Så hur är det i Uppsala?
I dag hade jag min första lektion. Då gjorde jag följande observation:
Men det var ände helt okej för det var ganska lättfattligt och verkade ändå finnas vissa värda personer.
Utöver det så har jag skrivit upp mig på en grundkurs i Yoga för att finna mitt inre lugn, som dessutom var svindyr. Berättigade det med att när jag funnit mitt inre lugn så kommer jag inte behöva köpa kläder. Jag ska också försöka få in en fot i kårradion och kårtidningen, speciellt att sända radio vore skitkul!
Jag trivs jättebra i mitt nya hem. Bor med likasinnade och trevliga människor som är intresserade av spännande saker.
Sedan har jag inte riktigt lyckats skaka av mig min ständiga oro inför framtiden, men jag jobbar på det. Även om den i mångt och mycket är befogad med tanke på hur prekär situationen för många akademiker är så är det jävligt onödigt.
Ja, gud ja, försök lägg ner det där med oro för framtiden (även om jag vet hur svårt det kan vara), låt inte den förstöra din pluggtid. Här kommer ett lugnande besked från framtiden: Det ordnar sig! Promise! 🙂
Finns ju tyvärr vissa indicier på att det inte gör det. Men onödigt med oro oavsett.
Nej. Akademiker får arbete i mkt högre utsträckning än de som saknar högskoleexamen. Även när det gäller ämnen som ex humaniora så får de allra flesta jobba de är kvalificerade för ett år efter utbildningen. Myten om akademikern som jobbar på McDonalds är just en myt, duktigt påspädd av att det finns rätt gott om personer som hoppar av sina utbildningar och får jobb på McDonalds (och att man inte får ett kvalificerat jobb för en utbildning man inte slutfört är ju inte särskilt konstigt)
Så ta det lugnt!
I högre utsträckning ja, men det är ändå svårare nu än det varit innan. Mycket beroende på ämne, såklart.
Åh, har också börjat plugga, nationalekonomi i Göteborg, såg att du läste samma i Uppsala. Så mycket driftiga ungdomar så! Hur känns utbildningen än så länge?
Ja, det är ju nästan bara män som är så dumma att de stannar kvar som lärare på universiteten när de kan gå till privata sektorn och tjäna mycket mer.
Tror du allvarligt att det är det det beror på? Ha!
Det ligger en hel del i det då kvinnor uppskattar mer fasta anställningar som saknas i början av den akademiska karriären och då väljer andra jobb som oftast är bättre betalt.
Du får nog langa källa på det påståendet.
En snabb källa på att kvinnor är mindre riskbenägna: ”Skillnader i risktagande hos fondsparare i en av Sveriges storbanker
Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Gävle/Institutionen för ekonomi” om du googlar hittar du lätt fler. Att det är förknippat med hög risk att stanna kvar i den akademiska världen antar jag att du känner till (låg sannolikhet att få forskningmedel och fast anställning)?
Det där var ett fruktansvärt långsökt sätt att använda forskning på. För guds skull.
Var vänlig och var konstruktiv i din kritik. 1) kvinnor är mindre riskbenägna, 2) en akademisk karriär är riskfylld. Utifrån 1 och 2 är det inte förvånande att färre kvinnor gör akademisk karriär.
Anta för en stund att det du säger är fullkomligt sant, det vill säga att kvinnor vill ta lägre risker etc. i en antsällning och att detta har en fullkomligt självklar koppling till proffessurer (vilket givetvis inte är en självklar slutsats då proffessurer tenderar att vara relativt säkra anställningar ) – vad tror du att den här tendensen beror på? Har X-kromosomen en särskild allel som gör kvinnor till mindre risktagande individer eller finns det kanske samhällsliga ideal eller miljörelaterade faktorer som gör att kvinnor anser att en mindre ansvarsfull post passar dem bäst? Exempelvis tenderar kvinnor i mindre jämställda länder att ta lättare deltidsanställningar oftare (utmanar vem som helst att visa en vetenskapligt korrekt genomförd studie som påvisar något annat samband) då det blir lättare att sluta när man skaffar barn och ska bygga upp hemmet, vilket i sin tur hör ihop med att kvinnan anses vara det könet närmast förknippat med familjeliv. Med andra ord har preferens för en viss typ av arbetsform eller karriär absolut ingen som helst relevans för huruvida en genusmässig tendens är i sin ordning eller inte.
Med andra ord;
Ditt argument i sin absolut mest rimliga utsträckning: Det är okej att färre kvinnor innehar proffessurer för att kvinnor i mindre utsträckning väljer dem. Anledningen till att de inte väljer dem är att de upplever att det inte passar dem. Detta är ett cirkelargument på gränsen till tautologi och håller inte för ens en ytlig granskning.
Anställningen som professor är mycket säker utan det är vägen dit som är osäker. Exempelvis händer det att professuren är den första fasta tjänsten personen får, 15år efter disputation… och det är otvetydigt så att inom många ämnen så är det uruselt betalt att vara professor då samma person kan få jobb som är betydligt bättre betalda.
Det finns de som hävdar att testoteronhalten förklarar mäns högre riskbenägenhet.
Jag har inte sagt något om det är ok eller inte, eller är i sin ordning! Jag har inte heller sagt att den mindre riskbenägenheten är den enda anledningen, bara att det är EN anledning.