så motsätter jag mig sexistiska omdömen. Jag brukar också försöka syna historier som bygger på att kvinnor har varit ”överdrivet känslosamma”, jobbiga, hysteriska och liknande när jag i högre grad har börjat förstå att detta ofta beror på hur könsmaktsordningen tar sig uttryck i relationer. Istället för att bara köpa historien om hur jobbigt en kvinna betett sig så brukar jag ställa följdfrågor om varför detta beteende kan ha uppstått.

Ett praktiskt exempel kan vara att en man säger om sin flickvän: ”åh, hon är så jobbig, hon ringer hela tiden och låter mig inte vara ifred”. Istället för att säga: ”nejmen vad jobbigt för dig, hon borde verkligen låta dig ha sin egentid” så kan en istället säga: ”men kan det inte vara så att du är dålig på att visa henne uppskattning och att hon därför reagerar med att söka mer bekräftelse?”. Jag tror att ni kan komma på en massa situationer där endast kvinnans reaktion beskrivs som själva problemet som båda egentligen varit med och konstruerat.

Poängen med detta är dels att visa systraskap även för kvinnor som du inte har en direkt relation med. Det bidrar också till att upphöja din egen och dina samtalspartners medvetenhet om hur de reaktioner som beskrivs som kvinnans problem ofta har uppstått i samspelet med någon annan, och att båda har ansvar. Det finns även en egen vinning att göra, nämligen genom att markera gränser inför dig själv och andra. Om du inte tillåter sexism riktad mot andra så blir det tydligt att du inte heller tillåter sexism riktad mot dig själv.

Lucka ett: uppvärdera systraskapet.

Jag börjar med att uttrycka mig lite svepande kring ett område jag kommer gå in mer specifikt på i några kommande luckor. Nämligen systraskap.

Ni vet hur en alltid hör om hur trevligt killar har det med sina killkompisar. Sina stora grabbgäng som går ut och har trevligt och dricker öl tillsammans. Ni vet hur den där manliga vänskapen beskrivs som så jävla genuin och äkta. De snackar inte skit utan är raka och ärliga, ställer upp i vått och torrt, sätter alltid varandra i första rummet och bla bla bla.

Dels tror jag att det ligger något i detta. Kvinnor socialiseras i vårt samhälle in i att prioritera manligt sällskap och manlig bekräftelse, vilket gör att våra relationer med andra kvinnor gärna blir lidande så fort det kommer upp ett manligt alternativ i bilden. Men jag tror också att många kvinnor tenderar att nedvärdera de nära relationer med andra kvinnor som de faktiskt har helt enkelt för att de lärt sig att manlig vänskap värderas högre.

Om vi ser på kultur där den kvinnliga vänskapen står i fokus så definieras denna vänskap ofta utifrån män på ett eller annat sätt. Kanske är det ett gäng singeltjejer som går till krogen tillsammans och raggar, eller så är det kvinnor som pratar med varandra om sina relationer till män. Det är sällan att vänskapen kvinnor emellan får finnas och tala för sig själv.

Så vad göra? Uppvärdera systraskapet! De flesta kvinnor har nog upplevt någon form av systraskap. Kvinnliga vänner som ni kunnat lita på till fullo, som ni kunnat prata om allt med. Även om de flesta kvinnor umgås mest med andra kvinnor så är många väldigt snabba på att påpeka att de har lika många, om inte fler, killkompisar och hur otroligt skönt, roligt och avslappnat det är att umgås med dem i förhållande till att umgås med tjejer.

Genom att inte bara sluta prata om vänskap med män som om det vore något lite finare, utan även vända på steken och prata om relationer till andra kvinnor på samma romantiserande sätt som många talar om vänskapsrelationer till män, så kan en sätta en annan samtalston kring kvinnlig vänskap och kanske även belysa hur sjukt det är att folk på ren vana häver ur sig saker som är direkt förolämpande mot halva mänskligheten.

Så nästa gång du är i ett sammanhang där det diskuteras vad en gjort med sina vänner, vad en har för relationer till dem och så vidare, pröva att bräka på om hur roligt du har det med dina tjejkompisar, om hur fantastiskt enkla de är att ha att göra med, om hur de förstår dig som ingen annan, om hur de alltid ställer upp och så vidare. Jag menar inte att du ska ljuga ihop något bara för att bevisa en poäng, men om du tänker efter finns det nog åtskilligt som du kan säga helt sanningsenligt. Och om du hamnar i en situation där någon börjar snacka om hur bra det är med manliga vänner, påpeka alla fördelar med kvinnliga dito istället för att sitta tyst eller säga att ”kvinnor är lika bra”. Vänd på det istället.

Vi kvinnor har också betydelsefulla vänskaper inom vårt kön, skillnaden är att vi inte har en hel kultur som kretsar kring att höja upp dessa. Vi har inga internetmemes, tv-serier eller böcker som går ut på att hypa våra relationer. Det finns ingen kvinnlig motsvarighet till Bromance eller Bros before hoes, ingen har brytt sig om att skriva en kvinnlig motsvarighet till The Bro Code. Och då får vi väl skapa vår egen. Så våga tro på systraskapets betydelse, våga hypa det och fundera på vad bara dina kvinnliga vänner kan erbjuda dig, vad de är bättre på, både inför dig själv och inför andra.

Med detta inte sagt att relationer med män skulle vara menlösa eller dåliga. Det är bara det att de har fått stå i rampljuset ett ganska bra tag nu. Ställ systraskapet där istället.

Julkalender: feministiska strategier.

Jag har funderat på det här med julkalender och kommit fram till att jag ska ha en med feministiska strategier som en kan applicera i vardagen. Syftet är att försöka peppa lite till att försöka agera feministiskt i vardagen, som kontrast till allt pessimistiskt gnäll som brukar äga rum här. Håller just nu på att sätta upp punkter och det verkar som om jag lyckas få ihop tillräckligt många för att ha en varje dag. Om det är något särskilt ni tycker jag ska ta upp, så skriv det.

Vad tror ni om detta?