1 Och jag skapade ditt lidande med min dömande blick. Du kunde inte värja dig mot att jag tyckte du borde må dåligt över det som varit mellan oss.
2 jag ville inte att du skulle lida men jag såg ändå till att det blev så. Gör det mig till en dålig person. Jag vet inte. Jag vill att det ska vara så för jag uppskattar enkelhet i sakernas tillstånd och gott och ont är koncept jag absolut kan förstå. Jag gillar inte komplexiteten med ondskan inom oss. Jag vill ha en tydlig riddar kato jag kan döda och förvandla till en hög stenar med mitt svärdshugg.
3 du låg där i badrummet med axlarna uppdragna så högt och du blödde och jag frågade vad du gjorde och du ljög och jag låtsades tro på dig och jag trodde på dig för jag orkade inte den outhärdliga vetskapen om att du visste att jag visste men ändå inget gjorde. Jag låtsades inte förstå att du led i ditt kött och ditt kön som jag skapat åt dig. Och du trodde mig på samma stumma sätt.
4 vi behövde denna ömsesidiga förnekelse av de som var vi baby och jag är inte den som förnekar mig. Finns där mat äter jag den finns där en kvinna äter jag henne finns där sprit dricker jag den. Jag förnekar mig inte har aldrig förnekat mig. Det ligger inte i min natur. Och inte heller förnekade jag sig min baby denna söta söta lögn.
5 och dina ögon var som stora svarta pärlor plockad ur en mussla på havets botten trots att det är så farligt. En gnistrande pärla som jag ville putsa ren.
6 jag är ett vilddjur och du är min slätt jag ska springa på av och an och ändå känna mig instängd. Instängd på det sättet en känner sig när en går i samma spår trots att det finns en miljon outforskade och oskapade stigar. När en blir sitt eget smärtsamma fängelse. Så verkligen instängt. Så isolerat. Och ändå kan en inte sluta med mindre än att dra upp varje rot.
