Fan vad det alltid ska talas om hur otroligt otydliga kvinnor är. Män kommunicerar liksom med raka besked, man fattar vad de menar, medan kvinnor irrar omkring i snårskogar av liknelser och betänkanden, otydligheter och så vidare. Gud vad jag inte kan känna igen mig i denna beskrivning av könen! Jag tycker att de flesta människor är ganska dåliga på att tala klarspråk, men jag upplever att kvinnor och män är ganska jämspelta.
Min teori om detta är följande: vissa män spelar förståndshandikappade i relationer eftersom de inte har lust att bry sig om vad tjejen tycker och vill. De är som föräldrar som inte vill inse att deras barn röker, de ignorerar aktivt det som för varje människa står i öppen dager. De tycker att tjejen måste säga rakt ut när hon är i behov av lite närhet, kärlek eller stöd. De lägger ansvaret på att kommunikationen i förhållandet fungerar på kvinnan, som måste uttrycka sig som om hon talade med ett barn. Detta förklaras med att tjejer är så himla svåra att förstå sig på, men det är ständigt hans uppfattning av vad som är god kommunikation som får styra. Alternativet att han borde bli mer uppmärksam diskuteras inte.
Visst finns det personer som förutsätter att folk ska läsa mer mellan raderna än vad som är brukligt, men det finns även de som struntar i att försöka förstå saker som borde vara helt jävla uppenbara. Fundera lite på det nästa gång.
De som hävdar att kvinnor är otydliga medan män är raka har troligtvis aldrig varit i en romantisk eller sexuell relation med en man. Det hade ju varit trevligt för mig som heterosexuell kvinna om det verkligen vore så att män var raka i sin kommunikation, men det är de inte. I alla fall inte i större utsträckning än vad kvinnor är det.
Jag håller verkligen med om att många killar spelar dumma i relationer för att slippa ta ansvar. Alla gånger tjejen blir besviken så skylls det på att hon inte har varit tydlig nog. Ärligt talat, vilket vuxen människa förstår inte att ”jag är ledsen” rimligtvis också betyder ”trösta mig”? Eller att ”den här restaurangen ser trevlig ut” betyder ”här vill jag äta”? Jag vägrar tro att män inte förstår så pass enkla budskap.
Nej, i så fall angränsar de ju till förståndshandikapp. Speciellt det första budskapet tror jag att många män med vilje misstolkar.
Håller med. Själv har jag fått höra ”Jag kan inte läsa tankar!” då jag påpekade att jag aldrig fick kramar då jag var ledsen. Om nån inte har grav autism bör ju den personen förstå att någon som gråter i fosterställning kanske vill ha en kram av sin pojkvän.
Håller även med Matilda ovan.
Usch, påminner mig om en gång då jag grät skitmkt och Emanuel bara ignorerade det. Riktigt otrevligt och obehagligt.
Jag har träffat många män som kommunicerat på det sätt som enligt den klassiska fördomen bara ”otydliga” kvinnor gör. ”Den där restaurangen ser trevlig ut” eller motsvarande i en jobbkontext till förbannelse och sedan sura när man inte förstått. MÅNGA. Jag har också träffat ett antal (i arbetet) som gjort det till en vana att uttrycka sig så att man inte kan säkert säga om de menar ja eller nej, för att liksom kunna gå skadeslösa ur situationen oavsett hur slutresultatet blir (en erkände det faktiskt på en direkt fråga ”Nu uppfattar jag det som att du försöker säga nej så att det låter som om du säger ja, stämmer det?”, vilket han skall ha poäng för).
Hm, visst kan du ha rätt många gånger men ibland tror jag faktiskt det har att göra med att kvinnor är bättre på att kommunicera och därför uppfattar hintar mm lättare. Kvinnor har fått öva mycket mer på kommunikation under livet än män, flickor uppmuntras till sociala lekar medan pojkar uppmuntras till fantasilekar och konstruktionslekar. Sen är det hela den där ”boys dont cry” grejen, pojkar lär sig tidigare att det inte är önskvärt att de visar känslor i form av ledsamhet, en ledsen pojke som börjat bli lite äldre får inte samma tröst av sina föräldrar som en mindre pojke eller jämngammal flicka (min teori här) utan uppmuntras och lär sig i stället att gå undan om han mår dåligt och inte visa sina känslor öppet, därför förstår han sedan inte när andra vuxna har ett behov av tröst, han kanske även lärt sig känna skamkänslor inför gråt och ledsamhet och blir därför illa till mods när andra visar det öppet. En pojkvän till mig sa när jag frågade honom varför han inte tröstade mig att ”men när jag blir ledsen vill jag vara ifred, jag trodde du också ville det”, kanske var det en undanflykt, men jag vill inte tro det, om inte skulle det innebära att vi faktiskt hanterade ledsamhet på olika sätt.
