Etikett: downs syndrom

Och så ännu lite mer snack om abort.

När jag skrev om abort fick jag denna sköna kommentar:

Och vad exakt menar du med att utrota handikapp? Hur långt ska vi dra den gränsen? Ska vi utrota gamla människor som insjuknar och inte kan ta hand om sig själva, eller gäller detta bara en människa som inte har blivit född ännu?

Jag tycker, den stund du skriver att vi ska ”utrota” något, uppvisar du bristande respekt för de människor som bär på sjukdomen. För uppenbarligen är det inget du anser du vill ha i ditt samhälle.

Folk tycker att det är obehagligt att jag vill ”utrota” en sjukdom. Personligen tycker jag att det är mer samvetslöst att vilja att sjuka barn ska födas när det skulle kunna undvikas. Att jag saknar respekt för folk med downs stämmer inte; det finns en massa sjukdomar jag skulle vilja försvann vilket inte innebär att jag nedvärderar människorna som bär på dess sjukdomar. Men jag vill inte att barn ska födas med stora handikapp om det går att undvika.

En abort ska givetvis alltid ske på mammans villkor och efter att ha läst lite mer om läget i Danmark, och förstått att fosterdiagnostiken är en del i hela den standardiserade mallen för hur manbehandlar havande kvinnor, så tycker även jag att det är fel. Ett beslut om att undersöka sitt barn och sedan abortera det ska komma enbart på föräldrarnas initiativ. Fosterdiagnostiken som ”medföljer” automatiskt ska i min mening endast omfatta barnets och mammans säkerhet under graviditet och förlossning, och eventuellt sjukdomar som skulle leda till att ungen dog efter typ tre dagar utanför livmodern. Däremot ska tester för diverse sjukdomar vara lättillgängliga och gratis för alla.

Men det som är konstigt är att den här personen verkar tycka att det är likvärdigt att abortera foster med att döda gamla och sjuka människor, vilket såklart är helt absurt. Jag har ju fan aldrig sagt att man ska kunna döda ett fött barn med downs? Hela grunden i resonemanget om abort är ju att foster inte är människor och således inte kan tillmätas samma rättigheter. Vilken människosyn har man egentligen om man anser att en levande individ bör ha samma rättigheter som ett foster?

Jag förstår att många tycker att det känns fel att tala om potentiella människoliv på det här beräknande sättet. Jag säger inte att jag hade velat göra en abort om jag var i samma situation, eller ens velat testa fostret. Däremot står jag upp för att de som önskar göra det har den möjligheten utan att bli jämförda med Hitler (herregud, man måste ju inse skillnaden på att vara en född jude och ett foster med downs syndrom. Judendom är ju för helvete ingen sjukdom och ett foster är för helvete inte en människa).

Att önska människor sjukdomar.

Den här artikeln i expressen handlar om att man i Danmark har minskat antalet barn som föds med downs syndrom väldigt mycket med hjälp av fosterdiagnostik. Upprörda föräldrar till barn med downs känner sig tvungna att uttala sig:

– Vi ska inte ha rashygienliknande tillstånd, som det här liknar, säger Ulla Brendstrup till Berlingske Tidene enligt Ritzau och fortsätter:
– Man går specifikt efter ett handikapp. Vad är näst på tur? Är det barn med diabetes som kommer att sorteras bort.

Det här gör mig så jävla trött. Det är såklart skitfint att dessa människor har känt att de vill lägga den extra tiden och engagemanget som ett barn med kromosomfel kräver. De är säkert jättelyckliga och deras barn mår säkert fint även fast de har downs. Gott så.

Men det har absolut ingenting att göra med att andra föräldrar inte vill ha handikappade barn. De kanske inte orkar ta han om ett handikappat barn, de kanske inte vill se sitt barn har stora svårigheter med att anpassa sig till samhället.

Att tycka att man ska förbjuda fosterdiganostik och abort på grund av att fostret är skadat är, helt allvarligt, att önska folk handikapp. Vi har en metod för att få bort detta, varför inte låta den som vill använda den? Varför inte låta människor som vill skapa bättre förutsättningar för sina barn? Varför vill dessa människor inte att vi ska använda den möjlighet vi har för att utrota handikapp?

Och sen kan de barn som trots allt föds med downs få den hjälp och acceptans de behöver, alldeles oavsett om foster aborteras eller ej. För det finns fan inget samband mellan huruvida jag personligen inte önskar ha ett handikappat barn och huruvida jag kan respektera handikappade individer.