Jag har det väldigt jobbigt just nu. Jag vet inte hur ni som läser bloggen uppfattar mig, men jag är som person otroligt inbunden. Att jag har åkt bort till Bryssel handlar mycket om att jag behöver komma bort från min sociala trygghet för att kunna bli vuxen, det är i alla fall den iden jag har.
Och nu har det blivit väldigt mycket på en gång. I ett slag så har jag lämnat min familj som jag annars har träffat dagligen, det hus och den stad jag har bott i i hela mitt liv, mina vänner, min pojkvän och mitt land. Det har liksom inte blivit någon stegvis övergång där jag har lämnat trygghet efter trygghet, utan allt har kommit i ett enda slag.
Det är så jävla jobbigt att bli vuxen och att vara ensam. Att inte längre kunna söka tröst hos sina föräldrar. Att behöva ta reda på vad man vill göra i livet. Jag vet att det är så det är att växa upp, att det är jävligt jobbigt och att det går över. Men just nu känner jag mig bara förvirrad, liten och rädd.