Har en äldre killkompis vars flickvän och jag är väldigt nära vänner. Han förstår seriöst inte vad hon menar oftast, han brukar fråga mig vad det är hon egentligen vill ofta så får jag översätta hennes ord till hans språk. Så i vissa fall stämmer det, och han är inte alls korkad på något vis, de bara uttrycker sig olika. Hon uttrycker sig många gånger mer dunkelt än vad han gör, på ett vis han helt enkelt inte fattar även fast han är mycket mer klipsk än vad jag är.
Fruktansvärt bra inlägg. Tror att du har helt rätt.
Tycker verkligen inte det stämmer, iaf inte här i England. Här talar ingen klarspråk, alla bara velar och är jobbiga. Relationer som jobb, ingen säger rakt ut vad det är som gäller! (Vet inte om jag tillförde något till diskussionen alls nu, men fick iaf gnälla av mig lite)
Har noterat samma sak i England…
Det är nedlåtande och naivt att hävda att män spelar förståndshandikappade. Alla tolkar saker och ting utifrån de erfarenheter de har och är man van att folk säger vad de tycker så tolkar man efter det. Tror som skrevs ovan att män är mindre tränade på att tolka nyanser och att kvinnor tolkar in saker som inte finns. Det bästa rådet jag fått är att det är ditt ansvar som kommunikatör att se till att den du kommunicerar med förstått. Detta har hjälpt mig en hel del, både privat och på jobbet 😉
En sak jag har noterat med kvinnor i relationer att de kör med bestraffningar. Om man inte tolkar rätt så blir man bestraffad på olika sätt. De kan tex vara sura jättelänge bara för att man missade vilken restaurang de egentligen ville äta på och som de sa var trevlig men inte spelade någon roll. När man gullat med dem och fått fram vad det var är de sura ett tag till bara för att göra en poäng av det hela.
Men nu skrev jag ju inte att ”män är förståndshandikappade” utan att ”vissa män spelar förståndshandikappade”. Och angående ansvar så kan man faktiskt också förvänta sig att personen man talar med anstränger sig för att förstå, vilket inte alltid är fallet.
Det du beskriver nedan är inget jag själv sett, men något jag hört om. Det är ett tråkigt beteende.
Normalt tycker man att ansvaret för något ligger hos den som agerar, i detta fallet den som vill kommunicera. Är det inte väl enkelt att försöka överföra ansvaret på någon annan? Tycker egentligen inte detta är en man vs kvinno fråga, utan det finns nog lite var stans.
Ang bestraffning så har jag upplevt det med de flesta kvinnor jag varit ihop med, man jag kan ju ha taskig smak 😉
Och kvinnan är alltså den som vill kommunicera? Mannen vill inte kommunicera?
Precis! Problemet är ju i stor del att kvinnan får dra det tunga lasset i kommunikationen i relationer.
Det är ju skillnad på olika situationer. I en vänskaps eller kärleksrelation så tycker jag att båda ansvarar för att kommunikationen är god. Man kan såklart inte förväntas förstå allt, men man måste ändå anstränga sig för att begripa.
Sant. Det är alltid den som vill ha något sagt som har skyldigheten att uttrycka sig så den andre förstår.
Men du måste ju ändå självbegripa att den som mottar meddelandet kan vara mer eller mindre angelägen om att uppfatta det. I en relation måste man ju hjälpas åt!
Selv er jeg en kvinne ihop med en mann som er långsur og ikke vil si hva som er galt direkt, som jeg må gulle med før han blir glad igjen. Han fungerer så at han må ha litt tid før han kan ta tak i en konflikt, og jeg vil prate ut om alt direkt. Vi får det til å funke allikevel, krever bare litt tålamod og forståelse 🙂
Synes faktisk det nesten alltid handler mer om individer enn hva det gjør om kjønn, jeg holder med Fanny, blir irritert på stereotypien om at bare kvinner er utydelige.
