Hannah har dragit igång sitt wtf-projekt igen, som handlar om olika personers tillfällen då de insåg att det finns könsroller eller ojämlikheter mellan könen. Projektet är tänkt att handla om både feminister, antifeminister, jämställdister eller människor som bara har åsikter om jämställdhetspolitik. Bredden på åsikterna som presenteras gör det intressant, tycker jag.
I alla fall så tycker jag att alla ska mejla eller kommentera sina historier hos Hannah så hon får något att rita serier av! Kom ihåg att du inte behöver sätta dig i något fack i jämställdhetsfrågan, det räcker med att du har nått en viktigt personlig insikt om jämställdhet, genus eller liknande som du vill dela med dig av.
En av Hannahs wtf-serier.
Hej, tack för tipset. Jag kikade in hennes blogg och hon verkar vara en tänkande och intelligent människa.
Jag tillhör inte någon mansrättsaktivistisk grupp och jag är inte ett jättestort fan av Pär Ström mfl. Jag vet inte heller om jag skulle våga påstå att killar/män har det värre än tjejer/kvinnor i samhället (globalt så är det natruligtvis rimligt att beskriva tjejer/kvinnor som förtryckta) , MEN – och det här bottnar i personliga erfarenheter – en sak som ni kvinnor inte behöver handskas med i lika stor, och själsligt förgörande, omfattning, är; ensamhet.
Är man ingen dominant macho-kille så är det inte alltid så kul att vara heterosexuell man i dagens samhälle. Jag tror inte att ni kvinnor kan sätta er in i den smärtan som åtminstone jag (och säkert ett inte obetydligt, troligen växande, antal män till) känner p.g.a. ensamhet. Eftersom jag är blyg och inte är macho så lever jag inte upp till det manlighetsideal som krävs för att man ska bli respekterad av sin omgivning och få tjejer att bli attraherade. Resultatet blir då ensamhet, kanske inte i bokstavlig bemärkelse, men ändock en avsaknad av ett normalt socialt liv, och eftersom man av samhället beskrivs tillhöra den privilegierade eliten (vita, heterosexuella män) så finns det ingen man kan vända sig till.
Alla föraktar svaga, heterosexuella män. Andra män gör det. Kvinnor gör det. Tillochmed feministerna och de som säger sig ogilla könsroller föraktar män som inte lever upp till manlighetsidealet.
Det är fel att ha en kvinnosyn som härstammar från 50-talet, men att ha en manssyn som härstammar från stenåldern eller längre bak än så är det inget fel med.
Jag tror inte kvinnor generellt vill ha machomän, utan mer män med status. Att vara en ”machoman” är ett av flera sätt att få status från din omgivning och därmed dra till dig kvinnors uppmärksamhet. Det finns även många andra sätt att få status i omgivningen, genom att vara framgångsrik (relativt andra), att ha mycket pengar, etc.
Som exempel så kan ju sägas att Justin Bieber är sanslöst populär hos en viss målgrupp kvinnor men nog inte direkt kan anklagas för att vara en machomän men väldigt framgångsrik.
Men vill inte män ha kvinnor med status då? Statusen kanske inte mäts utifrån samma premisser, men det är ju inte som att män inte värderar alls. Att få detta till ett förtryck mot män tkr jag är mkt konstigt.
Jag har inte sagt något om förtryck mot män. Jag är rätt insnöad på evolutionspsykologi när man kommer till dessa områden och tror därför inte att det är något vi i någon större utsträckning kan göra något åt. Man kan inte tvinga någon att bli attraherad av någon annan.
Och nej, män verkar leta efter helt andra saker än status* när de letar efter kvinnor att bilda familj med.
