Narkotika.

Fick denna fråga på frågestunden. Eftersom det skrivits ganska mycket om det i media på sista tiden så tänkte jag att det är läge att svara nu.

Är du för/emot legalisering av narkotika? Varför?

Det här med legalisering av droger är ju en ständigt pågående debatt. Jag kan säga att jag inte engagerar mig så mycket i den längre helt enkelt för att jag inte längre anser att den principiella liberala biten av det hela, rätten att göra vad man vill med sin egen kropp, är särskilt intressant längre. Jag tycker förvisso att det är galenskap att det i Sverige ses som brottsligt bara att ha droger i blodet, jag ser det som något slags minimun för att bli tagen för något drogrelaterat brott att man i alla fall blir ertappad med att bruka.

Jag tycker att det är ointressant att diskutera huruvida det är ”rätt” att folk knarkar eller inte. I mina ögon finns det inget fel med att inta substanser som tar en till andra psykiska tillstånd men det känns liksom jävligt irrelevant att ens diskutera. Det är som alkohol; vissa gör det och njuter av det, andra gör det inte och en tredje grupp har problem med det. Faktum är att droganvändning leder till problem i samhället och dessa måste minimeras. Att människor är beroende av droger är hemskt och ska inte viftas bort. Jag anser att man ska göra en avvägning mellan samhällsnytta och individens frihet när man beslutar om hur man ska bekämpa drogproblem. Om legaliseringen av en viss drog skulle leda till stora samhällsproblem så anser jag inte att det är värt det bara för att folk ska ”få göra som de vill”. Vad som däremot är en värre är att driva något slags ”krig” mot droger som inte leder till mindre mänskligt lidande utan mest bara till att personer i behov av vård istället ses som brottslingar och att man skapar en tydlig gräns mellan ”knarkare” och ”vanligt folk”. Dödligheten bland narkomaner är idag rekordhög, vilket kanske borde vara ett tecken på att den nuvarande strategin inte är så framgångsrik.

Jag tror att den antidrogpolitik som har först idag har fört mycket negativt med sig. Dels så tror jag att många personer har lärt sig att de missbrukare som samhällets fiender vilket gör att det skapas tydlig ”vi och dom”-känsla. Detta är i sin tur problematiskt eftersom det hindrar en smidig övergång mellan ett liv där man brukar droger och ett drogfritt liv på samma sätt som man kan ha med rökning eller alkohol. Du kan umgås med folk dom dricker fast du själv är nykter alkoholist men om man har haft drogproblem så måste man i regel säga upp med sina pundarpolare. Visst finns det droger som av naturen skapar den typen av barriärer runt de grupper som brukar den, typ droger som leder till snabbt och starkt beroende. Det finns dock många andra droger som folk inte brukar på samma premisser alls (även om man såklart kan bli beroende av dem också). Att folk använder eller har använt droger är enligt min uppfattning mycket vanligare än vad folk som inte använder droger inbillar sig men faktum är att man antingen måste gömma undan sitt bruk för människor i ens omgivning eller sluta umgås med folk som inte använder droger själva.

”Vanligt folk” har en uppfattning att droger är ett jätteproblem som drabbar få människor väldigt hårt och kretsar bland en liten och tydligt avgränsad skara människor som är lätte att känna igen på grund av vissa knarkarattribut. Man har ingen uppfattning om vad det finns för olika droger, i vilka kretsar de finns och vilka de reella riskerna är. Man har bara fått veta att droger är hemskt och farligt men har ingen egentlig kunskap att ta hjälp av vid sitt första faktiska möte med droger. Då blir det lätt så att man tror att alla droger medför samma risker men lite olika rus. När jag talar med inbitna drogmotståndare om droger vet de sällan särskilt mycket alls. Om de personerna sedan bli introducerade för droger och upptäcker att vissa (t.ex. cannabis) inte är så farliga så är risken stor att de tror att det är fritt fram (fram till heroin då som alla vet är farligt).

Att få ett drogfritt samhälle är över huvud taget inte en realistisk vision och jag vet inte heller om jag ser det som eftersträvansvärt. Visst har droger lett till mycket skit men även till mycket bra saker såsom njutning, intressanta psykiska tillstånd, nya tankar och så vidare. Hur man ska hantera problematiken som uppstår när folk använder droger ser jag framförallt som en empirisk fråga, något forskarvärlden får ta över och försöka lösa så gott de kan. Det har i svensk politik länge funnits en ”vision” om ett drogfritt samhälle som tyvärr inte tagit oss någonstans, det är hög tid att överge den nu.

För att svara på frågan om vad jag personligen tycker (med brasklapp för att jag helt saknar adekvat bildning på området) så kan jag säga att jag är helt för en legalisering av cannabis för personligt bruk och skulle helst se att vi hade någon slags systembolagsliknande lösning. Anledningen till att jag vill ha det skött på det viset är att drogindustrin är jävligt smutsig och jag skulle gärna se att man i samma veva som man legaliserade det såg till att i alla fall Sveriges konsumtion var fri från sådant. När det gäller andra droger som inte är särskilt skadliga eller beroendeframkallande såsom LSD och svamp så tycker jag att man ska avkriminalisera för personligt bruk och innehav men inte sälja, detta eftersom dessa droger ändå inte är efterfrågad av en såpass stor grupp i samhället att det (troligtvis) kommer ske någon exploderande efterfrågansökning. När det gäller droger som är lätt att bli beroende av eller som gör folk skadliga för sin omgivning såsom heroin, tjack, kokain och så vidare så tycker jag att man ska ha en hårdare lagstiftning, däremot tycker jag att den som har beroendeproblem ska kunna få drogen de är beroende av eller något substitut utskrivet som läkemedel (som då ska intas under uppsikt så att de inte sprids ut i samhället).

Detta med att tunga droger skulle ges till missbrukare kan verka konstigt men det finns flera olika skäl. Dels handlar det om att tunga missbrukare ofta begår brott eller säljer droger för att upprätthålla sitt missbruk vilket gör dem farliga för allmänheten eller ökar spridningen av droger. Det handlar också om att få någon slags kontakt med ”samhället” som ju kan vara till nytta om man bestämmer sig för att sluta. Framförallt ser jag det dock som en fråga om att man även som missbrukare förtjänar någon slags värdighet i sin livsföring och värdighet för mig är inte att ständigt jaga efter nästa fix.

Jag tycker att det ska vara tydligare i narkotikapolitiken vilka människor det är man vill hjälpa. Om det handlar om att hjälpa människor med drogproblem har man misslyckats fatalt. Om det däremot handlar om att ge medelklassmänniskor med duktiga barn en falsk känsla av trygghet och att samhället ”gör något” så visst. Känner väl dock inte att det är en så rimlig målsättning.