Ofta stöter jag på så kallade ”okomplicerade” män. Män som bara vill ha det soft och chilla och inte tycker att en behöver starta en massa konflikter om saker och sådär. Sådana män har ofta en självbild av att de är så himla härliga och sköna att hänga med, just eftersom de inte startar en massa konflikter om saker och ting utan bara ”är” i all sin softhet. Alla män är såklart inte såhär, men jag skulle säga att de flesta åtminstone har något drag av denna självbild.
Såhär: i alla relationer uppstår problem, speciellt om det är nära relationer. Problemen som uppstår har oftast inte bara med en part att göra utan är en fråga om relationsdynamik. Att vilja att saker och ting ska vara ”okomplicerade” betyder ofta att en inte vill ta tag i konflikter som uppstår. Det som sker när en barn vägrar ta tag i och erkänna konflikter är i regel att ansvaret och skulden för konflikter hamnar hos den andra parten.
Eftersom män har tolkningsföreträde i det här samhället så blir det i regel kvinnan som får stå med skulden, och detta förvärras om mannen vägrar erkänna att det över huvud taget finns ett problem eller en konflikt.
När jag har haft umgänge med så kallat okomplicerade män har det i regel fungerat som så att jag har burit ansvaret för de dåliga känslor jag känner i våra relationer. Alltså om jag blir ledsen för att en man behandlar mig illa så är det mitt fel, jag har bara mig själv att skylla för att jag reagerar så ”komplicerat” på hans enligt sin egen uppfattning okomplicerade person. Det är jag som är bråkig, skrikig, irrationell och ha bara står där som en vägg av logik.
Många män är också väldigt måna om att ha så kallad rak kommunikation, men jag har faktiskt aldrig upplevt att jag har haft rak kommunikation med en man utan att jag har behövt kämpa mig till det. Jag upplever ofta att det finns väldigt mycket outtalat, och i synnerhet hos dessa ”okomplicerade” män. Det är som att de själv inte vill erkänna att de har ett känsloliv och därför gör det upp till omgivningen att hantera deras känslor, eftersom det såklart är omöjligt att själv hantera vad en inte ens erkänner. Det är omöjligt att ha rak kommunikation om en håller en massa delar av sitt känsloliv i det dunkla.
Att kräva saker som ärlighet, respekt och ömsesidighet i sina relationer betraktas ofta som något som gör livet mer komplicerat. Personligen kan jag önska att folk kunde agera lite mer så i relationer med andra, alltså vara ärliga i vad de vill ha ut av relationen och sina känslor inför olika saker som händer istället för att samla en massa irritation på hög som en lever ut när det blir för mycket.
Det manliga idealet om att vara okänslosam, okomplicerad, rationell och så vidare är tyvärr väldigt svårapplicerat, speciellt i mellanmänskliga relationer. Att upprätthålla idén om sig själv som okomplicerad blir i praktiken ett sätt att lassa över det känslomässiga ansvaret och skulden för allt som går fel på någon annan, för det mesta en kvinna. Detta är en viktig grundanledning till att kvinnor utför så mycket mer känslomässigt arbete i relationer med män.