* Nu sitter jag inte inne med någon slags universaldefinition av status men som jag använder det och som jag förstått det så innebär status en hierarkisk ordning jämfört med andra inom samma grupp (här då framförallt män).
eller, nu blev det nog inte helt korrekt här. Det är klart att män rangordnar kvinnor och sitter in dem i sina egna hierarkier och kan man därför säga att du har rätt när du säger ”Statusen kanske inte mäts utifrån samma premisser, men det är ju inte som att män inte värderar alls.”
Jag menade mer att saker som framgång, pengar, ett visst beteende etc. inte är de saker som män bedömer som viktiga(st).
Så jag gör en liten pudel här och ber om ursäkt för att jag skriver innan jag tänker och läser dig ordentligt.
Kanske är inte pengar en viktig faktor, men framgång och ”visst beteende” är väl viktiga faktorer för män med.
* Framgång. nej, inte som jag kommer ihåg det. I vilket fall inte alls på samma sätt som kvinor värderar det. Man kan exempelvis se att det bland arbetslösa (dvs. icke-framgångsrika) är väldigt mycket större andel män än kvinnor som är singlar medan det är motsatt förhållande vid karriärsmänniskor med bra och fina positioner (dvs. framgångsrika).
* Visst beteende: var mer en omskrivning till Rickards prat om machobeteende. Finns det något motsvarande för kvinnor som entydligt är väldigt framgångsrikt?
Nå, det beror väl på vad man lägger i begreppet ”framgång”.
Det är klart det finns olika beteenden som är mer framgångsrika, ofta könsstereotypa sådana.
Jag tror att många kvinnor undviker arbetslösa män, men jag tycker också att det är relevant att betänka att förmodligen inte HELA sanningen ligger i att kvinnor naturigt undviker. Den man som karriärsmässigt är framgångsrik har förmodligen oftare än en arbetslös ett driv & strävan mot ’vinst’ vilket givetvis är ypperligt i raggjakten & den som är arbetslös mår inte allt för sällan dåligt över situationen & känner sig mindre värd vilket denne även signalerar för kvinnor i omgivningen.
Med detta inte sagt att jag inte tror att status är relevant, men jag tror som sagt att det även är relevant att även se till annat för att finna orsak & samband.
Varför evolutionspsykologi? Just att kvinnor har valt män med pengar att bilda familj med har ju främst med att göra att de har varit HELT EKONOMISKT BEROENDE av männen. Ju mer jämställda samhällen har blivit, detso mindre inkomstskillnad är det generellt inom par. Däremot är ju inte det tänket helt borta, men det är uppenbarligen inte statiskt. Om man jämför med t.ex. USA eller andra konservativa länder, där diverse könsprofeter öppet hävdar att det är fundamentalt för mäns självkänsla att kunna försörja familjen och få sex på beställning, har evolutionen gått olika fort där eller? Eller är samhället en komplext än så? Det verkar skönt att kunna tro på evolutionspsykologi, det ger enkla svar som man passa in i sin egen tolkningsram. Kanske kan lära mig lite om horoskop också.
Mäns strävan efter en vacker kvinna är givetvis en strävan efter en kvinna som besitter status, som även kommer att smitta av sig på kvinnan, på samma sätt som kvinnan strävar efter den i yrkeslivet framgångsrike mannen vars status kommer att smitta av sig. Jag ser absolut INGEN skillnad i dessa olika typer av statusar annat än att dom är könsstereotypa. Det är såklart generaliserat. Skönhet är en mycket betydande status hos en kvinna vad gäller möjlighet att välja & vraka bland män som vill ta del av detta.
Fast Justin Bieber blev ju inte populär för att han var framgångsrik och hade status, han blev ju populär när han sjöng gulligt på youtube och det har lett till att han nu är framgångsrik.
så du menar att framgångsrika sångare inte är mer eftersökta av kvinnor än icke framgångsrika sådana (även om man korrigerar för hur många som känner till dem)? Eller att Biebers popularitet (dvs. hur många tjejer han kan få) inte har vuxit ju mer framgångsrik han blivit?