Jag håller inte med. Jag tycker inte att det är att spela dum att inte förstå antydningar eller veta vad som är fel utan att bli tillsagd. Min man tjurar själv ibland utan att berätta vad som är fel och det är väldigt svårt att gissa vad som hänt. Naturligtvis kan man inte säga att ett kön gör fel när det kommunicerar, däremot kan man säga att det kan vara enklare att förstå vad en person säger när hen inte lindar in det i antydningar utan rakt tal.
Visst kan det vara så att vissa män spelar dumma och aktivt ignorerar vad deras flickvänner säger, men så kan jag tycka att det är tvärtom också – speciellt eftersom män inte direkt uppmuntras till att vara öppna med sina känslor.
Vissa förstår väl inte på riktigt, andra anstränger sig nog mest inte, är min gissning.
Jo, kanske det. Det jag tycker är iallafall att det är destruktivt att tala om manlig och kvinnlig kommunikation, precis som du säger. Jag tror att det lika väl kan vara så att män fått lära sig att de inte skall prata känslor, som att de bara inte VILL förstå sina flickvänner.
Ja, det med. Men den typen av män som brukar bräka om detta är i regel sådana som känns väldigt ointresserade av kommunikation. Förresten är även av samhället inlärda drag personlighetsdrag.
Men hur stor del av mänskligheten är det då som väljer att ignorera sina flickvänners behov? Jag kanske är blåögd optimist, men jag föredrar att tro på att män som inte förstår varför flickvännerna tjurar faktiskt inte vet varför, snarare än vet varför men väljer att ignorera. Jag ser själv ibland hur jag beter mig – jag vill inte säga vad jag vill, utan jag vill att han skall välja vad jag vill utan att jag skall behöva berätta det, och sedan blir jag sur när han väljer fel. Och min man är likadan ibland. Det känns inte rätt att säga att stora delar av manligheten liksom skiter i sina flickvänner och föredrar att bara ignorera dem än att vara ”känslomässigt involverade”. Och visst är vi kvinnor dåliga på att förklara i reda ord vad vi vill och hur vi vill ha det ibland, vi är ju uppfostrade till att inte ställa krav och inte vara obekväma, och visst är det vårt ansvar att faktiskt berätta hur vi vill ha det och hur vi tycker och tänker. Inte bara vårt ansvar (män har ju också ett ansvar att lyssna, tänka och svara med hur de vill ha det och hur de känner), men delvis.
Och du bestraffar din man för att han inte förstår dig?
Missförstå mig rätt nu: detta är inget beteende jag säger är specifikt för kvinnor (som sagt, min man är lika skyldig som jag själv), eller något beteende som är acceptabelt. Bestraffar är ett dåligt valt ord.
På bestraffning syftade jag på att fortsätta vara sur bara för att göra en poäng. Har aldrig varit ihop med en kille så jag har ingen erfarenhet av hur män beteer sig i motsvarande situation.
Tja, är jag arg är jag arg. Löser man problemet brukar jag sluta vara arg. Däremot brukade jag tycka att det var jobbigt att behöva vara direkt och ärlig med vad jag egentligen tyckte och tänkte när jag var yngre, och då kunde jag bli frustrerad över missförstånd.
Du ÄR väl en man, eller? Hur brukar du bete dig? Är du någonsin sur utan direkt anledning? Tjurar trots att du egentligen inte har något att tjura över? Beter dig mindre än perfekt, och på så sätt straffar din tjej för något hon egentligen inte gjort fel? Tänk, jag har aldrig varit tillsammans med en tjej, men lyckas på något sätt ändå minnas hur en tjej i mina tidigare förhållanden betett sig…..
Som man är jag ju per definition perfekt, vad annat hade du väntat dig?
Om du är arg för att du är är arg så är du inte arg för att straffa någon vilket är vad jag har upplevt av andra kvinnor än dig.
Nå, man kan ju vilja straffa ngn för att man är arg på hen…
Dålig stil att inte orka vända på kakan och ta en titt från andra sidan. Aj, vilken besvikelse! Det är ju lätt att prata om hur jobbiga tjejerna kan vara om man ignorerar det faktumet att kön ofta inte har med jobbighet att göra – alla är vi jobbiga, ologiska och arga över ingenting ibland, man eller kvinna. Att endast tillskriva detta damerna är ju att göra en skev bild av verkligheten.