Vad är hönan, vad är ägget. Marilyn Monroe var ju t.ex. extrem eftertraktad. Blev hon framgångsrik pga eftertraktad eller tvärtom?
Tänker lite att det gäller för alla artister eller produkter eller vad som helst. Om fler gillar det tror andra att det är bra också. Sen var nog inte Justin Bieber det bästa exemplet eftersom han blev extremt känd på youtube.
Iaf, jag håller dock med dig om att kvinnor tenderar att dras till män med hög status och män dras till kvinnor med låg status. Det är ju sant att de flesta singlarna finns bland lågstatusmän och högstatuskvinnor. Vi har dock vitt skilda förklaringsmodeller till detta.
Tycker att det är lite trist att de flesta av svaren du har fått har hängt upp sig på småsaker i det du skriver. Jag förstår och har sympati med vad du upplever. Problemet med genussystemet är ju tvådelat, dels finns det en struktur där män generellt är överordnade kvinnor. (observera att detta alltså inte behöver vara sant på individnivå) MEN GENUSSYSTEMET INNEHÅLLER OCKSÅ GENUS, eller könsroller. En tydlig uppdelning i vad män och kvinnor förväntas och tillåts vara. Detta slår såklart mot både män och kvinnor, och DET SLÅR OLIKA MOT MÄN OCH KVINNOR.
Det stora problemet med genus är att det begränsar. Därför kommer genus framförallt att drabba dem som av olika skäl inte känner sig hemma i sitt genus. Män som inte är macho eller kvinnor som inte är tysta får problem av samhället. Pga att mannen är norm i genussystemet så KOMMER DET VARA SVÅRARE FÖR MÄN ATT BRYTA SITT GENUS ÄN FÖR KVINNOR. Det kanske låter konstigt men det beror på att när kvinnor gör eller är på manligt kodade sätt så är det både positivt och negativt laddat. Det är negativt kodat att kvinnan är ”okvinnlig” men positivt att hon gör något som är högt värderat i samhället. (Hilary Clinton är ett utmärkt ex på detta, hon får mkt respekt för sin karriär, men samtidigt ofta kritik och smädelse för att hon inte är tillräckligt kvinnlig.) Män som bryter in på kvinnligt kodade områden däremot gör något dubbelt negativt, de är dels omanliga och dels är det något som är sämre än att vara manlig, att vara kvinnlig. Det finns många ex på att det fungerar så här. Tex gjorde Vi föräldrar en undersökning där en stor andel föräldrar med döttrar kunde tänka sig att inreda deras rum med pirattema men ytterst få föräldrar med söner kunde tänka sig att inreda med prinsesstema.
Genus innebär också att olika problem drabbar män och kvinnor i olika utsträckning. Jag tror precis som du skriver att män oftare drabbas av ensamhet (kanske inte för att det är svårare för män att få en kärleksrelation men därför att kvinnor oftare har andra starka relationer vid sidan av sina kärleksrelationer), kvinnor å andra sidan drabbas oftare av objektifiering. Ett annat ex är att män oftare drabbas av våld i offentliga miljöer och av okända förövare och kvinnor oftare av våld i hemmet och av närstående.
Jag förstår också att du är drabbad av förakt även från feminister. Även om feminister har en analys av könsmaktsordningen och vill skapa jämställdhet så ÄR FEMINISTER OCKSÅ EN DEL AV DET SAMHÄLLE OCH DE STRUKTURER DE VILL BEKÄMPA. Feminister står inte på något sätt över normer i samhället och det är svårt att frigöra sig från normer som man är uppvuxen med och insocialiserad i.
Men, och det här är viktigt, det finns ingen motsättning mellan problem baserad på könsroller som drabbar män och de som drabbar kvinnor. Vi måste inte välja om vi vill fokusera på problem som drabbar män eller problem som drabbar kvinnor. Tvärtom. ETT SAMHÄLLE MED ÖPPNA GENUS LÖSER PROBLEM FÖR BÅDE MÄN OCH KVINNOR.
Ja, absolut. Grejen med det som Rickard anför är att det väldigt ofta kmr från mansrättsaktivistiskt håll som ett problem som drabbar specifikt män, det vill säga att kvinnor väljer partners på olika grunder. Detta ”problem” drabbar ju såklart alla, för alla väljer ju partners utefter olika måttstockar, men de ser olika ut för män och kvinnor samt för olika individer. Visst kan man föra en agenda som syftar till att bryta upp genus, men det vill de flesta feminister faktiskt göra. Det kan hända att Rickard bara uttryckte sig dåligt och att vissa övertolkade pga att liknande problemformulering ofta används för att bevisa hur synd det är om specifikt män, i ngn slags kritik mot feminismen.
Det är helt fel att kvinnor bara blir attraherade av män som är ”macho”. Jag vet jättemånga som tycker att det verkligen drar ner attraktionen. Du skriver ”eftersom jag är blyg och inte macho”, macho och blyg är inte varandras motsatser. Du kanske har sociala problem för att du är blyg, INTE för att du inte är macho. Att som man vara social och utstråla självförtroende är absolut inte samma sak som att vara macho. Det känns som att du drar på dig offerkoftan och skyller på kvinnors påstådda manssyn för att du har problem socialt. Blyghet är något som försvårar för alla, även kvinnor. Nu ber du ju inte om råd, men jag tror att det skulle vara mest konstruktivt om du sökte hjälp för din blyghet och bristande självkänsla. Och om du mest träffar tjejer som på allvar bara föredrar killar som är macho, alltså superstereotypt maskulina, så lär ju inte dessa vara värda att satsa på ändå.
Jag tror att ”macho” och ”status” för många upphör att sammanfalla när man passerat tonåren. Det finns även vuxna kvinnor som attraheras av machobeteende, men de är våldsamt mycket färre än gymnasietjejerna som gör det. Dock syns ju detta inte så väl om man väljer krogen som plats för att studera mänskligt beteende, då rätt många är rätt så på apstadiet där, oavsett om man är berusad eller inte. Det finns rätt många kvinnor som inte är intresserade av ”machomän” och som inte ser frånvaro av machoegenskaper som att vara ”svag”, men ibland upplever jag det som att män som klagar på att kvinnor bara vill ha machomän med stor ihärdighet fortsätter och fortsätter att se och satsa på främst de kvinnor som motsvarar vad som i gymnasiet var de eftertraktade tjejerna som vill ha machokillarna. Vidare undrar jag varför man som ickemacho man väljer att etikettera sig som ”svag”? Macho har i mina ögon väldigt lite med styrka att göra.
Jag håller dock med om iakttagelsen av ensamhet som ett manligt problem. Dagens mansroll ger mycket mindre utrymme för män att lära sig prata om känslor, söka kontakt, erkänna att man mår dåligt eller har problem etc., som jag upplever det. Problemet med ensamma, ledsna män som självmedicinerar med alkohol är varken nytt eller okänt. För mig är det en tydlig indikation på att vi verkligen BEHÖVER göra något åt könsrollerna, för båda könens skull.
Det var inte meningen att kommentaren skulle hamna som ett svar till Nina S ovan.
Fanny: Vad menar du egentligen? Jag skrev ju att tjejer/kvinnor som grupp inte har det bättre än killar/män. Men däremot så ser jag en koppling mellan min ensamhet (ett problem som du verkar trivialisera) och mitt kön. Om jag hade varit kvinna (eller homosexuell), och haft den tillbakadragna och icke-dominanta personlighet som jag har idag, så hade jag troligen inte haft det problemet.
Tack för eran respons, och för att sammanstråla med det som Fanny skrev ursprungligen så känner jag ofta ”WTF what`s going on”” när feminister, som säger sig ogilla den kvinnliga könsnormen, hånar män som inte lever upp till den manliga könsnormen.
Högstatusmännen är, även i många feministers ögon, de män som förkroppsligar de klassiskt manliga idealen.
Fanny: Att du omsluter ”problem” med citationstecken bekräftar ju att ”E” är inne på rätt spår när h*n menar att även feminister fastnar i könsstereotypiskt tänkande. Du har ju fel när du säger att detta problem drabbar alla. Hur många kvinnor behöver egentligen, mot sin vilja, gå runt som en betydelslös statist som ingen vill umgås med, i jämförelse med antalet män i samma situation (nu talar jag både om vänskaps- och kärleksrelationer). Är man en lågstatusman eller en ”beta-hanne” så är man överflödig, en outcast, en svag lejonhanne som fördrivits ut flocken p.g.a. sin låga status.
Om jag hade varit en lågstatuskvinna så hade jag iallafall haft en legitim politisk rörelse (feminism) att engagera mig i, och dessutom så hade jag haft betydligt lättare att skaffa en pojkvän. Om du hade valt en bild på dig själv där du tycker att du ser väldigt ful och jag hade tagit en bild på mig själv där jag ser så snygg ut som möjligt och vi båda hade registrerat oss på en nätdejtingssida så hade du haft det betydligt lättare än mig.
Men nej, det här är alldeles för klyschigt.. jag är en ”snygg” tjej men har det fan inte lättare för det, tvärtom att jag många gånger begränsats till att vara endast snygg tjej och jag känner mig ofta ensammast i världen, har få vänner och är väl ganska blyg. Ser däremot ofta bland bekanta som är typiskt ”fula töntiga killar” att dom pratar och triggar varandra som om de enbart borde satsa på Victorias secret-brudar och totalt skiter i tjejerna bredvid.
Fast man kan inte kolla på en enskild individ (sig själv) och med vägledning av det avfärda generella skillnader eller egenskaper mellan/för grupper (män/kvinnor, fula/snygga etc.).
Så du kan ju inte jämföra dig själv med din mindre snygga killkompis (han tillhör ju varken gruppen kvinna eller subgruppen snygga kvinnor) för att se om Rickards påstående stämmer, så länge hans påstående inte är av det kategoriska slaget, typ ”inga snygga människor är någonsin ensamma”.
Eller lite kortare:
” jag är en ”snygg” tjej men har det fan inte lättare för det”
Lättare än vad? Om du hade varit mindre snygg? Jo, sannolikheten för att det är lättare nu än i den alternativa verkligheten är väldigt stor. Snygga (attraktiva) människor får generellt fördelar på massor av plan jämfört med annars likvärdiga men mindre snygga människor .
Dessutom är feminism inte till för just specifikt lågstatuskvinnor, utan för ALLA kvinnor. Du kan lika gärna engagera dig i feminism om du nu bara vill ha en förening att träffa folk i, men bara för att du är en lågstatusman så betyder det ju inte att det finns behov av en mansrättsgrupp som menar att män står i underläge
Kvinnor blir griniga när män framför kritik mot kvinnor och framställer sig som utsatta och män blir sura när kvinnor, speciellt feminister gör det samma. Motargumenten är ofta de samma, att det mannen/kvinnan framför är allmänmänskligt(gäller dock endast meningsmotståndaren, de egna problemen är oftast extremt unika). Lustigt sammanträffande.
För övrigt så känns det ibland som en tävling om vem som är mest offer, vem det är mest synd om, som om det vore något eftersträvansvärt. Jag har som tur var svaret; Det är inte synd om någon.
Oj, jag heter Gregor, inte Regor.
Okej, tack för att du delar med dig av din kunskap, jag ska genast överge allt jag tror på.
Varsågod. Var dock ingen attack på det du tror på, mer en attack på män och kvinnors extrema självupptagenhet.
Tkr väl inte det är självupptaget att kämpa för halva mänsklighetens emancipation.